Fre-lördag 19-20 juni 2026. Midsommar i Dalarna.

Efter en god natts sömn under Munktorps kyrkas beskydd fortsatte vi på de smalaste av grusvägar diagonalt genom skogarna mot Ludvika. Det är ett märkligt land vi lever i trots allt. Så snart man kommer lite utanför en tätort blir det grusvägar och djupaste skogar kilometer efter kilometer. 

Vi åkte bland annat via Skinnskatteberg där vi stannade till för att stödköpa dill till kvällens potatiskok. Det var lugnt i byn, endast det lokala kändisgänget på bänken utanför ICA var på plats. 

I Malingsbo utanför Ludvika stannade vi till vid den här paviljongen i kanten av Nedra Malingsbosjön för att logga en geocache. Här var det lugnt, inte en människa. Men bara några hundra meter bort var det full rulle på midsommarfirandet. Mängder små hoppande grodor i ringdans.

I Ludvika stannade vi till vid en ställplats där man kan både tömma toan och gråvattentanken och även fylla på färskvatten. Det gjorde vi, det var hög tid. Vi bestämde oss samtidigt för att stanna kvar där över natten. Då kunde vi ta en välbehövlig och lång dusch i bilen och tanka upp med vatten innan vi åkte vidare. 

Klockan var inte riktigt dags för kvällen än. Vi åkte en bit bort för att logga ett par cacher. Det visade sig vara ett riktigt dåligt val. Även där var det midsommarfirande på gång och parkeringen var överfull. Valet föll i stället på en kyrkogårdscache i utkanten av Ludvika. Där ligger poeten Dan Andersson begravd. En mycket fin kyrkogård, men vägen dit gick igenom ett stort industriområde. När kyrkogården skapades var det troligen bara skog och ängar. Så konstigt det kan bli med "utveckling".

I Sverige finns en serie som heter Sveriges landskapscacher. De är spridda över landet och det finns totalt 25 stycken, en i varje landskap. När alla är loggade kan man roa sig med att försöka logga en bonuscache. 

Midsommaraftonen var lugn. Vi kokade färskpotatis (med mycket dill från Skinnskatteberg) och åt dem med matjessill och gräddfil. Jordgubbarna får vänta några dagar. 

Efter en lugn natt och morgon fyllde vi upp med färskvatten och tömde ut allt duschvatten från igår. Och så fortsatte vi färden norrut. Eller nordväst är mer riktigt. Nu har vi (nog) ställt in siktet på ett par dagar i Norge. Det är ju så nära. I dag har det utlovats regn och oväder. SMHI har gått ut med gul varning för i stort sett hela landet. Vi är beredda på regn när som helst.

Här är en minnessten över vägen som byggdes som AK-arbete 1921-23. Statens Arbetslöshetskommission bildades 1914 men verksamheten tog inte fart förrän efter första världskriget då arbetslösheten började ta fart. AK-arbete var den absolut sista utvägen en arbetare ville ta eftersom förhållanden och lön var under miniminivå. Dessa nödhjälpsarbeten bestod oftast av väg- och brobyggen och utdikning av mossar. På stenen står: "År 1921-1923 byggdes denna väg som nödarbete av södra Sveriges statsarbeten".

I våras kom Naturvårdsverket ut med en lista på invasiva arter i Sverige. Ev av dem är blomsterlupin. Visst är den vacker att titta på. Men under de här dagarna som vi har varit ute på vägarna slås vi av hur enorma bestånden kan vara utmed vägarna. Blomsterlupinen har en förmåga att tränga undan alla andra växter. 

Fika vid Gruckå kvarn. Numera driver en intresseförening kvarn och såg. 

Nedanför stenen flöt offren från den tragiska olyckan i land. De sex var på väg för att bli kanonmat i trettioåriga kriget när deras båt kapsejsade i den strida forsen. Den nyrenoverade stenen verkar vara över trehundra år om man ska tro textens utförande. Men det är en pastisch från 1934 och restes till den jämna minnesdagen.

Söder om Lima fick vi syn på den här hängbron på avstånd. Det visade sig att det finns en geocache på andra sidan och den ville vi förstås försöka logga. Den ambitionen fick vi revidera. Bron var helt avstängd, man fick inte ens gå över på egen risk. 

För två år sedan på väg upp till Treriksröset stannade vi till här i Berga by där starten av Vasaloppet går av stapeln varje år. Den gången letade vi förgåves efter en geocache som senare visade sig vara borta. Nu, två år senare, är den ersatt med en ny burk på samma ställe. Det blev ett nytt stopp, nästan på dagen två år senare. Denna gång var det inga problem att hitta och logga cachen. Det var lika lugnt på platsen. En blinkande skylt kunde berätta att det är 49 dagar kvar till Vasaloppet. Vafalls, går inte det i mars? Jo, men här pratar vi Cykelvasan!

Och här kom regnet! En kort men intensiv regnskur fick oss att vänta en stund med att gå ur bilen. Sen kom solen tillbaka (nåja, bildligt talat i alla fall) och det gick att gå ut några minuter och logga gömman och ta ett par bilder till bloggen. 

När en geocachare är ute på vägarna får man minst tredubbla restiden. En timme på kartan kan ta en hel dag. Här stannade vi till vid vägen för att hitta en cache. De senaste som varit där hade inte hittat den och det kan både sporra eller avskräcka oss. Den här gången det förstnämnda. Men det tog sin tid innan C tjoade till och triumferande hade burken i handen. Den blev ännu en glad gul gubbe på geocachingkartan 🙂

Vi är i Dalarna! Där finns inga betongsuggor, det är förstås dalahästar som står och håller vakt lite här och där. I dag har det inte varit lätt att hitta en nattparkering. Hela området runt Sälen och Tandådalen har antingen parkeringsförbud eller andra avspärrningar. Vi stannade vid ett par så kallade ställplatser, det vill säga en stor grusparkering som man tog bra betalt för. Det tog oss någon extra timme att hitta platsen där vi står för natten, en parkering långt ute i skogen vid ett naturreservat. Och nu har regnet kommit på allvar. Det har både regnat, haglat och blåst riktigt kraftigt. Gott att vi inte bor i tält!

🚐💨🌻