Tors-lördag 9-11 juli 2020. Hemester i Halland.

Hemester är på modet nu och vi följer trenden. En kort liten en i närområdet. Vi kom iväg på torsdagseftermiddagen och riktade kylaren söder ut. Första målet var det där stället ingen egentligen vill åka till, men ändå åker alla dit. Och för oss lite av nödtvång för i deras sortiment finns några grejer vi inte hittat någon annan stans. Vi kom sent och det var ingen trängsel tack och lov.

En halvmil söder om det onämnbara stället ligger Sumpafallen, ett naturreservat vid Högvadsån. Vid fallen har tidigare legat en kvarn och sågverk. Den första dokumenterade skvaltkvarnen var från 1867 vilken ersattes 1890 av en modern turbindriven kvarn. 1917 köptes vattenrätten av Gunnebo bruk och kvarnägaren rev sin kvarn. Kvar finns nu bara lite grundstenar.





På fredagsmorgonen åkte vi ned till kusten och Skrea strax söder om Falkenberg. Där fanns en trevlig slinga att cykla samtidigt som vi kunde hitta några geocacher.



Potatisen är i full blom. Måhända King Edward eller Bintje? Sorterna vid sidan om hade inte kommit lika långt.





Här en geogömma som underlättas vid samarbete. C står för apkonsterna i trädet medan K signerar loggremsan nere på marken.



Majs som senare ska omvandlas till fläskkotletter.

Och vilka märkliga ställen man kommer till. Här, mitt ute i ingenstans ligger vattenkällan till Carlsbergsbryggeriet i Falkenberg. Vem kunde tro det?



Detta är vad som i folkmun kallas för "dyngrakan". Raka kanter på asfalten men mittmarkeringen ormar sig fram. Och så finns det en stor gödselbrunn i närheten. Och då var namnet givet. Måhända vägmålaren var dyngrak när jobbet gjordes. Detta är en bit av det gamla enkelspåret mellan Falkenberg och Heberg på Västkusten. C körde tåg här tills det nya dubbelspåret togs i bruk, så lite nostalgiskt var det att cykla här.



En geogömma hade denna roliga behållare.



Vi for vidare och strax utanför Varberg blev vi stoppade av snälla grovfoderomvandlare som skulle ut på grönbete efter mjölkningen. Högavkastande kossor kan ge över 30 liter mjölk per dag. 



Vid Ginkalundabron fick vi se dessa SUP:are glida fram.



Och nästa bro var i Seglora.



Seglora känns säkert bekant för många. Aha, kyrkan på Skansen i Stockholm. Kyrkan hade blivit uttjänt och en ny skulle byggas. Den gamla såldes 1916 till Skansen för 1000 kronor och transporterades dit för återuppbyggnad. Bara en grusplan finns nu kvar.





Den nya kyrkan står som ett tegelslott flera hundra meter från den gamla kyrkans plats. Pampig som tusan.





Nästan hemma stannade vi till vid Sven´s såg i Hedared. Lämpligt nog finns en geogömma på baksidan. Här har vi åkt förbi många gånger och nu var det dags att ta en närmare titt.  🚐💨

Lördag 4 juli 2020. Regnet det bara öste ner...

Alla väderspåsajter vi kunde finna varnade för regn. Och de hade rätt. Vi vaknade till smatter på taket och sen fortsatte det hela dagen med mer eller mindre nederbörd. Vi beslöt att avsluta minisemestern när det med de utsikterna. Men vi hade ändå ingen riktig brådska hem.

På något av storgodsens marker på Kinnekulle mumsade dessa hjortdjur på omogen spannmål. Och fler fanns utanför bild.



Månadens bild vid Örnekulla. K försöker följa årets skiftningar på ett och samma ställe.



Kornfält. Blir det bröd eller öl månne?



Fikabröd inhandlades på Rådhuskonditoriet i Lidköping och konsumerades utanför grindarna vid Såtenäs.



C blir alltid lite nostalgisk här. Synen av flygplan 32 på mark och i luft var vardagsmat innan han flyttade härifrån för 55 år sedan.



Viggen var ett senare kapitel och har inte ett dugg nostalgi i sig.

Väl hemma firade vi C:s 14 000:e hittade geogömma med löjrom från Vänern och fint bubbel. 

Vår lilla minisemester var på nio nätter och vi fricampade hela tiden så när som på två nätter. Nattlogiet, ställplatserna etc, kostade oss sammantaget 350 kr. Vi körde hela 143 mil. Det har varit en omväxlande semester på flera sätt, inte minst vädermässigt. Vi har upplevt dagstemperaturer mellan 13 och 30 grader. Det har varit allt från klarblå himmel till helvetesregn med hagel och stormvindar. Herr och fru Badkruka har till och med badat denna veckan! Två gånger! Undrens tid är inte över. 🚐💨

Fredag 3 juli 2020. Tidaholm till Hällekis. En timmes bilkörning på en dag.

Efter att ha övernattat vid vårt favoritställe i Tidaholm, granne med pizzeria Rimona, for vi norrut med vagt mål för kvällen. Vi letade lite geogömmor undervägs och hamnade vid drygt middagstid i Tibro. Västergötlands möbelmetropol med många skickliga hantverkare. Ortens glansdagar har nog passerats och samhället verkar lite sömnigt. Men det gör väl alla småmetropoler i samma situation.

