Lör-söndag 26-27 mars 2022. Blåsippor på Kinnekulle.

Traditionellt brukar vi ha husbilspremiären på Kinnekulle. Den uppmärksamme bloggläsaren har dock noterat att det blev Platåbergen vid Vänerns sydkant i stället. Men kôeln har sin naturliga dragningskraft som vi inte kan motstå. Alltså drog vi till det blommande berget på lördagsförmiddagen.

På vägen dit gjorde vi några stopp för att hitta några geogömmor. En var vid ett ödehus i Hovby strax utanför Lidköping. Nu börjar solen stå så högt upp att även färgerna på det väl patinerade huset lyser.




Vi touchade Kinnekulle och utefter grusvägen vid Törnsäter var Blåsippeblomningen i full gång. Och det var det enda i blomsterväg som hade vaknat. Det dröjer nog ytterligare en varm månad innan prakten sätter igång.





Vi fortsatte till Österäng, en bit bortom Forshem och promenerade utefter ett övergivet motionsspår. Naturligtvis sockrat med geogömmor. Ser ni den lilla behållaren bakom trollets vänsterklack? Där finns loggremsan att skriva på.







En geogömma tog oss till Sandvikens småbåtshamn utanför Österäng. Vi respekterade bilförbudsskylten och fick en fin promenad från vår parkering. När vi ställde bilen frågade vi damen som kom samtidigt om det var okej. Inga problem, inget annat ni behöver? Låna toa? Fantastisk kvinna, tänk om man kunde vara lika vänlig själv. Längst ut på den lilla ön fanns det en grillplats med hänförande utsikt över Vänern, Europas tredje största insjö.



Vi övernattade vid Turisthotellet i Råbäck och såg solen gå ner över Kinneviken.

På söndagsförmiddagen drog vi oss så sakta hemåt. Men vi gjorde ett uppehåll i Källstorp mellan Örslösa och Norra Kedum. Vi tog oss ut i övärlden där frivilliga krafter byggt långa spänger för att vandrare ska kunna ta sig torrskodda ut till de yttersta öarna. Väl värt ett besök. När vi skulle återvända till Plåt-Tina var det bara att följa de västgötska pilarna.





Sista stoppet för fika blev vid Tådene gamla kyrka. Den revs visserligen 1878 men en liten del sparades och används som kapell. Vi har varit här ett par gånger tidigare men då har träden varit lövbärande. När de nu var kala såg vi Storebergs herrgård alldeles intill. Att de låg så nära hade vi inte trott.

Tja, sen var det mest transport hem. 🚐💨

Vi sänder folket i Ukraina en särskild tanke. 🌻🇺🇦

Lör-söndag 19-20 mars 2022. Stora premiärhelgen gick till Halleberg!

Fyra och en halv månad har gått sedan Plåt-Tina backades in i maskinhallen för att vila sig i form under vintermånaderna. Om några år har vi säkert glömt bort att den här vintern var väldigt vit, alltså att det var ovanligt mycket snö. Det brukar annars frysa och slaska om vartannat. Vi fick till och med en vit och frostig jul, det hör inte till vanligheterna. 

Runt årsskiftet slog den nya coronavarianten omikron till med full kraft mot Sverige och många, många blev smittade och sjuka. Den nya varianten var tack och lov snällare, så de flesta blev inte så sjuka. Och den 1 april är pandemin nedgraderad från samhällsfarlig sjukdom till bara vanlig sjukdom. Faran är så klart inte över, men nu kan vi pusta ut ett tag i alla fall.

Men glädjen var kort. Den 24 februari invaderade Putin och Ryssland grannlandet Ukraina. Helt omotiverat, oprovocerat och olagligt. Europa, USA och många andra länder fördömer invasionen som nu är ett fullskaligt krig. Putin är en galenpanna som är ute efter ännu mer makt. Ukrainarna slår tillbaka och många, många hundratusen civila är på flykt till tryggheten när hela deras värld raseras. Världen har svarat med sanktioner mot Ryssland på olika nivåer. En effekt för oss här hemma är stigande priser, bland annat på bensin och diesel. Säkerhetsläget i Europa är dessutom numera darrigt och vi är många som är oroliga för utvecklingen. 

