Dagen började som vanligt med frukost på hotellet. Fullt habil men lite påfrestande när personalen ska fylla på kaffe, plocka på bordet etc. Vi tycker det är mycket trevligare att frukostera i egen takt.
Vi bor bara ett par kvarter från den västra stationen vid Teijo så det var en kort promenad dit. Målet var Belém några stopp västerut.
Gott om plats i de breda vagnarna. C är lycklig som får åka tåg igen.
25 aprilbron och Santuário de Cristo Rei på berget bakom.
Bron invigdes 1966 och hette Salazarbron efter diktatorn. Nejlikerevolutionen 1974 ändrade på det till det nuvarande namnet. Bron är 2277 meter lång och hängspannet är 1013 meter.
Kristusstatyn är inspirerad av den liknande i Rio de Janeiro och invigdes 1959. Det tog lång tid från ax till limpa. Nån kardinal hade sett statyn i Rio på trettiotalet och vurmade för en sådan i Lissabon. Bygget startade officiellt 1941 som en tillbedjan för att hålla Portugal utanför världskriget. Och det funkade. Första grundstenen lades 1949 och tio år senare var det klart.
Vi klev av vid hållplatsen i Belém och knallade ner till vattnet. Efter en stund kom vi fram till Upptäckarnas monument. Sen saxar vi i Wikipedia:
Minnesprojektet utformades 1939 av den portugisiske arkitekten José Ângelo Cottinelli Telmo och skulptören Leopoldo de Almeida, som ett tillfälligt landmärke under den världsutställning som ägde rum i staden 1940. Då firade Portugal 800 år sedan landets bildande och 300 år sedan befrielsen från Spanien. Monumentet representerade en romantiserad version av det portugisiska utforskandet, ett idylliserande som var typiskt för António de Oliveira Salazars Estado Novo-regim.
Det konstruerades ursprungligen som en provisorisk installation på torget Praça do Império och som del av en stadsförnyelse. 1943 revs dock den ursprungliga konstruktionen, tillsammans med andra tillfälliga byggen från världsutställningen.
Permanent monument
1958 beslöts att resa ett permanent minnesmärke. Detta stod färdigt 1960, med skulpturer på 33 av de som deltog i Portugals utforskande av fjärran länder.
Vid monumentet fans en geogömma. Och mängder av mugglare. C krälade runt en jordglob där gömman fanns utan att hitta den. En gatumusikant spelade och plötsligt kom det ett ”it’s behind you” som inte passade in i sångtexten. Han fick till slut ge oss ganska tydliga vinkar i sångerna innan K plockade fram den. Kul snubbe som nog sett många cachare på platsen.
En sorts replik på flygplanet som gjorde första flygningen till Rio de Janeiro. Det gjorde man 1922 och det gick åt tre flygplan och flera månader att komma fram.
Till slut kom vi fram till Belémtornet. Wikipedia igen:
Tornet uppfördes under tidigt 1500-tal i manuelinsk eller portugisisk sengotisk stil, för att högtidlighålla Vasco da Gamas expedition. Denna eleganta försvarsanläggning har blivit en symbol för staden, ett minnesmärke över Portugals makt under tiden för de stora upptäcktsfärderna. Tillsammans med det närbelägna Hieronymusklostret, utsågs tornet 1983 till ett världsarv av Unesco.
Streetart.
Wikipedia tröttnar aldrig.
Mosteiro dos Jerónimos eller Hieronymusklostret är ett världsarv som ligger vid floden Tajos mynning i stadsdelen Belém i Lissabon. Klostret uppfördes ca 1502-72 på uppdrag av kung Manuel I och är tillsammans med det närbelägna fästningstornet Torre de Belém ett av de förnämsta exemplen på den rikt utsmyckade emanuelstilen. Klostret grundades för att fira Vasco da Gamas upptäckt av sjövägen till Indien och bekostades av de rikedomar som fördes hem från Fjärran Östern. Diogo Boitac var den förste arkitekten och han efterträddes av João de Castilho. I den stora jordbävningen 1755 förstördes klosterflygeln. I kyrkan ligger kung Manuel I, hans drottning Dona Maria, upptäcktsresanden Vasco da Gama och skalden Luís de Camões begravna.
Sen tog vi tåget tillbaka och klev ut från den vackra stationsbyggnaden.
Dagens gratisglass.
Väster om Cais do Sodréstationen har tidigare varit hamn och industriområden. Detta ändrar sig numera även om en del av de tidigare verksamheterna fortfarande finns kvar. Vi kom förbi ett varv och C som gammal grovplåtslagare från Götaverken blev nostalgisk.
Solen går ner även över Lissabon.
Rua Nova do Carvalho var tidigare en del av stadens Red light district. Förändringens vindar har svept och nu är det barer och klubbar som tagit över.
Med sjunkande blodsocker kunde vi inte hitta något lämpligt matställe utan vi kom tillbaks till Solar de Kadete. Nu blev det bl a grillade sardiner. Osten slukades som vänt tillsammans med sardinpaté innan förrätten.
Sista julstämningen insöps på kvällen. Vi fick veta att all julbelysning släcks ner i morgon.
C har kört tåg i fyrtio år men aldrig spårvagn. Här får han chansen. 🚙💨
Så bra at dere passer på at C får kjørt litt tog. Vi gleder oss til å høre historiene bakom bildene.
SvaraRadera