Fre-lördag 19-20 juni 2026. Midsommar i Dalarna.

Efter en god natts sömn under Munktorps kyrkas beskydd fortsatte vi på de smalaste av grusvägar diagonalt genom skogarna mot Ludvika. Det är ett märkligt land vi lever i trots allt. Så snart man kommer lite utanför en tätort blir det grusvägar och djupaste skogar kilometer efter kilometer. 

Vi åkte bland annat via Skinnskatteberg där vi stannade till för att stödköpa dill till kvällens potatiskok. Det var lugnt i byn, endast det lokala kändisgänget på bänken utanför ICA var på plats. 

I Malingsbo utanför Ludvika stannade vi till vid den här paviljongen i kanten av Nedra Malingsbosjön för att logga en geocache. Här var det lugnt, inte en människa. Men bara några hundra meter bort var det full rulle på midsommarfirandet. Mängder små hoppande grodor i ringdans.

I Ludvika stannade vi till vid en ställplats där man kan både tömma toan och gråvattentanken och även fylla på färskvatten. Det gjorde vi, det var hög tid. Vi bestämde oss samtidigt för att stanna kvar där över natten. Då kunde vi ta en välbehövlig och lång dusch i bilen och tanka upp med vatten innan vi åkte vidare. 

Klockan var inte riktigt dags för kvällen än. Vi åkte en bit bort för att logga ett par cacher. Det visade sig vara ett riktigt dåligt val. Även där var det midsommarfirande på gång och parkeringen var överfull. Valet föll i stället på en kyrkogårdscache i utkanten av Ludvika. Där ligger poeten Dan Andersson begravd. En mycket fin kyrkogård, men vägen dit gick igenom ett stort industriområde. När kyrkogården skapades var det troligen bara skog och ängar. Så konstigt det kan bli med "utveckling".

I Sverige finns en serie som heter Sveriges landskapscacher. De är spridda över landet och det finns totalt 25 stycken, en i varje landskap. När alla är loggade kan man roa sig med att försöka logga en bonuscache. 

Midsommaraftonen var lugn. Vi kokade färskpotatis (med mycket dill från Skinnskatteberg) och åt dem med matjessill och gräddfil. Jordgubbarna får vänta några dagar. 

Efter en lugn natt och morgon fyllde vi upp med färskvatten och tömde ut allt duschvatten från igår. Och så fortsatte vi färden norrut. Eller nordväst är mer riktigt. Nu har vi (nog) ställt in siktet på ett par dagar i Norge. Det är ju så nära. I dag har det utlovats regn och oväder. SMHI har gått ut med gul varning för i stort sett hela landet. Vi är beredda på regn när som helst.

Här är en minnessten över vägen som byggdes som AK-arbete 1921-23. Statens Arbetslöshetskommission bildades 1914 men verksamheten tog inte fart förrän efter första världskriget då arbetslösheten började ta fart. AK-arbete var den absolut sista utvägen en arbetare ville ta eftersom förhållanden och lön var under miniminivå. Dessa nödhjälpsarbeten bestod oftast av väg- och brobyggen och utdikning av mossar. På stenen står: "År 1921-1923 byggdes denna väg som nödarbete av södra Sveriges statsarbeten".

I våras kom Naturvårdsverket ut med en lista på invasiva arter i Sverige. Ev av dem är blomsterlupin. Visst är den vacker att titta på. Men under de här dagarna som vi har varit ute på vägarna slås vi av hur enorma bestånden kan vara utmed vägarna. Blomsterlupinen har en förmåga att tränga undan alla andra växter. 

Fika vid Gruckå kvarn. Numera driver en intresseförening kvarn och såg. 

Nedanför stenen flöt offren från den tragiska olyckan i land. De sex var på väg för att bli kanonmat i trettioåriga kriget när deras båt kapsejsade i den strida forsen. Den nyrenoverade stenen verkar vara över trehundra år om man ska tro textens utförande. Men det är en pastisch från 1934 och restes till den jämna minnesdagen.

Söder om Lima fick vi syn på den här hängbron på avstånd. Det visade sig att det finns en geocache på andra sidan och den ville vi förstås försöka logga. Den ambitionen fick vi revidera. Bron var helt avstängd, man fick inte ens gå över på egen risk. 

