Fre-måndag 24-27 juni 2022. Midsommarafton och semesterturen 2022 startar

Årets storsemester går söderut ner på kontinenten. Som vanligt är det inget mål utan vi tar dagen som den kommer. Ingen brådska, det är ju semester.

Vi färjade med Stena Line från Halmstad till Grenå "som vanligt".Visserligen en rejält tråkig båtresa men så är vi direkt på den europeiska kontinenten när vi kör i land. Midsommarafton och de flesta firar med sill, potatis och nubbe medan vi och några få till åker båt. Det var verkligen öde på båten och ingen trängsel på bildäck.



Vi kom i hamn strax efter midnatt och körde direkt till en parkering för nattsömn. På midsommardagen tog vi oss sakta söderut och passade på att utforska krigsflygfältet vid Tirstrup. Det byggdes av tyskarna vid den senaste ockupationen. Dessa fordonshinder kallades för tjeckiska igelkottar.



Utanför Århus var vi bara tvungna att logga en riktigt gammal geocache. "Sporten" började efter nyåret 2000 och fick sin första fasta trevande form några månader senare. Denna är gömd i mitten på maj 2001. Det är få cacher som har överlevt från de tidiga åren och det var kul att få logga en av de äldre.





När vi var i Ribe för en månad sedan gick vi bet på en lite speciell geogömma och det har grämt oss. Nu gjorde vi ett nytt försök med lite tänkande utanför boxen. Det visade sig att vi behövde gå in i en nästan dygnetruntöppen butik och fråga efter cachen och vips låg den på disken.





Ribe är en vacker gammal stad som bjuder på pittoreska kullerstenslagda gator. Så är det nordens äldsta också.





Nästa större stopp blev i Tønder. Mysig stad som inte ligger Ribe långt efter. Och så har dom gott kaffe också.

Vi tog en cykeltur i stans västra delar och hamnade till sist vid flygplatsen. K behåller hjälmen på i fall det kommer lågflygande drakar.



Vi övernattade i Møgeltønder precis som vi gjorde förra gången.







Strax söder om Mögeltönder ligger gränsen mot Tyskland. Under några hundra meter går nationsgränsen mitt i huvudgatan. K står mitt på gränsen med en fot i varje land.







I gränsområdet, som skiftat land några gånger, ligger Noldemuseet. Emil Nolde, 1867-1956, hade här i Seebüll sitt hem och ateljé. Museibyggnaden ligger ett stenkast därifrån.





Vi fikade i serveringen och C tog in en (gigantisk) bit jordgubbstårta. Det gällde att rädda undan det som gick från glupska bordsgrannar. 



Vi hittade bara två cacher denna dag. Och detta var höjdaren. Först ett konstigt chiffer för att komma åt en nyckel som öppnade skåpet. Sedan en magnet som lösgjorde en spärr till den undre lådan och slutligen en mekanisk pillegrunk som lösgjorde den övre luckan. Och då kom vi åt loggboken. Det tog en god stund att lista ut hur vi skulle göra.





Ett fikastopp blev det vid spärrverket i floden Stör i Wewelsfleth. Det har byggts för att förhindra stormfloder att tränga in i floden och översvämma landskapet.









Efter stoppet var det inte långt till Glückstadt och färjan över Elbe till Wischhafen. Kön var lång och ringlade sig sakta och stötvis framåt. Vi var glada när vi kom i land och en timme senare anlände vi till ställplatsen i Bremervörde. Här har vi varit flera gånger tidigare. Det verkar vara en naturlag som styr oss hit. Plåt-Tinas första lag.

Dags att stänga igen för kvällen. 🚙💨🌻

Tors-söndag 16-19 juni 2022. Team SALT återförenade.

Under pandemiåren har vi inte kunnat träffa våra norska vänner A och S E speciellt mycket. Men nu var det dags att återförena cachingteamet SALT. Namnet är bildat av våra användarnamns begynnelsebokstäver. Vi hade stämt träff på fredagen för att cykla utefter Göta Kanal mellan Töreboda och Sjötorp.

