måndag 15 april 2019

Lör-söndag 6-7 april 2019. Två berg på en helg - Billingen och Kinnekulle.

Denna helg hade vi tänkt vidga vyerna lite bortom Kinnekulle, det gick väl sådär. På förmiddagen satte vi av mot Falköping för att där svänga norrut mot Stenstorp. C hade sett ut en lagom slinga i Billingesluttningarna. Väl framme insåg vi att tiden skulle bli lite knapp. Vi ombestämde oss och körde till Häggum i stället. Orten låter lite okänd men om man säger Ranstad i stället så kanske det klarnar. Här fanns den svenska urangruvan som skulle förse landets kärnreaktorer med bränsle. Dyra framställningskostnader gjorde att anläggningen aldrig blev lönsam. Man hann bryta ca en och en halv miljon ton skiffer vilket gav 215 ton uran. Dagbrottet har efter nedläggningen omvandlats till en sjö, Tranebärssjön. Det var denna vi gick runt på 3,5 timmar.




Det var stundtals gott väder och här har vi kommit fram till den organiserade fikaplatsen.



I ett träd fann vi fastklämda kottar. Och så låg det massor under. Vilket djur smaskar i sig tallfrö här?




På väg därifrån gjorde vi en avstickare till Billingehus i Skövde och en titt på Våmbs kyrka. Den ligger i det pass som skiljer syd- och nordbillingen.



Vi fortsatte västerut till Varnhem. Klosterkyrkan är alltid lika imponerande. Den har nu fått sällskap av kyrkoruinerna vid Kata gård. Ett fynd som verkar skriva om medeltidshistorian i landet.





I Varnhem gick vi Rosenstigen, en kort vandringsled. Mycket naturskönt med en å som rann genom landskapen. Vi har tidigare varit så nära utan att veta om denna pärla.




Från början var tanken att vi skulle övernatta vid Hornborgasjön. Det norra naturrum som ligger strax söder om Varnhem. När vi kom fram såg vi att platsen var formligen nerlusad av husbilar. Vi borde vetat bättre i dessa trantider. Plan B sattes raskt i verket och vi gasade på till Österplana hed på Kinnekulle. Var vi inte här nyss? Salamandrarna hade nu lite vatten att plaska i.


På söndagsmorgonen for vi ned till Gössäter och körde gamla vägen till Hällekis. Vi passerade industriruiner efter oljeskifferutvinning. Det utspelade sig under slutet av 1800-talet och var ingen lysande affär. Nästan framme vid Hällekis fick vi se en hjort med en enorm krona som korsade vägen. Vi fick bromsa in, det kunde ju komma en till, och minsann om där inte stod en tjur till inne i buskarna. Tyvärr hann vi inte med att ta någon bild.



Ramslöken vid Munkängarna börjar ta sig.
























Ett av de sista stoppen på hemvägen var i Örslösa för att titta på de två väderkvarnar som står här. Detta är en holländare. 🚙💨


1 kommentar:

  1. Det så ut som det var litt kaldt, men det er jo tidlig på sesongen.

    SvaraRadera