Onsdag 7 augusti 2019. Mycket regn föste oss söderut.

När vi vaknade i morse regnade det jättemycket. Vi passade på att ta sovmorgon. Till frukosten, som bestod av bland annat skyr, kollade vi väderläget. Österut mot Narva skulle det regna hela dan så vi ombestämde oss och åkte söderut i stället. Vi fick ändå en hel del regn men även mycket uppehåll.

I staden Rakvere stod det här monumentet till minne av frihetskriget 1918-20.. 

Husen i Estland är oftast i trä och oftast med plåttak. Ett blått tak hör till de ovanliga. 

Plötsligt stod där en lokomobil i infarten till Pajusti. Det fanns en geogömma där som dessvärre inte hittades. Tillverkarskylten skvallrade om att lokomobilen var gjord i Sovjetunionen.



Vid denna kott-tork stannade vi till för att fika och hitta en geocache. Och vore det inte för geocachingen så hade vi inte fått veta att detta var en av fyra kott-torkar i Estland. 

Vi är i Estland, då är det ett måste att prova estniska bakverk. Den ena var godare än de andra två. 

En geogömma ledde oss ut på en grusväg till en glänta i skogen. Här anordnas varje år en litteratur- och författarsammankomst. Vi missade den med några dagar. C passade på att högläsa ett av sina epos. 

Vi kom fram till Europas fjärde största sjö efter ryska Ladoga och Onega och svenska Vänern. Den här sjön heter Peipsijärv och staden intill heter Mustvee. 

En hamn hör till. 

Här står K framför hamnkontoret och hamnkaféet. 

Vi fortsatte och hamnade på den här bygatan som får sin grusväg uppdaterad till asfalt. Det innebar för oss att vi fick vända på mitten när vägen plötsligt var avstängd. 

Slutmåletför dagen är Tartu. Estlands andra största stad och den största universitetsstaden. Den (o)charmiga campingen ligger alldeles intill floden Emajögi som rinner mellan sjöarna Vörtsjärv och Peipsijärv och är landets enda segelbara flod. Vi ser nån finsk, italiensk, tysk (förstås), österrikisk (och en svensk) husbil och husvagn, men ingen estnisk. 

Vi plockade ner cyklarna och tog en tur in till centrum och den gamla stadskärnan. 

Tartu rådhus längst upp på det långsmala torget. 

Gaveln med många fönster med avbildade personer, säkert kända ester. 

Det började regna och vi bestämde att ta middag på stan. Valet föll på en georgisk restaurang. 

Utsikten ner på gågatan. 

C blev så här glad för sin kycklinglever. 

K var också nöjd med sin fläskkotlett. Det är mycket kött i Estland, fisk och vego är inte så vanligt. 

Vi drack estnisk öl till maten. När vi kom ut igen och fick se det här huset undrade vi hur stark den ölen var egentligen. 

Floden Emajögi rinner genom centrala Tartu. Vi cyklade hem till campingen i ljumma kvällen. 🚙💨

Tisdag 6 augusti 2019. Tallinn.

Efter en lugn natt i vår hytt vaknade vi lite villrådiga om hur mycket klockan slagit. Utan ”riktiga” klockor, bara telefoner, var vi osäkra om dessa var uppdaterade på den nya tid som råder i öster. En manlig spanare skickades ut och återkom med besked om sovmorgon. Så småningom kom vi ur bingen och masade oss till frukostbuffén. Den var habil och vi fick nog i krävan för att starta dagen.

Vi rullar av Baltic Queen och får estnisk mark under hjulen för första gången.



Norska väderprognosmakarna YR hade varslat om ordentligt med regn hela dagen i Tallinn. Det var uppehåll när vi körde av så vi beslöt oss för att ta en gåtur på stan. Det kom några ordentliga skurar men sen blev det växlande molnighet. Så fel de hade!











Vi gick runt i den historiska delen av staden och njöt av alla vackra hus.

När nederbörden drog i ordentligt flydde vi in i stadens äldsta konditori. Och historien satt verkligen i väggarna. Maiasmokk har funnits här sedan 1864.



Raekoja Plats, Rådhustorget. Det vimlade av grupper med kryssningsresenärer som trängde sig fram bakom sina guider.





Monument över frihetskriget 1918-20 vid Frihetstorget.



Nu är det andra makter som ekonomiskt ockuperar landet.



K i samspråk med en ansiktslös munk. Här i närheten ska den danska flaggan danebrogen ha fallit från skyn under ett slag på tolvhundratalet. Danerna var här och härjade för att kristna området och lägga landet under sig.





Aleksander Nevskikatedralen. Här trängdes vi med båtturisterna. Ett par steg åt sidan var det folktomt. Egentligen fick man inte fota, men ett litet höftskott hann brinna av innan skylten upptäcktes.



Tingeltangelsaffärsfönster. Souvenirer för de hugade. 







Minst tre stora kryssningsskepp låg inne så det var svårt att armbåga sig fram till utsikten för att få ett par bilder.







Väl nere från Toompea såg vi hur de svarta molnen hopade sig. Dags att dra iväg från staden. En spårvagn på kapspårsbredd rullar förbi när vi går mot Plåt-Tina.













Från Tallinn fortsatte vi österut på en smått märklig fyrfilig väg. 110 km/h men inga planskilda korsningar. När vi skulle svänga av mot vänster gjordes det först med en u-sväng och sedan tillbaka en bit innan avfarten mot höger i den nya färdriktningen. Som bäddat för krockar i tät trafik.

Väl av från stora vägen kom vi snart in i Lahemaa nationalpark. Vi gick in till Viru Raba, en torvmosse med utsiktstorn. Det hela var mycket pedagogiskt upplagt och vi fick lära oss en hel del om moder natur. Men inte en enda fågel var hemma!







Till slut hamnade vi på en camping i Vöse. Ligger endast ett kort stenkast från finska viken.



Estnisk halvfabrikatmiddag: nån sorts köttbullar med okänt innehåll med råkostsallad. Tysk senap till. Mums för två hungriga månsar! 🚙💨