Redan på torsdagen åkte vi upp till Kinnekulle för att få kortare körning på fredagen. Vi körde direkt till Utsikten och var tämligen ensamma på denna välkända övernattningsplats. Och det blev sen middag med sommarmat i form av sill och potatis.



På fredagsmorgonen gjorde vi lite turistande och tittade in i Medel- och Västerplana kyrkor som var öppna. Kollade även efter krolliljorna i Råbäck men det var för tidigt.





Väl framme i Mariestad där vi hade stämt träff med A och S E tog vi alla snabbt ner cyklarna. Under några timar cyklade teamet runt och cachade i staden. Äntligen fick vi skriva hela teamnamnet i loggböckerna. Och apekatten på sin plats högst uppe i sjömärket.







När vi kände oss färdiga i den forna residensstaden drog vi oss mot Töreboda. Vi hade bokat plats på campingen och tog direkt en cykeltur på orten. Kanalbåten Juno syns här ta sig förbi nålsögat vid Sveriges kortaste färjeförbindelse. Det är linfärjan Lina som korsar kanalen. Den är på 25 m och överfarten tar ungefär lika många sekunder. Numera fungerar betalning på modernt vis, genom frivillig peng via Swish. 

Juno för den svenska flaggan med unionsmärket i det övre vänstra fältet. Den kallades populärt för sillsalladen. Unionsmärket avskaffades i Sverige efter unionsupplösningen 1905 och det är väl snudd på majestätsbrott att flagga med den nu. 





På campingen koser vi oss och försöker laga lite mat i det fria. Det blåste kraftigt och allt som kunde ge lä till grillen användes.

På lördagen cyklade vi Töreboda-Sjötorp och åter, en sträcka på knappt fyra mil. Vi hittade många geocacher utefter kanalen och både båt- och cykeltrafiken var tidvis tät. C försökte sälja en tom läskburk till förbipasserande. Det gick sådär.



I Lyrestad ligger replikan av hjulångaren Eric Nordevall. Originalet byggdes 1837 och trafikerade sträckan  Göteborg-Stockholm via Göta Kanal. Båten förliste i Vättern 1856 och bärgades inte utan glömdes bort. I början av åttiotalet hittades vraket av amatördykare och sedan föreningen Forsviks varv bildats 1995 startade ett nybyggnadsprojekt av båten. Eric Nordevall II gjorde sin jungfrutur 2011.



Våra bobiler i kvällsljuset på campingen.





På söndagsförmiddagen gjorde vi en gåtur i ett friluftområde utanför Töreboda. Efteråt skiljdes teamet för vidare färd åt olika håll. På gjensyn!

🚙💨🌻

Fre-måndag 3-6 juni 2022. Mega Sweden 2022 med mera

Långhelg i sikte över nationaldagen. Ett av helgens huvudnummer var Mega Sweden 2022 i Linköping. Det är ett event där geocachare sammanstrålar från hela landet, och utlandet, för att umgås, tjȏta och kanske lära sig något nytt. Det heter mega eftersom det samlar extra många deltagare. Normalt brukar ett event locka från en handfull till kanske femtiotalet deltagare. Här var siktet inställt på 500 deltagare. Det är så pass stort att även moderorganisationen i Amerika uppmärksammar det och sänder ut några av sina anställda. Och så sänder de en groda.

Vi startade redan på fredagseftermiddagen för övernattning på Kaffeteriets ställplats i Borensberg. 

Den verkar gå bra då man bygger ut både ställplatser och gästhamn.



Plats 30 utmed Göta Kanal. 

Den bästa tycker vi, men nu utrustas den med el så nästa gång får vi kanske bo ännu längre ut mot piren. 

Vi har ju litiumbatteri och är självförsörjande.





Gästhamnens bryggor förlängs. Hamnen var nästan full vid vårt besök och då har sommartrafiken inte kommit riktigt igång ännu.







Vi tog en promenad på andra sidan kanalen ut till fyren som markerar inseglingen från sjön Boren.

Både båtar och svart-vita får förgyllde promenaden.



Till kvällsmat serverades kallrökt lax med pastaskruvar och pesto. Crosskitchen som funkar bättre än man kan tro.





