Lör-söndag 16-17 maj 2020. Dalsland på nya fjädrar.

Plåt-Tina har fått en ordentlig översyn och förbättring genom en gedigen investering 💸. Hon hämtades på fredagen hos PR Husbilar i Sollebrunn. Där hade man bytt spindelben fram samt satt upp spriralfjädring som tillsats på bakaxeln. Samtliga stötdämpare byttes samtidigt. Bodelsbatteriet som gett upp byttes samtidigt mot ett litiumbatteri. Tina uppförde sig som förväntat, blev mycket bättre på vägen och inga problem med att strömförsörja gasolpannan. Vi behöver alltså packa med långkalsonger i fortsättningen...



Vi körde nordnordväst ut till Dalsland. Det här puttiga huset står i södra delen av Mellerud alldeles intill "Välkommen"-skylten.







Sen start betyder sen ankomst. Vi satsade från början att ställa oss vid Spångens gästhamn och båtklubb i Upperud. När vi kom fram vid sjutiden fanns det endast en ledig plats och den tog vi. Båtklubben som har gästhamn satsar nu även på husbilarna. Servicehuset var fräscht om än något litet vid full beläggning av båt och bil. Man har satsat på tömningsstation för gråvatten, det är det få ställplatser som gör. Många husbilsägare satt ute och frös i snålblåsten, det var riktigt kyligt på lördagen. Men vad får man inte stå ut med om man vill umgås lite i coronatider.







Hela bygden präglas av Dalslands kanal. Den går ofta via sjöar och den grävda andelen är inte så stor. Och slussar dyker upp än här och där.

Vi gick en promenad upp till Skalåsknatten.





17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris. På vår väg upp såg vi nog en stor del av dessa procent. Och de blommade ymnigt. Här kommer det så småningom att bli en del av de 250 000 ton bär som mognar fram varje år.



Uppe på toppen hade vi milsvida vyer. Här är det Kinnekulle i horisonten.



Solen sken påpassligt över en tuva Harsyra.







Och i Upperud väntar kanalen och dess slussar på sommarens turisttrafik. Hur det nu blir med det. Det växte även en hel del orkidéer av sorten Sankte Pers nycklar vid kanalen.



Vid Dalslands Center i Håverud flaggade man fint för EU-länder samt Norge. Men det går dåligt för Storbritannien. Deras brexitflagga hade snott sig runt stången och skyms av Dannebrogen.





Vi åt lunch på Håfveruds Rökeri & Brasseri. Burgare på lax och kossa. Gott men tyvärr var maten kall. Vilket beklagades och utlovades kaffe som plåster på såren. Men sen verkade ambitionen vara bortblåst. Det blev inget kaffe serverat och följaktligen blir det inte många Michelinstjärnor från oss.







Vi tog även en promenad på akvedukten från 1868.



Kung Carl var här vid invigningen. En senare namne var på plats 1975 och hans tronarvinge 2018.



En hund höll vakt i den lilla kuren vid akvedukten.



Vi for sedan mot Bäckefors och en bit innan den orten finns detta minnesmärke. Bygget av Fredrikshald - Sunnanå Järnväg startade här 1875.



Ett stopp gjordes vid Högsäters kyrka. Den ligger högt på en kulle och syns vida omkring. Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida byggnad. Den kände kyrkoarkitekten Adrian C Peterson ritade denna tegelbyggnad som stod klar 1902.



Ett av de sista stoppen i Dalsland gjordes innan Frändefors där vi besökte ett TB-hotell. Ja det kallas så för att man kan hämta eller lämna spårbara objekt här. Det är små numrerade saker vars väg man kan följa på nätet. Vi lämnade tre stycken egna under vår resa i Australien. Två är kvar där nere medan en hittade tillbaks till Sverige men slank ut ur landet igen. I den här väskan var det tomt och ödsligt, ingenting att hämta. 🚐💨

Fre-söndag 8-10 maj 2020. Sköna maj och hänryckning på Kållandsö och Kinnekulle.

På fredagen var det fint väder, men utlovat sämre på söndagen med regn och kyla. Eftersom vi var lite sugna på att komma ut och ifrån väggarna lite bestämde vi oss för att åka ut redan på fredag kväll. Ibland får det vara lite snabba ryck och med Plåt-Tina är det ju så bra att hon står ganska klar för avfärd. Bara fylla på med färskt vatten, mat och lite kläder. Vi blev lite sinkade av att en fönsterputsare kom alldeles innan avfärd. Han räknade alla fönster för att kunna ge oss en offert. Nåväl, det är ju ljust ute så här års och vi har tid på oss. Åkte E20 upp till Naum och sedan in där och på lite småvägar fram till Läckö slott och husbilsparkeringen där.



Det var lite strul med betalningen. Det är ju appar som gäller nuförtiden och SMS Park ville inte godkänna vår betalning. Gjorde flera försök, men inget gick hem. Till slut blev det till att betala med swish. Efter middagen på tortellini och lax tog vi oss en kvällspromenad i skymningen.

Läckö slott är så vackert där det ligger längst ut på Kållandsö, en udde i Vänern. Extra fint är det i kvällsljus.



Restaurang Hvita Hjorten var stängd. Vi kunde inte se om det var någon särskild anledning, men visst borde det vara öppet så här års?



Det susade inte så värst mycket i säven denna kvällen. Det var kavt lugnt.



Natten var lugn och det gamla batteriet höll fläkten till pannan igång så mycket som behövdes. Kallt blev det ändå, som vanligt tog gasen slut mitt i natten. Bara för C att dra på sig filsingarna och byta gasflaska. Sen blev det gott och varmt igen.