I detta sammanhanget känns det som ren lyx att kunna planera för en vår, sommar och höst med Plåt-Tina. De senaste dagarna och veckorna har varit torra och soliga och risken för bakslag i vädret har minskat. Så vi kollade om det gick att hämta ut Plåt-Tina denna helgen.

Förra säsongen blev inte alls som vi hade planerat när Plåt-Tina första dagen på semestern lade ner verksamheten på en parkering i Åmål. Två månader senare var bilen lagad och vi fick två fina veckor på kontinenten, i den lilla gluggen när Europa öppnade upp igen efter corona (och sedan stängde igen, men då var vi ju hemma igen). 

Trots att vi ställde av Plåt-Tina i början av november var vi bland de första. Det innebar att vi stod långt in nr det nu var dags att köra ut i vårsolen. Ett par husvagnar stod i vägen och fick flyttas undan innan Plåt-Tina försiktigt kunde lirkas ut. Allt fungerade som det skulle och det var bara att starta motorn och rulla iväg.



Tittut och ut i solskenet på gårdsplanen i Vittene. Vanligtvis brukar vi ta en provtur till Looviken vid Anten och sedan åka hem för att lasta in och se till att allt kommer med. Det hade vi inte tid eller ro till i år. Allt var sorterat, diskat, laddat och färdig hemma för att bara lastas in med en gång. Vi bäddade sängarna och fick med lite extra vatten på dunk eftersom vi inte vågar använda vattensystemet så här tidigt på säsongen när frysrisken på nätterna är överhängande.  





Det blev inte Looviken utan Halleberg i stället. Lagom långt bort och ett bra ställe att övernatta på i närheten. Kommer ni ihåg geoarten Vargsnus? Den som ser ut som en varg som sträcker sig från berget ut över Vänersborgsviken. Några gömmor har blivit ersatta av nya så vi måste naturligtvis ha vargen komplett igen. Därför blev det två dagar på Halleberg.





Kungarna och deras stenar.



Här har diabastoppen spruckit upp och fått mossa på sig.



Vi övernattade på rastplatsen Vittene vid riksväg 44. 

Till kvällsmat blev det en riktig Plåt-Tina klassiker. 

Den välsmakande fisksoppan som går att variera i oändlighet.



På söndagen for vi direkt upp på Halleberg och till vägs ände. På parkeringen stod en bil med ägare som är geocachare. Dekalen i rutan är ett spårbart objekt som har en egen hemsida på nätet där man kan följa bilens färder.

På nordöstsidan av berget finns en vacker utsiktsplats vid Ekebacken. Det fanns en gömma där och vi kom i slang med en barnfamilj som fikade. Vi berättade om aktiviteten som de kände till perifiert. Men dom blev verkligen taggade och loggade gömman. Hoppas bara att dom sedan skapade ett konto och kom igång på riktigt.









Innan vi lämnade berget för den här gången gick vi en liten bit utmed Hallesjön. 

Det går fint att gå runt hela sjön. 

Det hade vi inte varken tid eller lust med just idag, så det får bli ett återbesök vid bra tillfälle.

Det låg fortfarande is på delar av sjön.

Ett kort stopp i Vargön, och se där, vårens första tussilago som stack upp ur fjolårsgräset!

Premiärhelgen för året är gjord, och allt fungerade som förväntat.

Vi fick två dagar med fina promenader i vår vackra natur.

Nu blir det vila för Plåt-Tina några dagar innan det kan vara dags för nästa tur.

Denna helg färdades vi 20 mil.

Med dagens dieselpriser gäller det att tänka efter före och vara lätt på gasen. 🚐💨

Vi skänker folket i Ukraina en särskild tanke. 🌻🇺🇦

Söndag 6 november 2021. Dags för Plåt-Tina att krypa in i vinterboet.

Förra hösten vid den här tiden önskade vi oss ett annorlunda 2021 och det fick vi sannerligen. Coronapandemin har hållit i sig, men många har vaccinerat sig och smittspridningen har minskat i många delar av världen. Det innebar att vi kunde åka utanför landets gränser igen. 

Vi hann med några kortare turer med Plåt-Tina under vår och sommar innan det var dags för sommarsemestern då planen var att åka ända upp till Treriksröset och sedan ner genom Finland och hem igen. Den resan kom av sig redan i Åmål när Plåt-Tina inte ville vara med längre. Det tog sedan två månader innan bobilen blev reparerad. Tack och lov för den eminenta verkstaden Sahl´s i Alingsås med ägaren Joel som inte gav sig utan till slut lokaliserade felet och kunde laga det. 