På lördag morgon hade vi ganska tidig uppstigning för att åka in till Linköping. Väl framme parkerade vi i närheten av eventet. Det hölls på Linköping Konsert & Kongress. Här har vi signerat "loggboken" som bevis på vårt deltagande.

Grodan "Signal the Frog" är geocachingens maskot. Och som dyker upp på större event. Märkligt nog var han på ett mega både i Litauen och Ljubliana i Slovenien samtidigt....  Alla skulle krama grodan, även vi.





Under eventet underhöll vi oss med massa temporära cacher. Många var riktigt kluriga och man hjälptes åt för att lösa dem.



Här köar deltagare för att registrera sig.



På eventet var det hela dagen olika seminarier som tog upp olika aspekter inom geocaching. Här är ett gäng reviwers. Det är de personer som granskar att nya cacher uppfyller riktlinjerna innan de publiceras.





Vi fick tips av ett par av organisatörerna om lämplig plats för nattläger i Linköping. På kvällen provade vi för första gången den nya grillen från Clas Olsson. Den fungerade utmärkt och kommer att bli ett bra komplement matlagningsutrustningen. Vi saknade halva Team SALT hela dagen men hyllade vårt gemensamma nick till deras ära!

På söndagen var vi hembjudna på fika hos två av eventgeneralerna. God hemlagad rabarberpaj med glass serverades. Det blev mer prat och när vi skiljdes åt fick vi tips om en speciell geogömma. Den visade sig innehålla mängder med citronburkar! Det var tur att vi hade fyra händer när allt skulle tillbaka in i holken!

På vägen i skogen till gömman fanns det mängder med blommande liljekonvaljer. Solen fortsatte sin väg åt väster och vi insåg att vi måste åka åt samma håll. Det blev ett stopp i Motala för lite inköp innan vi drog vidare.







Vi hittade en lämplig plats söder om Olshammar för att tillbringa natten. De små skogsgläntorna låg alldeles intill Vättern och det var nästan lite pastoralt över sjön när vinden mojnat.





Vi hade köpt räkor i Motala som mumsades i det fria. Och till det lite bubbel som med lätthet slank ned.





På söndag morgon fortsatte färden mot Forsvik där vi tog en kort cykeltur för att kassera in ett antal luriga mystar som lösts under vintern.



På vår väg mot Kinnekulle gjorde vi ett litet stopp vid Undenäs kyrka, även kallad Tivedens katedral. Det är ett mäktigt stort kyrkobygge som ligger nästan ute i ingenstans.





Nästa kyrkobesök blev Österplana på Kinnekulle. Det var inte primärt den vi skulle se utan all blomsterprakt som var i full gång på heden.



Det blommar på heden, bland annat fullt med orkidéer. Sankte Pers Nycklar ser man över allt på Österplana hed och vall. När vi kom var det på vippen att det började blomma över.





En bit från Österplana kyrka har aklejor spritt sig ner till vägrenen från en närbelägen trädgård.



Vi gjorde även ett besök vid Örnekulla/Oxelbacken för att se om brudbröden blommade men vi var nog för tidigt ute.







Ramslöken vid Munkängarna var i full blom och hela området luktade lök.









Strax öster om Hjelmsäter finns en växtlokal med den finaste orkidén av dem alla, guckusko. Denna säregna orkidé växer över hela landet och just här på denna lite undanskymda plats finns det täta bestånd.





Efter Kinnekulle åkte vi inte raka vägen hem utan bestämde oss för en natt till i Plåt-Tina. Valet föll på parkeringen vid Karaby kyrka strax söder om Såtenäs. På kyrkogården såg vi gravar efter några av C:s avlägsna släktingar. Vi kunde även se ett par Herculesplan landa på C:s uppväxtort.

Alldeles bredvid bilen kom vi i samspråk med en man som bodde i huset intill. Hans fru är kyrkvärd och vips hade det kommit fram nycklar och vi fick en privatvisning av interiören.



Solen sänkte sig och vi såg den gå ned mellan träden i Brandsfjorden. Det är en vik av Vänern. Dagen efter ringde klockan halv sju och vi störtade hemåt för en arbetsdag.

🚐💨🌻