Vi körde nordnordväst ut till Dalsland. Det här puttiga huset står i södra delen av Mellerud alldeles intill "Välkommen"-skylten.
Sen start betyder sen ankomst. Vi satsade från början att ställa oss vid Spångens gästhamn och båtklubb i Upperud. När vi kom fram vid sjutiden fanns det endast en ledig plats och den tog vi. Båtklubben som har gästhamn satsar nu även på husbilarna. Servicehuset var fräscht om än något litet vid full beläggning av båt och bil. Man har satsat på tömningsstation för gråvatten, det är det få ställplatser som gör. Många husbilsägare satt ute och frös i snålblåsten, det var riktigt kyligt på lördagen. Men vad får man inte stå ut med om man vill umgås lite i coronatider.
Hela bygden präglas av Dalslands kanal. Den går ofta via sjöar och den grävda andelen är inte så stor. Och slussar dyker upp än här och där.
Vi gick en promenad upp till Skalåsknatten.
17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris. På vår väg upp såg vi nog en stor del av dessa procent. Och de blommade ymnigt. Här kommer det så småningom att bli en del av de 250 000 ton bär som mognar fram varje år.
Uppe på toppen hade vi milsvida vyer. Här är det Kinnekulle i horisonten.
Solen sken påpassligt över en tuva Harsyra.
Och i Upperud väntar kanalen och dess slussar på sommarens turisttrafik. Hur det nu blir med det. Det växte även en hel del orkidéer av sorten Sankte Pers nycklar vid kanalen.
Vid Dalslands Center i Håverud flaggade man fint för EU-länder samt Norge. Men det går dåligt för Storbritannien. Deras brexitflagga hade snott sig runt stången och skyms av Dannebrogen.
Vi åt lunch på Håfveruds Rökeri & Brasseri. Burgare på lax och kossa. Gott men tyvärr var maten kall. Vilket beklagades och utlovades kaffe som plåster på såren. Men sen verkade ambitionen vara bortblåst. Det blev inget kaffe serverat och följaktligen blir det inte många Michelinstjärnor från oss.
Vi tog även en promenad på akvedukten från 1868.
Kung Carl var här vid invigningen. En senare namne var på plats 1975 och hans tronarvinge 2018.
En hund höll vakt i den lilla kuren vid akvedukten.
Vi for sedan mot Bäckefors och en bit innan den orten finns detta minnesmärke. Bygget av Fredrikshald - Sunnanå Järnväg startade här 1875.
Ett stopp gjordes vid Högsäters kyrka. Den ligger högt på en kulle och syns vida omkring. Den nuvarande kyrkan ersatte en medeltida byggnad. Den kände kyrkoarkitekten Adrian C Peterson ritade denna tegelbyggnad som stod klar 1902.
Ett av de sista stoppen i Dalsland gjordes innan Frändefors där vi besökte ett TB-hotell. Ja det kallas så för att man kan hämta eller lämna spårbara objekt här. Det är små numrerade saker vars väg man kan följa på nätet. Vi lämnade tre stycken egna under vår resa i Australien. Två är kvar där nere medan en hittade tillbaks till Sverige men slank ut ur landet igen. I den här väskan var det tomt och ödsligt, ingenting att hämta. 🚐💨
Så godt for Plåt-Tina med litt nytt og oppgradering. Dere ser ut til å kose dere uansett hvor dere drar. Geocaching, god mat og mye frisk luft.
SvaraRadera