För två år sedan på väg upp till Treriksröset stannade vi till här i Berga by där starten av Vasaloppet går av stapeln varje år. Den gången letade vi förgåves efter en geocache som senare visade sig vara borta. Nu, två år senare, är den ersatt med en ny burk på samma ställe. Det blev ett nytt stopp, nästan på dagen två år senare. Denna gång var det inga problem att hitta och logga cachen. Det var lika lugnt på platsen. En blinkande skylt kunde berätta att det är 49 dagar kvar till Vasaloppet. Vafalls, går inte det i mars? Jo, men här pratar vi Cykelvasan!

Och här kom regnet! En kort men intensiv regnskur fick oss att vänta en stund med att gå ur bilen. Sen kom solen tillbaka (nåja, bildligt talat i alla fall) och det gick att gå ut några minuter och logga gömman och ta ett par bilder till bloggen. 

När en geocachare är ute på vägarna får man minst tredubbla restiden. En timme på kartan kan ta en hel dag. Här stannade vi till vid vägen för att hitta en cache. De senaste som varit där hade inte hittat den och det kan både sporra eller avskräcka oss. Den här gången det förstnämnda. Men det tog sin tid innan C tjoade till och triumferande hade burken i handen. Den blev ännu en glad gul gubbe på geocachingkartan 🙂

Vi är i Dalarna! Där finns inga betongsuggor, det är förstås dalahästar som står och håller vakt lite här och där. I dag har det inte varit lätt att hitta en nattparkering. Hela området runt Sälen och Tandådalen har antingen parkeringsförbud eller andra avspärrningar. Vi stannade vid ett par så kallade ställplatser, det vill säga en stor grusparkering som man tog bra betalt för. Det tog oss någon extra timme att hitta platsen där vi står för natten, en parkering långt ute i skogen vid ett naturreservat. Och nu har regnet kommit på allvar. Det har både regnat, haglat och blåst riktigt kraftigt. Gott att vi inte bor i tält!

🚐💨🌻

Ons-torsdag 17-18 juni 2026. Sommaren har kommit till Västmanland.

Onsdag morgon och vi vaknade upp till en glad sol på en klar och blå himmel. Kunde det vara så att regnet dragit förbi för den här gången? Vi hoppas och håller på tummen.

Färden riktades mot norr på små vägar. De stora försöker vi undvika så gott det går. Just den här årstiden är det en ren njutning att få åka på slingrande vägar med dikeskanterna överfulla med midsommarblomster, smörblommor, vildrosor, klöver och mycket annat. Ibland stannar vi till för att logga en och annan geocache. Då kan det hända att man kommer i närkontakt med andra, mindre rara, växter. Som tistlar eller brännässlor. Här en runsten som stod lite undanskymd bakom några buskar. Men en geocache hängde där så snällt.

En bit norr om Fellingsbro i Solbo i Lindesbergs kommun fastnade ögonen på en plats på geocachingkartan. Där fanns flera olika typer av geocaching. Det måste finnas en anledning tänkte vi och svängde av vägen. Det visade sig vara en buddhistisk retreat- och kursgård med en stupa. Just denna stupa är den första i Skandinavien och invigdes 1988 av Dalai Lama. 

Stupan symboliserar Buddhas upplysta sinne,  uppvaknandet av medkänsla och visdom som anses vara människans och världsalltets verkliga natur. Inne i stupan finns ett bönehjul som man kan sätta i rörelse. Inne i hjulet finns över 350 miljoner mantra (böneramsor) som med varje varv ska sprida frid och lycka över världen.

Utanför stupan stod denna relik från en svunnen tid. Vi som är lite till åren får något nostalgiskt i blicken när vi tänker tillbaka på alla de gånger vi åkt karusell i lekparken när vi var små. Den här hade inte varit använd på många, många år.

På platsen för stupan fanns det sex olika geocachetyper som alla krävde tankeverksamhet, en del matematik och även en del sunt förnuft. Vi löste alla problemen som uppstått och fick förflytta oss en del meter för att kunna logga cacherna. Den snyggaste är nog denna som föreställde en miniatyr av stupan.