Solen var med oss och vi tog en kort morgonpromenad runt slott och koja.



Inte så långt ifrån Läckö ligger Kållandsö hembygdsmuseum. Här har vi åkt förbi många gånger utan att stanna. Nu var det en geogömma som fick oss på lite andra tankar.





Ganska fint där inne. Många små hus. Denna lördag var det inte öppet. Ett anslag visade vilka dagar det skulle vara öppet, men det verkade som att coronaviruset satte stopp för flera av dem denna vår.



En liten bit till och vi stannade till nere vid vägen och gick upp till en kulle som kallas Senäte kyrkoruin. 1843 raserades det som fanns av kyrkan här och bara det Brattska gravkoret fick stå kvar.



Körsbärsträden stod i full blom.



Violerna blommade.

Insekterna hade lite skoj! 🙈



Turen gick vidare via Lidköping upp till Kinnekulle, "det blommande berget", som vid den här tiden på året verkligen gör skäl för namnet. Gullvivor,



S:t Pers nycklar,



och hagtorn blommade för fullt ute på Österplana hed.



C upptäckte på vägen till kullen att det hade kommit en ny geogömma vid Martorpsfallet alldeles efter våra förra tur hit upp. Den måste vi ju förstås försöka logga.

Det var jäätemycket bilar på alla parkeringar vid passerade. Tydligen blivit populärt att ge sig ut i naturen i de här konstiga tiderna som vi befinner oss i. Det är då det är en fördel att ha varit här tidigare och vet var det går att parkera lite avsides.

I Martorpsfallet var det om möjligt ännu mindre vatten än förra gången. Nu var det bara en liten tunn rännil som rann över kanten.



Soligt och fint, denna dag behövdes ingen extra tröja eller jacka.



Eftermiddagen led mot kväll och vi åkte för att titta efter nattläger.
Många bilar ute innebär även många husbilar ute. Jodå, det visade sig stämma. Vid naturreservatet kom vi på en kvinna som var i full färd med att plocka gullvivor. En stor bukett hade hon hunnit plocka innan vi kom. K körde så det var C som snabbt klev ur bilen för att prata med henne om det olämpliga i att plocka blommor i ett naturreservat. Hon var helt oförstående (oh, det visste jag inte). Man kan väl säga så här att det var tur (för henne) att det inte var K som pratade med henne... Fy f*n vilket oskick!



Inne i Munkängarna är det nu fullt med ramslöksblad och knopp. Det räcker nog med ett par veckor av sol och värme så slår det ut i full blom.







På söndag morgon var det tydligt att ett väderomslag var på gång. Vi hann gå en promenad för att leta fina orkidéer som vi hade läst om innan regnet började falla. Inga orkidéer fick vi se, var nog på fel ställe, men en skön promenad i fin skog blev det i alla fall.









Regnet skvalade ordentligt när vi stannade till vid Rådhuskonditoriet i Lidköping för att köpa två lyxiga kardemummabullar till fikat. Vi fick hålla oss ända till Tådene kapell innan de kunde inmundigas. Vid kapellet fanns, så klart, en geogömma som ledde oss till den här fina platsen. Och häggen blommade, i hänryckningens tid. 🚙💨

Lör-söndag 25-26 april 2020. Cykling i Sexdrega

Ytterligare ett härligt veckoslut. Vi beslöt oss för att cykla banvall ännu en gång. Från Hillared utgick ett spår till Svenljunga. Delvis var det en del av Kinds Härads Järnväg (KindsJ), som ursprungligen gick från Borås till Svenljunga. När det var dags för bygget av Borås-Alvesta Järnväg köpte man in KindsJ och använde delar av dess sträckning mellan Borås och strax bortom Aplared. Svenljunga fick då ett linje från Hillared.



Banvallen är asfalterad sånär som på en kort bit där den korsar riksväg 27.





Alla gömmor som vi letade efter fann vi. Inte en endaste DNF, det är kul.





Strax norr om Svenljunga såg vi de rara backsipporna. Så trevliga att K var tvungen att få vår hemväg via Rångedala plantskola för att köpa några till hemrabatten.





Naturligtvis ingår termosfika när vi kommer armlängds från Tina. Här strax norr om Svenljunga där vi fann lämpligt fikaställe.





Vem stöttar vem eller hur man ni vill se det.



Här vände vi och cyklade tillbaka till Plåt-Tina som var parkerad i Lockryd.

För några veckor sedan övernattade vi i Månstad. Vi gillade stället så pass att vi återvände dit.





På söndagsmorgonen gick vi en tur i skogen NV om Månstad. Naturligtvis fanns det geogömmor som lockade oss ut i det okända. På en del av turen gick vi på Oxabanan. Det är banvallen efter den industribana som förband Limmareds glasbruk med sjön Åsunden. Detta var innan Borås-Alvestabanan var byggd. Spåret var för klent byggt för ångloket och urspårningarna förekom så ofta att det byttes ut. Mot oxar. Och så fick banan sitt namn.











En del av gömmorna var små gulliga "fågelholkar"



På väg hemåt passerade vi Hofsnäs och därefter Torpa Stenhus.





Dessa bilder kommer från Falskogs gästgiveri, eller rättare sagt i dess närhet. Bygglov verkar inte tarvas på landsbygden.



Vi passerade en bro över ett vattenfall vid Gingri spetsfabrik.
Därefter var vi nästan framme i Fristad och via Vårgårda åkte vi sedan chokladvägen den sita biten hemåt. 🚙💨