Lör-söndag 20-21 mars 2021. Kylig vårdagjämning.

Natten förflöt väl och värmen fungerade som den skulle. Vi sov som små grisar till brummet av värmepannan som gick igång allt emellanåt. Det var frost under natten så några kilo gasol förbrukades nog. Visserligen var det fredagsnatt men inte någon mer husbil i sikte på morgonen, här brukar det alltid finnas några. Och det trots att det fortfarande är gratis. Betalautomater och skyltar var övertäckta.

Efter frukost körde vi den korta biten till Otterstads kyrka och parkerade där. Vi gick Fröfjordsleden, en slinga på ungefär halvmilen. Växlade molnighet och tidvis bitande kall vind. Men på andra ställen där det var lä åkte mössa och vantar av.





Leden följer nära Vänern på en del ställen och det fanns gott om rastställen och till och med en grillplats.



Gamla begravningsplatsen i Otterstad. Den blev fullbelagd 1877 men endast två gravstenar står kvar. Det är hovpredikanten Jost Henrik Rythén och hans dotter Mathilda.





Leden går både genom skog och över öppen mark.









Ute vid prästgårdens brygghus hittade vi ytterligare en geogömma. Vi passade även på att äta upp vår medhavda fika. Här fanns även lämningar efter ett misslyckat försök till invallning för att få mer åkermark.

Vid Hobackaberget bröts sten till nuvarande kyrka i Otterstad.



På ett rastställe hade vi fin utsikt över Kinnekulle.



Hugget i sten 1950. Håller det än mellan Mona och Simon?



Utefter leden fanns ett flertal geogömmor. Några hade bilder på fiskar som ledtråd till en bonusgömma. Några fiskar kände vi genast igen men andra fick artbestämmas med hjälp av Goo-e. Lite meckigt att räkna fram slutsiffrorna men till vår glädje blev det rätt.



Riddargårdskvarnen norr om Sunnersberg. Vi tog även en tur genom ett kulturlandskap med domarringar och gravhögar på andra sidan landsvägen.



Lite kvällspyssel innan kojdags.





Natten till söndag tillbringade vi vid Turisthotellet i Råbäck på Kinnekulle. Fortfarande frost i backen så ramslöken får vänta ett tag till innan den tittar upp. 



På söndagsförmiddagen vandrade vi lite i Stenåsen söder om Götene.

När vi skulle fara vidare trilskades Plåt-Tina en aning, men det är en helt annan historia. 🚐💨

Fredag 19 mars 2021. Årets första övernattning.

I söndags, den 14 mars, vid frukosten och Melodikrysset klurade vi på vad dagen skulle kunna bjuda på. Solen lyste genom trädtopparna och det såg ut att bli en fin dag. Plötsligt sa K: ska vi hämta hem Plåt-Tina? C var inte sen att nappa, utan ringde genast P-R som var hemma och godkände. Inom en timme var vi på väg. 

Plåt-Tina stod aningen inklämd men ändå bra till alldeles vid en port. Efter lite trixande stod hon på utsidan och tog några djupa andetag frisk luft. Det nya bodelsbatteriet visade 88 % laddning, superbra! Inga spår av att möss varit inne i bilen såg vi heller. Tack och lov för att P-R sätter ut så många musfällor under vintern.  

Hem och ställa av lille-bilen och sen ut på den traditionella premiärrundan runt sjön Anten. Ända fram till Looviken innan vi stannar till för sedvanlig termosfika med macka. 

I år ligger isen kvar inne i viken. 

Under resten av veckan har vi utrustat Plåt-Tina med det som brukar få följa med. Varför är det så svårt att komma ihåg? 



Säsongens nyhet, en husbilshandduk från Ekelunds linneväveri i Horred. Älgarna ser rätt så missnöjda ut?

I dag var det så dags för 2021 års premiärtur. Kallt som rackarn trots att solen lyst från blå himmel hela dagen. Så snart K gått från hemmakontoret släppte vi på handbromsen och åkte norrut. Utanför Råda blev det tillfälligt stopp för att släppa förbi Kinnekulletåget. 

I Råda stannade vi till i kanten på det stora grustaget för att blicka ut över Vänern. 

Långt där borta sticker Kinnekulle upp. 



Alldeles i solnedgången sladdar vi in på parkeringen vid Läckö slott. Det är runt nollan och isen ligger på parkpölen. 