Det var lagom klart till vår redan planerade höstsemester och vi kunde njuta av två veckor i Plåt-Tina, som nu går som en klocka igen. 

Tanken var att vi redan förra helgen skulle ställt in Plåt-Tina, men en punktering satte stopp för det.

En stor skruv hade borrat sig rakt in i däcket.

Vem fixar? Sahl´s så klart.

När C med stora möda hade lyckats få loss däcket som satt som fastlimmat.

Vattenledningarna blåste rena så att de inte fryser under vintern.

Dags att åka till vinterförvaringen i Vittene. Vi har plockat bort överdragen på framstolarna och ska försöka tvätta dem. Under dolde sig en helt andra färger än vi har blivit vana vid. Överdragen ska definitivt på igen!

Vi var inte så sena som vi trodde utan det var gott om plats i maskinhallen. Nu ställer vi in timern på slutet av mars när det är dags att återvända och planera för en ny säsong. Det ser vi fram emot. 🚐💨

Fre-söndag 22-24 oktober 2021. Genom Hamburg mot Ribe och Varde. Umleitung!

Det går oundvikligen mot hemfärd, färja är bokad från Fredrikshavn på söndagen. Därför blev det till att sluka mil för att inte hamna i tidsnöd på sluttampen. Fredagen präglades av eländigt väder. Både kraftiga regn och kyla. Och det i samband med mycket friska vindar. Men det är höst och vi är lyckligt lottade som har kunnat göra denna sena semesterresa så vi klagar inte högljutt.

Hamburg passeras. Det är Europas tredje största hamn efter Rotterdam och Antwerpen.



Mycket regn på autobahn, men tyskarna blåser på ändå. Det känns tryggt när det kommer fartvidunder i 180 och håller sig på vägen. Då vet man att marginalerna är goda för oss i halva den farten.



Kielkanalen korsas. På tyska kallas den NOK, Nord-Ostsee-Kanal. Kanalen förbinder Östersjön med Nordsjön och öppnades 1895. Den sparar sjötrafiken lite drygt femtio landmil mot att åka runt hela Danmark.



Ribe i Danmark. Vi hittade en parkering och tog en promenad. 

Vi gick förbi ett ställe som verkade bekant. Då kom vi på... inne på den här gården hyrde vi ett rum för många år sedan. Flygeln på väggen gick inte att missta sig på. 

Ribe domkirke i två olika vinklar. För många år sedan när vi var här första gången var kyrkan nedsänkt mot omgivande gatunivå. För några år sedan fixade man till detta och gjorde marken sluttande i stället. Det gjorde susen.

Ett gammalt, gammalt hus där det har bott en känd dansk en gång...minns inte vem...

Det var isande kallt i vinden och dessutom några piskande regnbyar. Ribe anses vara den äldsta staden i Norden och grundades omkring 710.



Nattläger slogs i ett friluftsområde utanför Varde.

På lördag morgon gick vi runt i staden och insöp dess karaktär.



Ett av stadens alla konstverk på lite närmare håll.





Det myckna regnandet har gjort att Varde Å svämmat över sina bräddar.



Naturligtvis loggade vi några geogömmor. Den här räckte med att peka på och ladda upp en bild.



Vi genade över den gamla kirkegaarden. Varje gravsten hade en figurklippt häck bakom sig.



Vid en annan geocache träffade vi ett tyskt par i samma ärende. Månne den kan vara härunder?





Sett på en rastplats norr om Ålborg.



Sista natten på denna resa fricampas det på parkeringen till Nellemanns have i Sæby. Trädgården är säkert fin men vi vill bara ha lite middag och komma i säng.  

Söndag var hemresedag från Fredrikshamn till Göteborg. Färjan avgick kl 11.15 så vi hann köpa dansk ost och rågbröd och till och med logga några sista gömmor innan det var dags att köra ombord. 

Väl hemma räknade vi ut att vi har kört 370 mil. Det har varit en skön hösttur med Plåt-Tina. Vi är så nöjda att reparationen hann bli klar i tid så att vi kunde komma iväg. 🚐💨