Tis-onsdag 23-24 juni 2026. Back to base!

På tisdagen styrde vi kosan mot öster för att komma in i fäderneslandet vid Idre. Men dessförinnan avverkade vi tre norska kommuner. Vi tänkte nog att det skulle gå ganska smidigt och lätt att avverka den sträckan, men det skulle visa sig ta hela dagen. Uppe på fjället finns det inga snabba vägar.

För att vara säkra på att logga i Stor-Elvdal svängde vi in i Atna. För att komma dit behövde vi korsa Glomma på en mycket smal bro. Nästan så att vi behövde fälla in backspeglarna. En lada var platsen för jakttroféer som började se lite åldersstigna ut.

Bjøråa rastplats vid riksväg 3 strax söder om Atna. Det är ett riktigt blickfång som inte går att missa. Det är samma konstnär, Linda Bakke, som gjort mammuthuvudet i Fåvang. Denna mammutälg är hela 10,3 meter hög. 

Färden fortsatte mot öster i sakta mak. Vi blev fångade i vägarbeten med lotsar som tog oss igenom de mest intensiva arbetsplatserna, annars var det grusbädd som sinkade farten. 

Ett av målen var att tömma och tanka i Drevsjø. Enkelt att komma intill och få gjort behoven. Det finns gott om dessa serviceplatser i Norge. Något som "søte bror" borde ta lärdom av och kopiera.

Stopp för att logga en sista cache i Norge och fick på köpet se en vinglig hängbro och fiskare i älven. Här stod en skylt som tydligt sa igfrån att bron endast var till för gående. Att ta sig över på hästryggen var strängt förbjudet. Om bron gungar till kan hästen bli rädd och spattig. Vi gick över bron och nog gungade det alltid.

Vi landade framåt eftermiddagen på svenska sidan om gränsen och fortsatte till Idre där vi provianterade. Det var ganska tomt i både skåp och kylskåp och behovet var stort. Natten tillbringades sedan på en ställplats strax utanför Idre. 

I morse gick så färden vidare. Nu har vi läst om den förfärliga hettan i Frankrike, Storbritannien och Spanien, men temperaturer över 40 grader. Det pratas om att även södra och mellersta Sverige kommer att få en dos av denna värmen. Vi bestämmer oss därför att stanna kvar uppe i norr några dagar för att undkomma värmen. 

Dagens sötaste gömma, en pytteliten fågelholk.

Uppmaning i Linsell. Vi börjar nu bli desperata, det går knappt att hålla sig.

Även det svenska vägväsendet bjöd på vägarbeten. En lång sträcka med nyfräst asfalt och arbetsfordon gjorde bilåkandet lite surt. Alternativet med att åka runt femton mil var inte något vi funderade på. På undre bilden är det Sonfjället i fjärran sett från Rv 84.

I Lofsdalen stannade vi till för att sträcka på spiralerna och logga ett par cacher. Det finns inget systembolag här utan allt ser via ombud. Det finns i alla fall en speciell dörr där utlämningen sker. Ordning och reda. 

Så här ska en svensk vägkant se ut, inte en lupin så långt ögat när.

Dagen sista strapats var att titta på Fettjeåfallet. Ån som gett namn åt fallet störtar ca 60 meter ner i två etapper. Det var ca två kilometer att gå från parkeringen till fallet. Bitvis var det stenskravel att gå i. Flera av de tidigare besvärligaste passagerna har nu stenlagts. Det är nepalesiska sherpas som gjort jobbet och på de delarna var det verkligen lättgånget.

Vi var här redan för två år sedan på väg upp till Treriksröset. Den gången bodde vi över på parkeringen, det är förbjudet med övernattning nu. På morgonen var det skitväder och promenaden upp till fallet ställdes in. Det var riktigt roligt att kunna komma tillbaka och fullfölja planen.

Det hade hunnit bli sen eftermiddag och dags att leta nattläger. Valet föll på en ställpalts i Klövsjö med utsikt över Lännäsjön. Nu kunde vi kosta på oss en lång och varm dusch. Två nya och bättre människor har sett dagens ljus.

🚐💨🌻

Sön-måndag 21-22 juni 2026. Norge kallar på oss!

När vi vaknat upp i Tandådalens djupa skogar slog oss tanken att fortsätta väster ut. Det är alltid kul att komma till nabolandet. Och så kunde vi få besöka några fler kommuner som vi inte varit i tidigare. Det finns 357 och vi hade varit i knappt 90 stycken.

Det var inte lätt att hitta en parkering för natten i området runt Sälen och Tandådalen. Överallt fanns det skyltar med parkering förbjuden eller så var det betalparkering och max fyra timmar. 

Nattparkeringen som slutligen hittades låg vid en riktigt eländigt drygt kilometerlång grusväg som bestod mest av hål att kryssa mellan. Men eftersom det låg en cache där så var det mödan värt.

Vi tittade först på sommargröna skidbackar i Tandådalen och konstaterade att sommaren inte är riktig högsäsong. Inte en människa sågs till. Vi var inne i en av tre matbutiker på orten. De hade öppnat veckan innan för sommarsäsongen. Det två andra var stängda. 

Vi ställde in GPS-en västerut och for över kölen och vips var vi inne i Norge. Ett första stopp här vid bron över Trysilelven. Jodå, det fanns en geocache där.

En julbock hade dröjt sig kvar i en fågelholk tillsammans med en loggbok.

Och så var det här med kommuner. Den minnesgode bloggläsaren har noterat att vi besökt alla Sveriges 290 kommuner. Det tog lång tid och vi var klara med det 2021, den sista kommunen blev Huddinge i ett försommarfagert landskap. Alla Danmarks 98 kommuner har vi slitit med i flera år och gick i mål tidigare i år med ett besök på Læsø. Efter de här två dagarnas rally har vi kommit upp i 103 loggade kommuner, bara 256 kvar... 🙂

På Facebook var det nyligen en post med en svensk geocachare som loggat i alla norska kommuner. Så nu sneglade vi lite på Norge. Vi har inte ens en tredjedel men det går ju alltid att bättra på statistiken. Med dator och telefon i högsta hugg planlades rutten för att få ut maximalt med kommuner innan vi återvänder till hemlandet.

Här korsas sjön Mjøsa för att komma in i Gjøviks kommune. Nästa blir Lillehammer.

På skyltar kunde vi se att Lillehammer tillsammans med flera grannkommuner fortfarande ståtar med att de arrangerade vinter-OS 1994. Vi imponeras av att ett relativt litet land som Norge, långt från OS-kommitténs huvudkvarter, fick möjligheten att arrangera ett så enormt stort mästerskap. 

I Lillehammer finns Norges största friluftsmuseum, Maihaugen. Ett av de största besöksmålen i området med flera olika muséer. Backigt och brant gjorde parkeringsplatserna få och eftersökta. Och snuskigt dyra. K fulparkerade medan C gjorde en snabb titt på de uppställda järnvägsfordonen. "Tåget" som har en postvagn ingår i postmuseets samlingar. Tyvärr verkade det vara underhåll som pågick, intrycket förtas en del av de gröna presenningarna.  Loket är ett NSB type 23 som konstruerades för tung malmvagnsväxling i Narvik. Typen spreds över landet men att dra snälltågsvagnar var den inte avsedd för med sin största hastighet på 40 km/h.

För att komma någon vart körde vi stundtals Europaväg 6. Ett klokt val trots alla vägarbeten som pågick. Det var fyrfiligt och tunnlar som byggdes. På ett ställe ville vi åka den gamla vägen utmed Gudbrandsdalslågen för de vackra vyernas skull. Men tji fick vi, den vägen var avstängd med en bom och det blev fyra kilometer i tunnel i stället.

Överst Fåvang kirke med betande kuer. Under kossorna en relik från forntiden. Mammutskallen är ett konstverk av Linda Bakke i dubbel storlek (inte Linda alltså). Gudbrandsdalen är unik i Norge med många fynd av mammutskelettdelar.

Många tror att osthyveln är en småländsk uppfinning. Men ikke. Den är norsk. Den uppfans 1925 av möbelsnickaren Thor Björklund i Lillehammer. Modellen patenterades men tillverkas nu av många fabriker. Osthyvlar färdigställs i Ringebu där K poserar vid en jättehyvel. Den är 7,7 meter hög och väger 820 kilo.

Dags att börja se oss om efter en lugn nattparkering. Vi börjar dra oss österut igen mot gränsen och då blir det att klättra upp på fjället ovanför Ringebu. Här står vi nu och njuter av utsikten på 1150 meter över havet. Snö ligger kvar på några ställen.Bara några betande får håller oss sällskap.

🚐💨🌻

Fre-lördag 19-20 juni 2026. Midsommar i Dalarna.

Efter en god natts sömn under Munktorps kyrkas beskydd fortsatte vi på de smalaste av grusvägar diagonalt genom skogarna mot Ludvika. Det är ett märkligt land vi lever i trots allt. Så snart man kommer lite utanför en tätort blir det grusvägar och djupaste skogar kilometer efter kilometer. 

Vi åkte bland annat via Skinnskatteberg där vi stannade till för att stödköpa dill till kvällens potatiskok. Det var lugnt i byn, endast det lokala kändisgänget på bänken utanför ICA var på plats. 

I Malingsbo utanför Ludvika stannade vi till vid den här paviljongen i kanten av Nedra Malingsbosjön för att logga en geocache. Här var det lugnt, inte en människa. Men bara några hundra meter bort var det full rulle på midsommarfirandet. Mängder små hoppande grodor i ringdans.

I Ludvika stannade vi till vid en ställplats där man kan både tömma toan och gråvattentanken och även fylla på färskvatten. Det gjorde vi, det var hög tid. Vi bestämde oss samtidigt för att stanna kvar där över natten. Då kunde vi ta en välbehövlig och lång dusch i bilen och tanka upp med vatten innan vi åkte vidare. 

