Fredag 28 februari 2025. Garnjakt leder till dolda pärlan Uzès.

K passar på att virka under "lediga" stunder. Det har blivit flera färdiga alster under resan. Men ett garnnystan har alltid ett slut och nu har sista svansen börjat anas. Påfyllning av garn behövs. Då googlar man på "magasin de laine" och vips uppenbarar sig några butiker på kartan. Närmaste affär fanns i Uzès, två mil bort. Samma stad som levererade vatten via Pont du Gard till Nîmes.

Först måste vi ta oss ut ur Vers-Pont-du-Gard. Det är alltid spännande när trafikskyltar förbjuder fordon över 3,5 ton. Då blir det oftast smala gränder och skarpa svängar. 

Framme i Uzès gällde det att snirkla sig genom gatorna och hitta en ledig parkeringsplats. Här är det en bil som snor en mitt framför Plåt-Tinas kylare, attans!

Garnbutiken i stan hade lite att välja på, alltså i ordets rätta bemärkelse. K ser lite uppgiven ut. Affärsinnehavarinnan var mycket ointresserad och hälsade knappt när vi kom. Sedan hade hon näsan i en bildskärm hela tiden. Vi tackade för oss och lämnade butiken tomhänta.

När vi ändå var här tog vi oss runt i staden i stället. En riktig pärla. Så befriande fri från reklamskyltar och braskande färger. Men ändå genuint och inga kulisser. Det verkade vara ett harmoniskt lugnt småstadsliv. Och i stort sett ingen biltrafik inom ringleden.

Cathédrale Saint-Théodorit d′Uzès ligger på kanten av platån innan dalen ner mot floden börjar. Kyrkan byggdes under 1600-talet men har anor från medeltiden. Det lite udda tornet, Tour Fenestrelle, är från den tidigare eran. Invändigt var kyrkan ganska påver och skulle behöva en del underhåll, främst på taket. Vi såg många tecken på vattenläckor som torkat upp. Det fanns många räcken runt balkongerna i vackert smide.

Sedan blev det bilfärd till nästa lämpliga garnaffär som vi hittade i Orange. Ja, staden heter så. Även denna stad har lämningar från romartiden. Vi nattparkerar i skuggan av triumfbågen som är cirka 2000 år gammal.

Äntligen! Här fanns garnet. My Little Fabric levererade några nystan, nu får vi se om det kan bli något av det. Det visade sig att innehavarinnan även här höll sig borta från oss när vi tittade i hyllorna. Börjar tro att det är så det går till i en fransk butik. Denna damen talade även hjälplig engelska. Magarna har stabiliserat sig så den kokta potatisen byttes ut mot tortellini med sparris till middag. 

🚐💨🌻

Torsdag 27 februari 2025. Pont du Gard.

Övernattningsplatsen i Vers-Pont-du-Gard ligger bara några kilometer från den berömda akvedukten med ungefär samma namn. Målsättningen var att besöka den per cykel, om magarna tillät.

Akvedukten är byggd för cirka 2000 år sedan och är en otrolig uppvisning i Romarrikets byggnadsförmåga. Längden är 270 meter och den reser sig 49 meter över floden Gard. Hela den 50 km långa vattenleden försörjde det nuvarande Nîmes med 40 000 kubikmeter vatten per dygn. Höjdskillnaden mellan källan i Uzés och slutdestinationen är endast 17 meter.

Franska gravar och kyrkogårdar har ett helt annat utseende är vi är vana vid. Överdåd skulle vi nog kalla det. 

Jesusstatyn mitt i byn och mitt i en korsning. 

Efter frukosten på yoghurt och lite kokt potatis satte C fart på cykeln mot Pont de Gard. K höll sig något lugnare eftersom magsjukan fortfarande hade lite efterdyningar och tog en promenad i staden och den närbelägna kyrkogården innan hon på sidovägar kom i kapp. Om sanningen ändå ska fram så körde K en väg som var helt åt pipsvängen fel. Inte rätta dagen för omvägar efter magsjukepärsen men så blev det. 

Byggnadsverket är enormt och ett tydligt och imponerande inslag i landskapsbilden.

Tunneln förde inte vatten utan är gjord i mitten av 1800-talet för att underlätta för turismen.

Här flöt romarnas vatten i knappt fyra hundra år. Ändå en imponerande tidsrymd.

En flock tranor flög trumpetande förbi, Hornborgasjön nästa? Några riktigt gamla och inhägnade olivträd fanns i närheten. Ett besökscentrum tar emot besökare till detta världsarv som också är ett av Frankrikes större turistmål.

Dessa stenhuggare minner om stenindustrin i området.

Väl tillbaka vid Plåt-Tina lastade vi på cyklarna och åkte ett par kilometer till norra änden på stan för ny nattparkering intill några tennisplaner. Snäll-mot-magen-mat till middag (kokt potatis). 

