När vi vaknat upp i Tandådalens djupa skogar slog oss tanken att fortsätta väster ut. Det är alltid kul att komma till nabolandet. Och så kunde vi få besöka några fler kommuner som vi inte varit i tidigare. Det finns 357 och vi hade varit i knappt 90 stycken.
Nattparkeringen som slutligen hittades låg vid en riktigt eländigt drygt kilometerlång grusväg som bestod mest av hål att kryssa mellan. Men eftersom det låg en cache där så var det mödan värt.
Vi tittade först på sommargröna skidbackar i Tandådalen och konstaterade att sommaren inte är riktig högsäsong. Inte en människa sågs till. Vi var inne i en av tre matbutiker på orten. De hade öppnat veckan innan för sommarsäsongen. Det två andra var stängda.
Vi ställde in GPS-en västerut och for över kölen och vips var vi inne i Norge. Ett första stopp här vid bron över Trysilelven. Jodå, det fanns en geocache där.
Och så var det här med kommuner. Den minnesgode bloggläsaren har noterat att vi besökt alla Sveriges 290 kommuner. Det tog lång tid och vi var klara med det 2021, den sista kommunen blev Huddinge i ett försommarfagert landskap. Alla Danmarks 98 kommuner har vi slitit med i flera år och gick i mål tidigare i år med ett besök på Læsø. Efter de här två dagarnas rally har vi kommit upp i 101 loggade kommuner, bara 256 kvar... 🙂
På Facebook var det nyligen en post med en svensk geocachare som loggat i alla norska kommuner. Så nu sneglade vi lite på Norge. Vi har inte ens en tredjedel men det går ju alltid att bättra på statistiken. Med dator och telefon i högsta hugg planlades rutten för att få ut maximalt med kommuner innan vi återvänder till hemlandet.
Här korsas sjön Mjøsa för att komma in i Gjøviks kommune. Nästa blir Lillehammer.
På skyltar kunde vi se att Lillehammer tillsammans med flera grannkommuner fortfarande ståtar med att de arrangerade vinter-OS 1994. Vi imponeras av att ett relativt litet land som Norge, långt från OS-kommitténs huvudkvarter, fick möjligheten att arrangera ett så enormt stort mästerskap.
I Lillehammer finns Norges största friluftsmuseum, Maihaugen. Ett av de största besöksmålen i området med flera olika muséer. Backigt och brant gjorde parkeringsplatserna få och eftersökta. Och snuskigt dyra. K fulparkerade medan C gjorde en snabb titt på de uppställda järnvägsfordonen. "Tåget" som har en postvagn ingår i postmuseets samlingar. Tyvärr verkade det vara underhåll som pågick, intrycket förtas en del av de gröna presenningarna. Loket är ett NSB type 23 som konstruerades för tung malmvagnsväxling i Narvik. Typen spreds över landet men att dra snälltågsvagnar var den inte avsedd för med sin största hastighet på 40 km/h.
För att komma någon vart körde vi stundtals Europaväg 6. Ett klokt val trots alla vägarbeten som pågick. Det var fyrfiligt och tunnlar som byggdes. På ett ställe ville vi åka den gamla vägen utmed Gudbrandsdalslågen för de vackra vyernas skull. Men tji fick vi, den vägen var avstängd med en bom och det blev fyra kilometer i tunnel i stället.
Överst Fåvang kirke med betande kuer. Under kossorna en relik från forntiden. Mammutskallen är ett konstverk av Linda Bakke i dubbel storlek (inte Linda alltså). Gudbrandsdalen är unik i Norge med många fynd av mammutskelettdelar.
Många tror att osthyveln är en småländsk uppfinning. Men ikke. Den är norsk. Den uppfans 1925 av möbelsnickaren Thor Björklund i Lillehammer. Modellen patenterades men tillverkas nu av många fabriker. Osthyvlar färdigställs i Ringebu där K poserar vid en jättehyvel. Den är 7,7 meter hög och väger 820 kilo.
Dags att börja se oss om efter en lugn nattparkering. Vi börjar dra oss österut igen mot gränsen och då blir det att klättra upp på fjället ovanför Ringebu. Här står vi nu och njuter av utsikten på 1150 meter över havet. Snö ligger kvar på några ställen.Bara några betande får håller oss sällskap.
🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar