Sön-måndag 1-2 augusti 2021. Stora semesterturen inledd och avslutad!

Äntligen dags för årets sommarsemester. Planen är att åka norrut och i år även över till Finland som länge stått på framför allt C:s bucket list. Det tog en stund att packa Plåt-Tina och få ordning på både oss själva och allt annat hemma, så klockan hann bli 14 innan vi kom iväg. Magarna skrek så det blev ett fikastopp redan vid Antens kapell, 15 minuters väg hemifrån. 

Första stoppet var planerat i Ed för att vi skulle få logga en landskapsgömma. Det var inga större problem utan den hittades och kunde signeras. 

I Ed fanns även en gömma som krävde långt verktyg. Här fick C chansen att prova det nya attributet till stången. Tack för bra tips, pinkunicorn!

Dags att finna lämpligt nattläger. Det dräller inte av det i de krokarna av Dalsland, men vi hittade en plats som skulle kunna fungera. Vägen dit gick bland annat alldeles intill järnvägen DVVJ, Dal Västra Värmlands Järnväg. Väl framme var allt ockuperat av tyska husbilar. Bara att vända. Vi hamnade i stället vid fotbollsplanen i Billingsfors. Lugnt och fint, men glömde ta ett foto.

Måndag morgon och vi styrde mot Åmål för vidare fortsättning till bland annat Tyfors. På rastplatsen i Åmål stannade vi för frukost. Något högg när C la in backen, det lät inte som det brukar.

När vi skulle åka vidare ville Plåt-Tina inte längre utan talade envist om "gear unavailable". Inget hjälpte, inte ens att vänta eller koppla ur batteriet. Bärgare från Säffle fick komma till undsättning.

Det var den riktigt stora bärgningsbilen som kom, bärgaren berättade att den även kallas "blåval" eftersom den är lite otymplig och klumpig.

Bärgaren lät oss åka med i bilen, det var tacksamt, annars hade vi fått ta tåget till Göteborg och därifrån ta oss hem till Alingsås. Det gick i sakta mak, 80 km i timmen.

Det kostade oss många tusenlappar att få hem Plåt-Tina till verkstad i Alingsås, men vi bedömde det som värt pengarna i stället för att ha bilen på en verkstad i Åmål.

Stoppet kom oväntat men vi visste ändå att det kunde komma när som helst och då permanentas. Nu hände det och vi är så klart bedrövade att semesterplanerna går i stöpet. Men vi försöker att se det positivt ändå. Det hände på rimligt avstånd hemifrån och inte i norra delarna av landet, det hade varit värre ändå. Och ingen har kommit till skada. Nu får vi deppa ihop lite och sedan komma igen och hitta på något annat under semestern. Någon tur med husbil blir det inte för vår del på ett bra tag. 🚐💨

Lör-söndag 16-17 maj 2020. Dalsland på nya fjädrar.

Plåt-Tina har fått en ordentlig översyn och förbättring genom en gedigen investering 💸. Hon hämtades på fredagen hos PR Husbilar i Sollebrunn. Där hade man bytt spindelben fram samt satt upp spriralfjädring som tillsats på bakaxeln. Samtliga stötdämpare byttes samtidigt. Bodelsbatteriet som gett upp byttes samtidigt mot ett litiumbatteri. Tina uppförde sig som förväntat, blev mycket bättre på vägen och inga problem med att strömförsörja gasolpannan. Vi behöver alltså packa med långkalsonger i fortsättningen...



Vi körde nordnordväst ut till Dalsland. Det här puttiga huset står i södra delen av Mellerud alldeles intill "Välkommen"-skylten.







Sen start betyder sen ankomst. Vi satsade från början att ställa oss vid Spångens gästhamn och båtklubb i Upperud. När vi kom fram vid sjutiden fanns det endast en ledig plats och den tog vi. Båtklubben som har gästhamn satsar nu även på husbilarna. Servicehuset var fräscht om än något litet vid full beläggning av båt och bil. Man har satsat på tömningsstation för gråvatten, det är det få ställplatser som gör. Många husbilsägare satt ute och frös i snålblåsten, det var riktigt kyligt på lördagen. Men vad får man inte stå ut med om man vill umgås lite i coronatider.







Hela bygden präglas av Dalslands kanal. Den går ofta via sjöar och den grävda andelen är inte så stor. Och slussar dyker upp än här och där.

Vi gick en promenad upp till Skalåsknatten.





17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris. På vår väg upp såg vi nog en stor del av dessa procent. Och de blommade ymnigt. Här kommer det så småningom att bli en del av de 250 000 ton bär som mognar fram varje år.



Uppe på toppen hade vi milsvida vyer. Här är det Kinnekulle i horisonten.



Solen sken påpassligt över en tuva Harsyra.







Och i Upperud väntar kanalen och dess slussar på sommarens turisttrafik. Hur det nu blir med det. Det växte även en hel del orkidéer av sorten Sankte Pers nycklar vid kanalen.



Vid Dalslands Center i Håverud flaggade man fint för EU-länder samt Norge. Men det går dåligt för Storbritannien. Deras brexitflagga hade snott sig runt stången och skyms av Dannebrogen.





Vi åt lunch på Håfveruds Rökeri & Brasseri. Burgare på lax och kossa. Gott men tyvärr var maten kall. Vilket beklagades och utlovades kaffe som plåster på såren. Men sen verkade ambitionen vara bortblåst. Det blev inget kaffe serverat och följaktligen blir det inte många Michelinstjärnor från oss.







Vi tog även en promenad på akvedukten från 1868.



Kung Carl var här vid invigningen. En senare namne var på plats 1975 och hans tronarvinge 2018.



En hund höll vakt i den lilla kuren vid akvedukten.



Vi for sedan mot Bäckefors och en bit innan den orten finns detta minnesmärke. Bygget av Fredrikshald - Sunnanå Järnväg startade här 1875.



Ett stopp gjordes vid Högsäters kyrka. Den ligger högt på en kulle och syns vida omkring. Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida byggnad. Den kände kyrkoarkitekten Adrian C Peterson ritade denna tegelbyggnad som stod klar 1902.



Ett av de sista stoppen i Dalsland gjordes innan Frändefors där vi besökte ett TB-hotell. Ja det kallas så för att man kan hämta eller lämna spårbara objekt här. Det är små numrerade saker vars väg man kan följa på nätet. Vi lämnade tre stycken egna under vår resa i Australien. Två är kvar där nere medan en hittade tillbaks till Sverige men slank ut ur landet igen. I den här väskan var det tomt och ödsligt, ingenting att hämta. 🚐💨

Söndag 28 april 2019. Mot Dalsland.

Lördagens eftermiddags-, kvälls- och nattregn ebbade ut under morgonen idag och vi fick lust på en tur. Vi hade varit lite duktiga under gårdagens regn och fått upp praktiska krokar för spadar och krattor i källaren så nu kändes det ok att dra ut på vägarna. 

Vid halv två kom vi iväg. Det var ganska tomt i kylskåp och skafferi så första stopp var ICA Kvantum i Vänersborg för komplettering. Det skrek lite i magarna och det var lämpligt att stanna vid Brålanda kyrka för sent lunchstopp. 

Skålleruds kyrka söder om Åsensbruk sägs vara en av Sveriges vackraste kyrkor. Tyvärr var den stängd, trots att det var söndag, så vi fick inte se de berömda takmålningarna. Men utsidan fick duga. 

I Håverud fick det naturligtvis bli ett snabbt fotostopp. Inte nog med att det är en av Sveriges få akvedukter, det är det enda stället i landet där en väg, järnväg och akvedukt korsar varandra. Lugnt i dag, inga båtar som slussade. Kan eventuellt bero på att kanalen är stängd för trafik ännu. 

Norr om Håverud slingrar sig Brudfjällsvägen utmed bland annat Glycksjön och Råvarpen upp förbi Tisselskog nästan ända till Dals-Långed. Vägen slingrar sig verkligen upp och ner, fram och tillbaka. Stundtals går den parallellt med järnvägen mellan Mellerud och Bengtsfors. Järnvägen heter DVVJ (Dal Västra Värmlands Järnväg) men kallas även ”De Vackra Vyernas Järnväg”. 

Framåt kvällningen landade vi i Bengtsfors på en ställplats vid sjön Bengtsbrohöljen. Efter middagen tog vi en kvällspromenad till slussarna. Nix, inga båtar. Vi besökte även EKA miljöpark som beskriver allt från bildandet av EKA-fabriken till saneringen av den kvicksilverförgiftade marken där fabriken en gång låg. 🚙💨

Tis-onsdag 14-15 augusti 2018. Vi flyr från regnet till Öland - solens och vindarnas ö.

På tisdagmorgonen öste regnet ner. Och blåste gjorde det också. Usch. Vi hade redan kvällen innan beslutat oss för att göra tisdagen till en resdag till Öland. Bara 42 mil från Mellerud till Färjestaden. Men där skiner solen och ska så göra i flera dagar till, har vi förstått.



Redan i Mellerud blev det stopp när ett grönlasttåg sakta makade sig ut från "sidan i Ml" på sin väg norrut.

Regnbilder vill ingen se så dom skippar vi. Över Öland har det spruckit upp och vi känner livsandarna återvända.

Första stopp på ön blev vid Kvarnkungen öster om Färjestaden, Ölands största stubbkvarn byggd på Sandås i Kalmar 1749. Flyttad till Öland i slutet av 1870-talet och använd fram till 1946. Och nu känner vi de första solstrålarna när himlen klarnar upp!









Fyra bilder från Färjestaden. På den översta ännu en kvarn och sen bild på en regnbåge. Hmmm... ska det komma en skvätt i alla fall?



Vi slog nattläger vid Möckelmossen mitt på Alvaret.



Och där firade vi att det var sånär som på en dag fem år sedan vi köpte Plåt-Tina. Tavlan fick vi av A och SE och är ett fint foto som visar ett överväxt järnvägsspår i Tönder där vi alla, vid olika tidpunkter, har loggat DNF på geocachen som finns där.



På onsdagen gav vi oss ut på en liten vandring på Alvaret. Vi gick Örnekulleleden mot söder och gjorde en kringgående rörelse åt väster innan vi tog oss tillbaka till starten.





Blommande pytteliten Ölandstok och slån färdiga att smaksätta likör.



Det märktes att det har varit extremt torrt. Många enbuskar var roströda av vattenbrist.



Den här lilla tallen var däremot pigg och visade sig innehålla en av de geogömmor vi fann utefter leden.





Hela alvaret korsas på månne ledder av höga stenmurar. Här och var finns stöttor men det kan ibland vara svårt att ta sig fram i en rät linje. En geogömma fanns vid "kartografens mur" som är en isolerad kort mur mitt i ingenstans. Bara 30 lång med två urtag lagom att sitta på. Den är byggd 1900, men dess syfte verkar mer höljt i dunkel. Vi rastade lite här och K visar glatt upp blodsockeråterställaren.



På vägen tillbaka till bilen var vi lite off från stigarna. Vi tog det idiotiska beslutet att gå på kompass. Då tänkte vi inte på att det går höga murar härs och tvärs över Alvaret. Det skulle visa sig att vi blev instängda mellan olika murar och blev till slut ändå tvungna att gå tillbaka till en stig som vi kom ifrån.

På vägen över Alvaret kom vi fram till en sprucken leryta som vi kunde gå rakt över. Om det hade varit ett normalt år med normalt mycket agn hade det varit ett kärr här. Nu har vi ett extremt torr sommar bakom oss och kärret har helt torkat ut.



Det var inga problem att gå rakt över kärret.



Vi hade såna här mörka moln hängande över oss även under turen på Alvaret. Men det var lovat att det inte skulle bli något regn på hela dagen så vi var lugna. Så vi blev väldigt överraskade när det började regna där ute mitt på Alvaret. Stora fina droppar. C och K såg inget annat än att krypa in under den största enbusken som fanns inom räckhåll. Där låg vi (vilken syn!) och kurade ihop oss en stund tills det värsta regnet var över.



Nästan allt är skördat. Det som finns kvar på fälten är torrt och förkrympt.
Resten av eftermiddagen ägnades åt lite geocachande på ensliga platser utmed kusten mot Kalmarsund. På vägar där bara plåtisar tar sig fram. Det är då vi får se de mest undanskymda delarna av vår vackra svenska natur.



Frampå kvällningen var det dags att slå läger för natten. Vi visste sedan tidigare år att det finns en camping på sydvästra sidan av ön som har en fin ställplats ut mot havet, Sandviks camping. Den fanns kvar, men nu i ny regi. Krångligare och lite dyrare, men ställplatsen fanns kvar. Vi fick den finaste platsen med en fantastisk utsikt över havet. Vi fick anledning att inviga vårt solsegel också, det fungerade som det var tänkt.



En liten kvällspromenad från campingen.



Tallarna har lagt sig ner efter åratal av hårda vindar.



Solen går ner över Kalmarsund. Och vi går till kojs. 🚙💨