Tisdag 1 januari 2019. Ett nytt år, vi lämnar Faro och åker norrut på tomma vägar till Évora.

Frukost samma tid som de andra dagarna, det innebar att hi var lite tröttare än vanligt, vi är inte vana att vara uppe till ett. 

Det är dags för oss att åka vidare. Vi har bott tre nätter i Faro hos Valentina. Även om hon är jättetrevlig och vi inte har haft några problem går det inte att komma ifrån att det ÄR speciellt att bo hemma hos någon. Vi delade lägenhet och badrum med Valentina och det är trots allt skönast att ha egen toa och dusch, gärna på rummet. 

Nåja, det har inte gått någon nöd alls på oss och fördelen med detta boendet var att det låg så supercentralt. Vi bodde i princip på kajen där nyårsfestligheterna var igår. 

Gatorna i Faro låg tomma när vi lämnade stan. 

Och så fortsatte det under dan. Vi såg inte så många ute alls på förmiddagen, lite senare var det fler som vågade sig ut. 

Mandelträd i full blom. 

Skörd av korkek är hårt reglerat. Därför märks trädet med det årtal när det skördades bark senast. 

Koreksbark på tork. 

Utsikt över bergen nånstans på vägen mellan Faro och Évora. 

På sina ställen var kurvorna riktigt skarpa. 

En portugisisk stad med samma namn som en känd spansk filmregissör. 

Ett konstverk i staden Castro Verde. 

Järnvägsstationen i samma stad. 

Ett industrilok utslängt vid sidan av en rondell. Här letade vi förgäves efter en geogömma som inte ville ge dig tillkänna. 

Lastbil modell liten och söt. 

De knappa 20 milen till Évora tog hela dagen att köra. Fram på seneftermiddag sladdade vi in framför vårt hotell för natten. 

Eget rum...

...med eget badrum, vilken lycka!

Vi slängde in väskorna på rummet och gick ut på stan innan det blev för mörkt. 

Katedralen i kvällsljus. Tyvärr stängt för dan. 

Évora stora sevärdhet är resterna av det här romerska byggnadsverket. 

Utsikt från muren runt gamla stadskärnan. 

Igår blev det liksom inget bra tillfälle för oss att dricka nyårsbubblet. Men den som spar han har, det passar ju lika bra att dricka på nyårsdagen, eller hur? 

Farliga glas, de rymmer mycket.

Det blev middag på hotellet. Fisk igen men här verkade kocken ha stått på lastbryggan och rökt. Ser snyggt ut men smakade inget vidare. ”Smakade det bra?” Ett ärligt svar renderade i att understa tallriken ströks från notan. 🚙💨

Måndag 31 december 2018. Årets sista dag med vandring och storslaget fyrverkeri.

Dagmatrisen inom geocaching kan vara viktig. Bara en ruta var tom för LBTW. Det var nyårsafton och förra året var vi till havs den dagen. Nu gick det betydligt bättre på terra firma.

Vi gick en slinga i vacker natur norr om Faro. Gott väder, det kändes som maj hemma.



Står det ett träd i vägen när man bygger en mur så får man anpassa sig därefter.









Slingan innehöll några cacher och vi fann de flesta.



Här en mogen frukt på smultronträd. Man kan göra sylt, saft och likör på dessa. Men vi tyckte att dom var ganska tama i smaken.



Vi passerade mängder med olivträd. Men frukterna var otroligt beska och bittra. Vi har smakat tidigare och verkar aldrig lära oss att låta bli förbjuden frukt.







Inför tolvslaget gick vi dom få metrarna till nyårsfirandet i Faro. Trevlig folkfest och ingen drängfylla som hemma. Portugiserna har vett att föra sig. Ett verkligt föredöme. Ett brôtband med ylande gitarrer stod för underhållningen. Säkert ganska kända då publiken sjöng med när det var lite lugnare musik.









Och så blev klockan tolv och ett nytt år föddes ur det gamla. Ett fyrverkeri vi aldrig sett maken till brändes av. Det tjongades oavbrutet i tolv minuter med massor av effekter och knallar. Det här måste ha kostat massor med €. Kanske fick vi lite här lite återbäring på vår EU-kontingent. 🚙💨

Söndag 30 december 2018. Nästan nästa Spanien.

Frukosten avklarad. 

Det inte så självklart att ”rensa faten” när vi vet att det är en ensam person som försöker överleva på att driva sitt lilla B&B. 

Valentina fixar frukost åt oss. 

Utsikten från vår balkong. 

I dag tar vi oss österut och målet är den sydlstligaste staden i Portugal. Fösta stoppet på blir i Olhão och järnvägsstationen där. Kakel och fina detaljer på stationshuset. 

I Tavira ligger båtar förtöjda. Vart vi än kommer så har det varit lågvatten. 

Nästan torrt. 

Vi fascineras av mängden husbilar. Det är många som väljer att semestra i Algarve. Överallt finns ställplatser och de är ofta ganska fulla. Främst ser vi portugisiska (vilken överraskning!), spanska, franska och tyska husbilar. Någon enstaka svensk också. Undrar hur det ser ut här på sommaren!?

Då och då kan man skåda såna här tyska monster till husbilar. 

Vid vår vägs ände i Portugal. Hyrbilen får vi inte ta över gränsen.



Är det så här kul man har när man övervintrar i söder? Bonkalag som dricker kartongvin och tjôtar hela dagarna?!



Motorvägsbron över till Spanien. 

Där på andra sidan floden Rio Guadiana ligger spanska staden Ayamonte. 

Den här pippin höll på att bli överkörd av oss när den var full upptagen med sitt sandbad. OBS att bilden är mycket beskuren och förstorad, då blir det lite grynigt. 

Vi var hemma sent och det blev en hastig, men god, pizza till middag. 🚙💨