Torsdag 24 mars 2016. Varvet runt.

Efter en förvånansvärt bra hotellfrukost begav vi oss ut i staden.

Vi tog spårvagnen från Oktogon över Donau till Buda-sidan. En promenad upp till slottshöjden höjde pulsen lite.

Våren är kommen vilket sågs både på vegetation och aktiviteter.

Vi beslöt oss för att höja blodsockret något på ett trevligt cafe vid Mattiaskyrkan och fiskarbastionen.

Från Fiskarbastionen är det fin utsikt över Pest-sidan. Parlamentet tar verkligen plats i stadsbilden.

Kedjebron (ungerska: Lánchíd, tyska Kettenbrücke) är en välkänd hängbro över Donau mellan Buda och Pest, västra och östra sidan av Budapest, Ungerns huvudstad. Det var den första permanenta bron över Donau och bron öppnades redan 1849. På Budasidan ansluter bron till bergbanan som går upp till Budaslottet. Bron designades 1839 av den engelska ingenjören William Tierney Clark. (Wikipedia)

Vi promenerade ner från höjden och tog oss över floden till Stora saluhallen eller centrala saluhallen på Fővám tér är den största saluhallen i Budapest, Ungern. Hallen är designad av Samu Pecz och stod klar 1897. Den upphöjdes till nationalmonument 1977. Ett stort antal stånd erbjuder grönsaker, frukt, ost och kött. (Wiki igen). Det var dags att få lite i krävan. God husmanskost med sör till.

Stadens första tunnelbanelinje, földalatti, öppnades 1896 och är världens näst äldsta. Stationerna är små men har underbar karaktär med hög nostalgifaktor. Trafiken är tät med avgång varannan minut. För vår del är den närmast oss med stationen Oktogon.

Spårvagnarna går också tätt. Här går den utmed flodbanken på Buda-sidan. I stället för staket har man satt ut en hiskeligt lång parksoffa. Smart!