Klockan var inte riktigt dags för kvällen än. Vi åkte en bit bort för att logga ett par cacher. Det visade sig vara ett riktigt dåligt val. Även där var det midsommarfirande på gång och parkeringen var överfull. Valet föll i stället på en kyrkogårdscache i utkanten av Ludvika. Där ligger poeten Dan Andersson begravd. En mycket fin kyrkogård, men vägen dit gick igenom ett stort industriområde. När kyrkogården skapades var det troligen bara skog och ängar. Så konstigt det kan bli med "utveckling".

I Sverige finns en serie som heter Sveriges landskapscacher. De är spridda över landet och det finns totalt 25 stycken, en i varje landskap. När alla är loggade kan man roa sig med att försöka logga en bonuscache. 

Midsommaraftonen var lugn. Vi kokade färskpotatis (med mycket dill från Skinnskatteberg) och åt dem med matjessill och gräddfil. Jordgubbarna får vänta några dagar. 

Efter en lugn natt och morgon fyllde vi upp med färskvatten och tömde ut allt duschvatten från igår. Och så fortsatte vi färden norrut. Eller nordväst är mer riktigt. Nu har vi (nog) ställt in siktet på ett par dagar i Norge. Det är ju så nära. I dag har det utlovats regn och oväder. SMHI har gått ut med gul varning för i stort sett hela landet. Vi är beredda på regn när som helst.

Här är en minnessten över vägen som byggdes som AK-arbete 1921-23. Statens Arbetslöshetskommission bildades 1914 men verksamheten tog inte fart förrän efter första världskriget då arbetslösheten började ta fart. AK-arbete var den absolut sista utvägen en arbetare ville ta eftersom förhållanden och lön var under miniminivå. Dessa nödhjälpsarbeten bestod oftast av väg- och brobyggen och utdikning av mossar. På stenen står: "År 1921-1923 byggdes denna väg som nödarbete av södra Sveriges statsarbeten".

I våras kom Naturvårdsverket ut med en lista på invasiva arter i Sverige. Ev av dem är blomsterlupin. Visst är den vacker att titta på. Men under de här dagarna som vi har varit ute på vägarna slås vi av hur enorma bestånden kan vara utmed vägarna. Blomsterlupinen har en förmåga att tränga undan alla andra växter. 

Fika vid Gruckå kvarn. Numera driver en intresseförening kvarn och såg. 

Nedanför stenen flöt offren från den tragiska olyckan i land. De sex var på väg för att bli kanonmat i trettioåriga kriget när deras båt kapsejsade i den strida forsen. Den nyrenoverade stenen verkar vara över trehundra år om man ska tro textens utförande. Men det är en pastisch från 1934 och restes till den jämna minnesdagen.

Söder om Lima fick vi syn på den här hängbron på avstånd. Det visade sig att det finns en geocache på andra sidan och den ville vi förstås försöka logga. Den ambitionen fick vi revidera. Bron var helt avstängd, man fick inte ens gå över på egen risk. 

För två år sedan på väg upp till Treriksröset stannade vi till här i Berga by där starten av Vasaloppet går av stapeln varje år. Den gången letade vi förgåves efter en geocache som senare visade sig vara borta. Nu, två år senare, är den ersatt med en ny burk på samma ställe. Det blev ett nytt stopp, nästan på dagen två år senare. Denna gång var det inga problem att hitta och logga cachen. Det var lika lugnt på platsen. En blinkande skylt kunde berätta att det är 49 dagar kvar till Vasaloppet. Vafalls, går inte det i mars? Jo, men här pratar vi Cykelvasan!

Och här kom regnet! En kort men intensiv regnskur fick oss att vänta en stund med att gå ur bilen. Sen kom solen tillbaka (nåja, bildligt talat i alla fall) och det gick att gå ut några minuter och logga gömman och ta ett par bilder till bloggen. 

När en geocachare är ute på vägarna får man minst tredubbla restiden. En timme på kartan kan ta en hel dag. Här stannade vi till vid vägen för att hitta en cache. De senaste som varit där hade inte hittat den och det kan både sporra eller avskräcka oss. Den här gången det förstnämnda. Men det tog sin tid innan C tjoade till och triumferande hade burken i handen. Den blev ännu en glad gul gubbe på geocachingkartan 🙂

Vi är i Dalarna! Där finns inga betongsuggor, det är förstås dalahästar som står och håller vakt lite här och där. I dag har det inte varit lätt att hitta en nattparkering. Hela området runt Sälen och Tandådalen har antingen parkeringsförbud eller andra avspärrningar. Vi stannade vid ett par så kallade ställplatser, det vill säga en stor grusparkering som man tog bra betalt för. Det tog oss någon extra timme att hitta platsen där vi står för natten, en parkering långt ute i skogen vid ett naturreservat. Och nu har regnet kommit på allvar. Det har både regnat, haglat och blåst riktigt kraftigt. Gott att vi inte bor i tält!

🚐💨🌻