Vi stannade vid detta môlleställe för en gömma, helt belamrat med lastpallar och träemballage. Allt i grånat trä. Kommer det nånsin att komma till nån nytta?



Detta är de sorgliga resterna av Kungsryds hållplats på linjen Skövde-Karlsborg. Trafiken lades ner 1986 och naturen återtar snabbt det som den en gång berövats på.



Alla milstenar visar en kvarts eller som denna en halv mil. Det gällde tydligen förr att hålla räkning på dem för någon utgångspunkt att räkna ifrån, så som vi har i vår tid, fanns tydligen inte.





Det är inte kul att se resterna av järnvägen i Tibro. Men sådan är utvecklingen, om man nu kan kalla det framåtskridande.



Turligt nog fanns det en geogömma i närheten.





Ytterligare en gömma på ett café. Mugglarna som satt och fikade i trädgården var helt upptagna av sitt java.



Säljs det någonsin gammelfrysta räkor?

Vi fortsatte över Vadsboslätten och rundade Nordbillingen för att hamna i Götene. Är det inte symtomatiskt för småorter att man vill utmärka sig på något sätt? Kan man inte vara bäst så kanske sämst på ett eller annat vis. Dessa två var i alla fall något udda inslag i gatubilden.





Till slut landade vi på Kinnekulle. Krolliljorna står i full blom och det ville vi inte missa. Kolla på den övre bilden hur en insekt från vänster går in för landning på kronbladen.

Vi nattar vid turisthotellet och har en plåtisgranne. En kusin till Plåt-Tina i form av en Roadcruiser på ett Citroën-skåp. 🚐💨

Torsdag 2 juli 2020. Geten nyste i Nye och Threefoot hittade sin nr 14000!

Även om vi bara passerat lite drygt mitten på minisemestern får vi börja tänka på ett slut av den. Väderprognoserna för lördagen är inte nådiga, ett brett regnområde drar in från väst. Det är inte kul att semestra i regn och vi har i alla fall alternativet att åka hem. Så det kommer vi troligen att göra på lördagsmorgonen. Därför drar vi mot väst men tänker besöka Kinnekulle innan dess.

Det hanns bara med två lite längre stopp idag. Det första i Fågelfors för lunchfika. Och det andra i Nye för en god SIA-glass. Intill fanns en damm med några ankor och getter innanför ett skrank. Getterna bräkte och gick an, de var väl vana att bli kelade med och kanske få sig en godbit. När vi vände ryggen till var det en get som nyste friskt och ljudligt och vi höll på att skratta ihjäl oss, så roligt det lät!

Den här skylten ska läsas på jöttebosska och blir då rolig.



En pittoresk bro över Emån nedströms Högsby.



Och i Högsby kikade vi förgäves efter tåget.





Här uppe på den smala åsen skulle det finnas en geogömma. Hittades inte.





Tågtider i Ekenässjön. Här är världen begränsad.





I Björköby är man mån om sin historia.

Syskontallarna var verkligen resliga och raka. Panoramabilden förvränger dem.



En liten skalbagge sågs vid tallfötterna.



Och C har hittat sin 14 000:e geogömma. Hurra!



Mot väster! I natt bor vi vid sidan om Tidan i Tidaholm. Sladdade in sent så middagen blev enkel och snabb, hann inte ens ta ett foto... 🚐💨

Onsdag 1 juli 2020. Cyklande Nallespaning i geocachinglandet.

Efter att ha nattat gott i Mönsterås hamn vaknade vi pigga och utvilade. Och tur var väl det eftersom vi hade vikt dagen åt cykling på småvägar utanför kommunens centralort. Naturligtvis passade vi på att hitta några geogömmor på köpet. Där fanns nämligen en geo-art. Alltså geocachesymboler som bildar ett mönster eller tecken. Den här visade ett björnansikte. 89 gömmor där de rätta koordinaterna först måste räknas fram innan de går att hitta i terrängen. Utläggaren hade i detta fall placerat dem utmed cykelvänliga småvägar. Varvet var 23 km långt och tog oss ungefär sex och en halv timme. Med fikaraster inräknade. Vi parkerade Tina i Tålebo och körde den nedre delen innan vi återvände för fika. Sedan resterande del.

Så här ser rundan ut i verkligheten.

Grus och en hel del asfalt med lite trafik.



Småland? Ingen tvekan.





Förbi vackra fält och i trädåkrar.





I vägskylten fanns en gömma och C återplacerar den efter signering.



Och så här ser det ut när alla gömmor är hittade. Geo-art.






Trötta av trampet körde vi upp till Fliseryd och ställplatsen vid Jungnerholmarna. Området har fått sitt namn efter uppfinnaren Waldemar Jungner (1869-1924) som hade fabrik på öarna i Emån. Jungner var uppfinnare och hans främsta snilleblixt var den alkaliska ackumulatorn. En riktig storsäljare på sin tid innan dagens batterier tog över.

En rostig generator från ett nedlagt kraftverk. Tja, Fliseryd är väl inte den största turistorten i Småland...



Inga husbilskompisar för Plåt-Tina på den öde ängen.



Sill å potäter är mums för Måns. K donar i köket.  🚐💨