Mån-tisdag 8-9 juni 2020. Nationaldagsledigt och födelsedagsfirande.

Det var bara måndag och vi var reseabstinenta efter en regnig helg hemma. Eftersom C skulle bli pansjo på riktigt drog vi iväg till favoritstället no 1, Kinnekulle. K gick från hemmakontoret vid halvfyratiden och vi satte kurs på Husvagns-Svensson i Lidköping. För att få kvällens diné komplett var vi "tvungna" att införskaffa ett för husbilslivet oumbärligt tillbehör. En gaslågedriven brödrost! Sedan var det lite av karbonpapper på förra utflykten eftersom vi åkte ganska direkt till Utsikten. Den här gången var det bara tre husbilar på plats gentemot upp mot ett femtontal förra veckan.

Vi hade ingen tid att förlora utan satte direkt igång med matlagningen. Det var inte så meckigt eftersom allt var förberett. Brödrostningen var lite långsam och vi fruktar för gasförbrukningen i fortsättningen. Resten var förberett, hackad rödlök, smetana och löjrom från Spikens fiskeläge tvärs över Kinneviken. Till detta drack vi bubbel från England. Denna nation har blivit lite trendig i vinkretsar och Ridgeview kan vi tänka oss att sänka en pava till av.

Solnedgång över Kållandsö är lika betagande från Kinnekulle varje gång.





På morgonen skimrade Läckö slott i morgonsolen som aldrig förr och C grattades med en flaska finwhisky. Efter frukost styrde vi kosan mot Lugnås och Minnesfjället. 





Lugnås är förknippat med kvarnstenstillverkning i ungefär 800 år. Munkar kom till trakten ca 1150 och lärde bygdens befolkning att bryta sten och tillverka kvarnstenar. Det var mycket slitsamt, arbetet tärde på kropparna och stenhuggarna dog oftast mycket unga. Stenen togs först i dagbrott men senare i gruvor. Totalt beräknas det ha funnits ca 600 dagbrott och 50-55 gruvor i området. Tillverkningen lades ner 1919. Då hade det sedan en tid funnits gjutna kvarnstenar som utkonkurrerades av valskvarnarna. 



Hundkäx och annat fint blommade utmed stigen.

Överallt såg vi stora och breda stenmurar upplagda. Herregud, vad mycket sten de måtte ha släpat på! Kanske för att få till en liten åkerlapp att odla på?

Vi gick Stenhuggarstigen. Sex kilometer genom vacker natur med mängder av minnen från den svunna epoken. Området var översållat med kvarnstenar i olika stadier av förfall. Dessa måste ha lämnats med någon defekt. Ett hårt slag för stenhuggarna som bara fick betalt för en färdig produkt. Kanske veckors arbete som spolierades i slutskedet. 



Så här såg stigen ut hela tiden. Nästan. 

Ett gammalt stenhuggartorp?

Stentorget där kvarnstenarna finhöggs och slutjusterades för att utbjudas till försäljning.





Vi fortsatte sedan en liten bit till Lugnås kyrka med fin utsikt och Kinnekulle i fonden.



Ute vid E 20 finns ett "monument" över stenhuggarnas slit. Gruppen är skapad av Ingemar Beiron och invigdes 2008.

Klockan var sen och vi hungrade efter lunch som kunde passa ett födelsedagsbarn. Valet föll på att stanna vid Conditori Nordpolen och köpa räkmackor och arraksboll. I dessa coronatider fick de följa med till Naums kyrka där vi gjorde ett fikastopp. Mätta och nöjda fortsatte vi hemåt via Nossebro på småvägar, allt för att undvika stora E 20. 🚐💨