Torsdag 16 juli 2015. Till smörgåsstaden.

Vi gjorde lite bilpyssel på morgonen i Canterbury innan avfärd. Vi befann oss i grevskapet Kent's nordöstra hörn. Dagen ägnades åt lite kringflackande i området, det gällde att positionera sig inför fredagens färjeöverfart från Dover. Vi gjorde ett besök i ett gigantiskt gardencenter söder om Herne Bay som hade allt. Förutom allt som hör trädgården till fanns porslin, presentartiklar, akvariefiskar, böcker mm mm.

Bra sätt att använda cykelstället.

Dags för renbäddning. Rätt gott att krypa ner i rena lakan.

Klocktornet i Herne Bay från 1837 är Englands äldsta som byggts för detta ändamål.

Ett museum som hade två originalplan från andra världskriget samt mängder av pryttlar från samma krig.

En Spitfire med den berömda Rolls-Royce Merlinmotorn.

Nedre bilderna Hawker Hurricane.

Quex Gardens tillhörde ett område med museum tillägnat Powell-Cotton, en man som släpat hem mycket från kolonierna i Afrika och Asien. Vi hoppade över museet och strosade i parken i stället. Översta blomman är kronärtskocka, den brukar se lite annorlunda ut när den hamnar på tallriken.

William Turner har fått ge namn åt en konsthall som visar nydanande konstnärer. Turner själv levde i mitten av 1800-talet och var mycket experimenterande i sina tekniker. Här såg vi en engelsmans verk. Tyvärr hann det bara bli en bild innan vakterna hann fram.

Vi campade i Sandwich några mil bortom om Dover. Cyklarna kom väl till pass i denna urgamla stad. Den berömda smörgåsen lär härstamma från 4:e earlen av Sandwich som beställde in en köttbit mellan två brödskivor så att han kunde fortsätta att spela kort. Inga flottiga fingrar alltså.

Vi passerade stadens lawn bowling- and social club.

St Bartholomew's Chapel låg från början utanför staden och var ett härbärge och sjukhus för resande och pilgrimer, daterat till 1190. Märkligt nog tillhörde det inte kyrkan vilket kom till nytta under Henry VIII's reduktion. Själva kapellet fick sin nuvarande utformning efter restauration 1880. Husen runt kapellet byggdes på 1600-talet men är numera moderna bostäder. De boende sörjer för att tradition och historia hålls vid liv. Över varje port finns namn och årtal för senaste inflyttningen.

Här letade vi förgäves efter en geogömma tills en av de boende kom ut och gav oss en vink om var den fanns. Vi fick en mycket trevlig pratstund med John och hans fru Maureen och en historielektion om platsen.

Över allt vakade Sankt Bartolomeus från kapellets topp.

Onsdag 15 juli 2015. Äntligen sommar i Kent.

De första morgontimmarna var disiga med duggregn. Vi tog oss därför så sakteliga mot Canterbury. Under dagen sprack det upp och högsommarvärmen svepte in.

Ett trevligt, och udda för oss svenskar, inslag i landskapet är de allmänna stigarna som korsar både här och där på de mest oväntade ställen. Det finns ingen allemansrätt som vi har hemma men däremot allmänna stigar, footpaths, och i en del fall även vägar för vissa ekipage. Dessa är utmärkta med skyltar i vägkanten och kan gå rakt ut i växande åkrar.

Till slut kom vi fram till Canterbury och dess katedral. Platsen vid ingången till katedralsområdet heter Butter Market och sjöd av liv.

Musiker som kommit på ett nytt sätt att få ljud ur gitarren.

Katedralen var delvis avstängd för besök eftersom det var avslutning i högre undervisning. Fullt med traditionsklädda ungdomar, alla med konstiga hattar på huvudet.

Och hattarna åkte i luften.

Vi fick gå bakvägen in i kyrkan som var delvis avstängd hela vecken.

Utanför Marlowe Theatre.

River, allt är floder här även minsta bäck, Great Stour rinner genom staden i maklig takt. Det är knappt man kan se att det är urbant område. Man kunde även få en liten roddtur med guidning under några hundra meter. En pippi av okänd ras traskade runt i kanten av ån. 

Ordet fjärrvärme finns nog inte i engelsk översättning. Double glazing har tillkommit nyss i ordlistorna.

Måndag 13 juli 2013. We almost met the Grantham's.

Idag hade vi dubbelflax. Vår camping låg ett stenkast från Highclare Castle och det inte av en slump. Vi har med största nöje sett på den engelska kostymserien Downton Abbey. Den är till stora delar inspelad på detta slott och vi hade sett fram emot att se det i verkligheten. Tidigt i våras kollade vi deras hemsida och försökte beställa biljetter. Hela den korta säsongen var utsåld. Emellertid fanns det ibland sistaminutenbiljetter i mån av tillgång. Vi kom dit en halvtimme före öppning men det var redan mycket folk på plats och man släppte in besökare. Till vår stora glädje fanns det biljetter och vi tvekade inte en sekund.

Det rådde fotoförbud inne i slottet och de mest intressanta rummen hade trevliga vakter som berättade om slottet, dess innevånare och om filmningarna. Kameran fick det smygas med och det blev bara några höftskott.

Efteråt satt det fint med Cream Tea hos tjänstefolket i källaren.

Vädret var inte det bästa med regnskadd så promenaden i den jättelika parken blev lite kortare än tänkt. När vi lämnade slottet ringlade köerna sakta in i den stora hallen.

Till slut hittade vi kvällsmålet, nattläger. Vi siktade in oss på en camping som drevs av en farm. Det var svårt att hitta dit och när vi kom fram til gården möttes vi av ägarinnan som tog betalt och pekade på en grusväg bakom lagårn. Sen bar det av ut på ägorna och vi kom fram till en lägerplats. Några bajamajor och tvätthoar var allt. Nä fy fan. Tillbaka och ingen ägarinna i sikte. Lyckligtvis fanns hennes svåger av en tillfällighet där och genom hans tillmötesgående fick vi tillbaks våra tjugo pund. Men vad göra nu? Närmaste camping visade sig ha stängt för kvällen och vi körde mot sydkusten för att hitta nåt. Då fick vi se en camping av en slump och den var öppen sent på kvällen. Dagens andra flax, välordnat och till samma pris som vi skulle fått i stort sett inget för några timmar tidigare.