I de trakter där vi nu rört oss var det ett obarmhärtigt ingenmansland av ställplatser, campingar eller fricampingställen. Vi hörde oss för med en geocachingkompis i trakten som gav oss några goda råd. Det slutade med att vi ställde oss på en lugn kyrkoparkering utanför Karmansbo.

En av oss var lite opasslig i magen under natten. Den tänkta cykelturen på den nedlagda banvallen mellan Karmansbo och Riddarhyttan fick ställas in. I stället fick vi se till att ha en bekvämlighetsinrättning på nära håll under dagen. Plåt-Tina alltså. Vi for runt i trakterna av Köping och loggade challengecacher. Alltså sådana cacher där man måste uppfylla vissa villkor för att få logga. En del uppfyllde vi, andra inte. Då är det bara att vara lite målmedveten i fortsättningen. Många satt högt uppe i träd och då var teleskopstången oumbärlig.

Till slut kom vi fram till Strömsholm, detta ridsportens Mekka. Strömsholm är ett hippologiskt centrum och har ett regiondjursjukhus för hästar och smådjur. Här har armén fram till 1968 haft skola för hästutbildning. Vi hälsade på i en av stallarna och tittade på pållarna. Ridhuset som invigdes 1855 är imponerande. Konsolerna på väggarna som håller upp takstolarna var dekorerade efter verksamhetens inriktning. Tiden går väldigt fort och nu går inte solen ner som någon sorts varningsklocka. Vi står i natt vid en annan kyrka än i går, men måste ju ha lite omväxling.

🚐💨🌻

🚐💨🌻 

Mån-tisdag 15-16 juni 2026. Tätt mellan skurarna.

Vi ligger efter i bloggandet och det blir en kort sammanfattning av de senaste dagarna. Morgonen efter den storslagna middagen hos Agritursimo Österplana var det regn och åter regn. Vi väntade ut det innan vi fortsatte. 

Det fick först bli en omväg ner till Hällekis camping. Syftet med det var att titta till konstverket som sitter längst ut mot fyren och blickar ut över Vänern. K har en virtuell geocache där man ska besöka olika platser på Kinnekulle och fotografera sig själv. En av platserna är just det här konstverket och en geocachare har meddelat att konstverket var nerplockat. Det behövde kollas upp och visade sig vara helt fel uppgift. Receptionisten för campingen kunde bestämt säga att konstverket aldrig varit nerplockat. 

Nu är tiden inne för vildrosor att blomma. Just det här exemplaret växer på Kinnekulle men vi har sett på många ställen. Blomningstiden är kort men fantastisk.

Ramundeboda klosterruin utanför Laxå utmed E20 hade ett par geocacher som låg lämpligt till för oss att stanna vid. På parkeringen stod en turistbuss. Utanför bussen drällde att gott gäng med pensionärer som visades runt på området och fick guidning. Vi förstod inte hur de allihop fick plats i bussen, men de blev nog mindre när de väl klev in. 

Vi gick runt på området och gjorde det vi skulle. Solen lyste på oss en stund, men vi var beredda på en av dagens många regnskurar.

En geocache fanns intill vattenverket för Porla. På huset fanns en slang och möjligheten att smaka och tappa vatten. Det smakade som det skulle, det vill säga ingenting, bara gott vatten.

Vi har en speciell fallenhet att hamna vid kyrkor av olika slag. På den här turen har vi också stannat vid kyrkor. Just den här rödmålade träkyrkan heter Skagerhults kyrka och är från mitten av 1600-talet. Den låg fint och hade en trevlig multi som vi löste. Man skulle gå runt kyrkan och räkna hängrännor och stolpar runt en grav. Ett bra sätt att få se hela kyrkan. 

Det blev ett par kyrkostopp till men vi missade att ta bilder på dem. Den finaste var Tångeråsa kyrka, som vi ska komma ihåg, kanske mest för att månadens åskskur jagade in oss i bilen. Natten tillbringades på en lugn parkering vid naturreservatet Trystorps ekäng.