Kylskåpet strular och vill inte tända med ordinarie startknapp för gasolläget.

C har beställt en ny mojäng. I väntan på att den kommer med posten har C ordnat med en provisorisk lösning. 

Till middag serverades stekta tortellini med rökt lax och tapenade. Mumsigt!

Lite parmesan på toppen kompletterar det hela. Nu går värmepannan för fullt. Så här kallt har vi inte haft på alla år, redan minus ute. 🚐💨

Söndag 15 november 2020. Rekordsent för Plåt-Tina att krypa in i vinterförvaring.

Detta är vårbilderna fast tvärt om. Plåt-Tina backas in under tak och nu väntar några månaders vintervila. Stallkamraten och närmaste grannen är en gödselspridare som lyckligtvis inte använts på många år.

I år var det rekordsen inställning efter säsongen tack vare en riktigt varm och lång höst. Så har hon också rullat många mil och det bara inom landets gränser. Totalt blev det 1458 mil på enbart svenska vägar och 66 övernattningar.

Nu stänger vi igen porten om Plåt-Tina. Det har varit en mycket underlig säsong, detta helt och hållet annorlunda 2020 som fortfarande är mycket påverkat av den pågående coronapandemin. Vi kan väl bara hålla på tummen att det blir ett bättre och annorlunda år 2021, på alla sätt och vis. 🚐💨

Lör-söndag 7-8 november 2020. Premiär för Plåt-Tina att vara ute på tur i november.

November har gjort sitt intåg och för första gången på alla år har vi inte slutat att åka ut med Tina. Men vi bestämde oss innan att detta blir sista helgen innan hon får gå till vintervila.

Målet var Kinnekulle men vi hade ingen brådska dit, det gällde att ta vara på dagsljuset.

Första stoppet blev Nossebro. Inte den världsmetropol som drar stora besöksskaror. Möjligtvis under marknaden men absolut inte en gråkall novemberlördag. Men det fanns två Adventure Lab Caches att vandra runt på. Regnet hängde i luften och med kylslaget röda näsor knallade vi runt och besvarade frågorna.





När vi var klara fortsatte vi till Vara. Och där fanns det en ny lab-runda att gå. Vi passerade det pimpade stationshuset och konditori Nordpolen. Det blev inget handlat på kondiset, lite väl stimmigt där. I dessa tider får man hålla sig undan och på avstånd.



Geocachandet fortsätter. Här en nano vid Härjevads kyrka.





Vi dök in i en tät granplantering i skymningen. 

Och där var det så gediget mörkt att en stark ficklampa krävdes för att hitta gömman



Kristinedals fabriker ligger i Flians dalgång söder om Lidköping. Det var ett ullspinneri från 1840-talet vars nuvarande fabriksbyggnader ersatte de tidigare som brann ner. Dessa byggnader är från slutet av 1800-talet. Spinneriet med alla dess sidoverksamheter lades ner 1976. Numera finns det en omfattande fabriksförsäljning av tyger till kläder, möbler och gardiner. Här inne på området finns (så klart) en geogömma. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att två personer satt och fikade på en bänk där i novembermörkret. De var säkert lika förvånade när vi dök upp.







Vi vaknade på söndagsmorgonen till gott väder på Kinnekulle. Vi tog en sväng för att titta på de flyende höstfärgerna innan vi tog oss tvärs över Kinneviken till...

...Spiken ute på Kållandsö. Ett fint litet fiskeläge med flera restauranger och försäljning av fisk i alla dess former. En av de lyxigare produkterna är löjrom. Och just denna söndag hade man höstöppet för att starta försäljningen av årets skörd. En hel del folk men det var god disciplin i köerna.





Vi var lite tidiga så vi tog en promenad runt viken väster om sjöbodarna.



Från Spiken är det bara ett stenkast till Läckö slott.





Plötsligt började himlen sluta sig igen och det blev åter det gråa novemberdiset.



Från Kållandsö körde vi nostalgivägen över Tun och vidare till Ås kyrka föra att besöka släktingar till C som vilar där.







Strax intill ligger Forshall i en krök av Nossan. Det finns lite promenadvägar och fikaplatser samt den smalaste gångbro vi någonsin sett.



Det här är vad vi fick med oss hem från Spiken. Gott tillsammans med hackad rödlök, smetana och rårakor eller toast. Och så lite bubblor till. Nu ska vi bara göra oss förtjänta av detta goda. 🚙💨