🚐💨🌻

Onsdag 26 februari 2025. Återhämtning.

Idag är en sån där dag som vi nästan skäms en aning att lägga ut ett blogginlägg. Men, men. Har vi nu föresatt oss att skriva varje dag så får det bli så. Andefattigt eller inte. 

Natten som gick var hyfsat lugn. Vi sov och sov med några mindre svängar till toa. Frampå förmiddagen tog vi mod till oss och delade på en liten yoghurt. Magarna brummade men ingen katastrof. 

C vågade sig på en försökspromenad på ett par hundra meter till Aramon där vi bodde. 

Ställplatsen vi stod på slängde ut oss efter 24 timmar, det vill säga sen eftermiddag. Vi duschade och passade på att tömma gråvatten och fylla på med färskvatten innan vi lämnade. 

Nu har vi flyttat på oss någon mil till en parkering på vischan. Utsikten går inte att klaga på. Handlat potatis och vit fisk som kokats och ätits försiktigt. Det verkar hålla. 

I morgon hoppas vi att vi är på våra vanliga ben igen.

🚐💨🌻 

Tisdag 25 februari 2025. Magsjuka.

I går kväll blev C krasslig i magen. Några timmar senare även K. Hela natten och morgonen har vi sprungit på toa eller ut för att kräkas. Allt har gått i vågor. Man är inte alltför kaxig i  de lägena. Trolig orsak är färdiglagad tortilla. Aldrig mer tortilla!!

Frampå eftermiddagen insåg vi att vi måste röra på oss även om det tog emot. C orkade köra några mil till en ställplats med toatömning. På vägen köptes vätskeersättning på ett apotek.

Nu har vi sovit en stund och hoppas att det värsta är över. 

Det blev inga flamingos idag. 

🚐💨🌻

Måndag 24 februari 2025. Två steg bakåt och ett framåt.

Natten på en gata i centrala Sète var relativt lugn, bara sopbilen som morrade och bankade nån gång sent på kvällen. Sedan lugnade sig trafiken och vi kunde sova gott. Upp i tid innan betalparkeringen klickade in måndag morgon.

Av B och M hade vi fått tips om att handla gott lokalt vin på Hyper U i Agde som sades ha ett enastående sortiment. Den staden passerade vi igår på vägen till Sète, men inte med mer än att det gick att köra tillbaka. Så fick det bli och det tog oss en bra stund innan vi hittade ut igen. Några fina flaskor stoppades ner i lönnfacket under bordet. Nu får de rulla runt några hundra mil innan det är dags att plocka upp dem igen hemma i Alingsås. 

Vi förundras ibland över fransmännens (brist på?) logiska tänkande. Parkeringen utanför Hyper U var gigantisk och de flesta rutorna var lediga så här på måndag förmiddag. Ändå tyckte visst just denna fransman att platsen bakom Plåt-Tina var den bästa för dagen. Att halva bilen stack ut utanför rutan bekymrade nog inte. Puh!

Innan vi lämnade Agde passade vi på att tanka "billig" diesel. Allt är ju relativt, men tanka måste vi ibland oavsett prisnivå. Här var det kö till pumparna, ett tydligt tecken på att priset är tankvärt.

Efter att ha tankat både vin och diesel i Agde satte vi på nytt fart österut. Här kan vi ana att mycket handlar om bad och nöjen sommartid. Överallt finns parkeringsplatser för personbilar som vill komma ner till någon av de många stränderna. Höjdbommar överalt så en liten plåtis eller större göra sig icke besvär. 

Landskapet här är smala landremsor mellan kanaler, havsvikar och sjöar med havsvatten, en typ av marksland kan man nog beskriva det som. Vingårdarna avlöser varandra även idag.

Plötsligt får vi syn på flamingos i vattnet. Så många att chauffören nästan kör av vägen av förtjusning. Inte så ofta en får se dessa fina fåglar i vilt tillstånd. De såg ut som ljusrosa fluffiga kuddar ute i vattnet.

Vi såg också det här ute i vattnet utanför Sète. Vet inte vad det är men en vild gissning är att det är odlingar av ostron.

Dagarna går fort och det började bli dags att hitta en övernattningsplats. Det har visat sig vara lättare sagt än gjort i de här trakterna. Vi hamnade så småningom på en undanskymd väg i utkanterna av Camargue. I morgon hoppas vi få se fler rosa flamingos, på närmare avstånd. 

🚐💨🌻

🌻 Idag är det tre år sedan Ryssland invaderade sitt grannland Ukraina i ett storskaligt krig. Det syns i dagsläget inga tecken på att kriget ska avslutas med fredliga medel. Den 24 februari 2022 bestämde vi oss för att lägga till en solros i slutet av varje blogginlägg fram tills att kriget är avslutat. Solrosen är Ukrainas nationalblomma och får i det här sammanhanget symbolisera vårt stöd för Ukraina och dess folk. 🌻