Tisdagens väderprognos både från svenska SMHI och norska YR lovade uppehåll hela dagen. Det såg vi som ett gott tecken. Tyvärr fick båda fel, rejält fel. Flera gånger under dagen har vi fått oss en språngmarsch och räddat oss till bilen eller under ett träd. 

Här vid Riseberga kloster gick vi runt en bra stund för att lösa några steg i en ALC (Adventure Lab Cache). Man ska gå till uppgivna koordinater och svara på en fråga. De två sista stegen denna gången handlade om en amfiteater. Den kunde vi inte se hur mycket vi än såg oss om på området. Det blev att googla och då visade det sig att amfiteatern låg en bra bit från klosterruinen. Vi kunde läsa oss till att den sista frågan varit klurig i flera år(!). Med hjälp av bilder på nätet, en sorts sunt förnuft och resten envishet kunde vi lista ut svaret. Det blev till slut rätt och vi kunde promenera och logga finalcachen. Men amifteatern har vi fortfarande inte sett i verkligheten. 

Vi fortsatte på små vägar mot Örebro som var dagens mål. Här är geocache som både spelade musik och var underfundig i sin konstruktion.

Målet för dagen var som sagt Örebro. Vi behövde besöka ett geocachingevent i juni och Örebro låg bra till i tid och på kartan. Vi hade lite tid över och åkte för att inspektera platsen som skulle kunna fungera som övernattningsställe. Parkeringen hade börjat fyllas med bilar och det fanns flera tecken på att det skulle bli en löpartävling. Ett snabbt beslut togs, cyklarna lastades ner för att cykla några kilometer till eventplatsen.

Event brukar vara trevliga tillställningar där man får tillfälle att prata med andra geocachare om den gemensamma hobbyn. Det brukar falla sig naturligt att komma i prat med någon, ofta någon som man inte träffat tidigare. Men här blev vi tyvärr besvikna. Det var ett litet event med personer som redan kände varandra. Tjejen som ordnat eventet sa hej men sedan vändes ryggarna mot oss och de pratade bara med varandra. Vi väntade några minuter innan vi sa tack och hej och lämnade. Det blev en fin cykeltur tillbaka och två loggade geocacher. En låg vid en ridskola och vi såg karavaner av hästar som var på väg hem till garaget. Parkeringen runt Plåt-Tina var överfull när vi återvände. Ett bra val att cykla.

🚐💨🌻

 

Söndag 14 juni 2026. Österplana Hed i regn.

Nu har vi börjat på en roadtrip som vi inte vet var den tar oss. Det är så våra ostrukturerade resor fungerar. Vi kom i väg strax före tolv med det första målet klart. Österplana Agroturismo. 

För något år sedan köptes kyrkan av ett Kinnekullepar som byggt om kyrkan invändigt på ett mycket varsamt och smakfullt sätt. Kyrkan har avkristnats och kyrkorummet har ändrats för att passa de nya profana behoven. Vi har med spänning väntat på att få komma till den nya restaurangen/eventlokalen och smaka dess mat. Det gjorde vi i dag och blev inte besvikna. Mycket god mat, "delad måltid" med flera rätter stod på menyn. Stekt Vänergös med färskpotatis och flera goda tillbehör. 

På borden stod stora glasvaser med grönt från naturen utanför kyrkknuten.

Det passade finfint att lite i efterhand fira C som fyllde år tidigare i veckan. Han ser påtagligt nöjd ut.

Ölen som beställdes var från Bustad Bryggeri i Lidköping. Bryggaren själv har designat etiketterna på burkarna. Denna vovven ser lite grisk ut. Men ölen var god.

K ser förväntansfull ut när hon ska lägga upp maten på tallriken.

Vänergösen.

På ett par av kyrkbänkarna låg delar av det som vi tror är tidigare ljuskronor som hängt i kyrktaket. Den såg ruskigt tung ut.

I restaurangen måste man räkna med att dela bord med andra besökare. Vi hade turen att dela bord med ett trevligt par från Källby. Personalen fick nästan säga till oss att vi behövde lämna restaurangen så att de fick stänga och gå hem.

Under orgeln ligger köket och den långa serveringsdisken.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till Plåt-Tina. Vädret ute lockade inte till en promenad på heden. Regn och blåst hela kvällen.

🚐💨🌻