Söndag 31 mars 2019. Kinnekulle och kalkstensbrotten i Gröneskog.

Kvällen igår var rejält blåsig och det ruskade bra i Plåt-Tina. Det lugnade sig något och natten var lite lugnare. På morgonen började det blåsa igen, så vi passade på att ta lite sovmorgon. Det passade extra bra eftersom vi ställde om till sommartid denna natt.

När det började bli dags för oss att åka vidare kom en röd plåtis och parkerade. Vi växlade några ord och åkte sedan vidare. Första stoppet blev Kinnekullegården där vi letade upp en multigeogömma. På parkeringen träffade vi ett annat par med plåtis i samma fina färg som Plåt-Tina. De var himla trevliga och vi stod och pratade en bra stund.



Efter det åkte vi och parkerade Plåt-Tina vid krysset ner till Råbäcks hamn. På med lite bättre dojor och så iväg. Uppför backarna till leden till Gröneskog. Här har vi varit flera gånger tidigare men fascineras varje gång av den speciella naturen. Den här bloggen innehåller nog många bilder från samma ställe, men det må vara hänt.

De helt raka kanterna efter dagbrottet.



Jodå, vi letade och hittade ett antal gömmor på den här promenaden också.



Och en del fotograferande blev det ju förstås.



Överblivet redskap efter kalkstensbrytningen.





Det är mäktigt att gå mellan de höga kanterna efter kalkbrytningen.



Promenaden gjorde att vi blev lite fikasugna. Denna gången åkte vi långt in i det stora stenbrottet för att där sätta på kaffehurran. Eller, om vi ska vara helt ärliga, vi kokade vatten till snabbkaffet. Här är kalkbrottskanterna ännu högre och brantare. Detta är resterna av Cementas stora dagbrott som försåg cementfabriken i Hällekis med råmaterial.



C har kaffekokningen under kontroll.





Två plåtisar som har parkerat sig i stenbrottet. Den bakersta är Plåt-Tina.



Sjön i stenbrottet är ganska stor när man ser den så här lite ovanifrån. Det sägs att det till och med ska finnas fisk i sjön. Det finns idoga fiskare så någon liten mört fastnar väl på kroken ibland. Sjön är konstgjord och skall se till att hålla grundvattenivån stabil. Munkängarna ligger på baksidan av berget tvärs över. Bokträden och ramslöken får inte torka ut!



I Munkängarna börjar ramslöksbladen att sticka upp ur jorden. Om några veckor är det helt grönt här. Och ge det några veckor till så blommar tusentals vita ramslöksblommor och det doftar intensivt av lök.



På vägen hem stannade vi till vid Södra Härene bro, vid avfarten mot Fåglum och Nossebro, alldeles intill E20. Och där låg denna jättefina gamla stenvalsvsbro. Hur hittade vi hit? Jo, det fanns en geogömma, så klart.



På andra sidan E20 fanns ännu en gömma och då fick vi chansen att beundra den stora eken vid Broholm där.

Sammanfattningsvis har vi haft en go helg på Kinnekulle. Det har varit kallt och blåsigt, men på söndagen var det soligt och fint och i lä var det riktigt skönt. Vi har sett mängder av hjortar och några tranor som har flugit från Hornborgasjön. Massor av frisk luft har vi fått förstås, men också den goa känslan av att husbilssäsongen äntligen har startat. 🚙💨