Övernattningsplatsen i Vers-Pont-du-Gard ligger bara några kilometer från den berömda akvedukten med ungefär samma namn. Målsättningen var att besöka den per cykel, om magarna tillät.
Akvedukten är byggd för cirka 2000 år sedan och är en otrolig uppvisning i Romarrikets byggnadsförmåga. Längden är 270 meter och den reser sig 49 meter över floden Gard. Hela den 50 km långa vattenleden försörjde det nuvarande Nîmes med 40 000 kubikmeter vatten per dygn. Höjdskillnaden mellan källan i Uzés och slutdestinationen är endast 17 meter.
Franska gravar och kyrkogårdar har ett helt annat utseende är vi är vana vid. Överdåd skulle vi nog kalla det.
Jesusstatyn mitt i byn och mitt i en korsning.
Efter frukosten på yoghurt och lite kokt potatis satte C fart på cykeln mot Pont de Gard. K höll sig något lugnare eftersom magsjukan fortfarande hade lite efterdyningar och tog en promenad i staden och den närbelägna kyrkogården innan hon på sidovägar kom i kapp. Om sanningen ändå ska fram så körde K en väg som var helt åt pipsvängen fel. Inte rätta dagen för omvägar efter magsjukepärsen men så blev det.
Byggnadsverket är enormt och ett tydligt och imponerande inslag i landskapsbilden.
Tunneln förde inte vatten utan är gjord i mitten av 1800-talet för att underlätta för turismen.
Här flöt romarnas vatten i knappt fyra hundra år. Ändå en imponerande tidsrymd.
Dessa stenhuggare minner om stenindustrin i området.
Väl tillbaka vid Plåt-Tina lastade vi på cyklarna och åkte ett par kilometer till norra änden på stan för ny nattparkering intill några tennisplaner. Snäll-mot-magen-mat till middag (kokt potatis).
🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar