Torsdag 3 Januari 2019. Vandring i Lissabon.

Vi tog en långpromenad i stan och alla dess backar.



Här är stadens näst äldsta bokhandel som vi besökte dagen innan.



Fernando Pessoa, den store poeten. Vi fick en pratstund även om kommunikationen var enkelriktad.



Santa Justa från ovansidan.



Carmo kloster och kyrka ligger i ruiner sedan jordbävningen 1755. Numera även arkeologiskt museum.



Hmm. Inte lätt att köra spårvagn här. Det är smalt mellan skenorna. Bara 900 mm, smalspår alltså.

Dagens första fika.



En av tre kabelspårvagnslinjer. De behövs för här är det en rejäl lutning.





Väl ner på den låga gatunivån lockade rostade kastanjer. Mumsiga! € 2,50 för en påse. 





Rossiostationen. Här höll det på att gå riktigt illa för arton år sedan. C tappade plånboken vid sina fötter vid biljettköp. Som blixten var en typ framme och snöt den. En snabb jakt följde och börsen hittades i en trappa. Utan pengar men med kreditkortet kvar. Med spärrat konto hade det inte blivit kul att fortsätta resan till Madeira.

Minnesplats över alla stensättare som lagt alla konstfärdiga trottoarer och torg.



Igreja de Sao Domingos. Den fick en rejäl omgång i jordbävningen 1531 och nästan nådastöten i bävningen 1755. Återuppbyggdes men eldhärjades 1959. Och har sedan inte restaurerats utan är ordentligt ärrad.









Och naturligtvis måste vi ha en shot till av ginja. Som värmande företeelse i den råa kylan helt OK. Men som godsak att smutta på, njae.







Vi fortsatte uppför backarna mot Castelo de Sao Jorge. Vid en utsiktsplats mot hamnen tog vi en paus. Tre kryssningsfartyg låg förtöjda. Och så fanns det fint kakel här också.



Uppe.









Sista biten upp var ett veritabelt lämmeltåg. Populärt ställe med vacker utsikt i klart väder.



Skyarna drog tyvärr in över staden och det var aldrig riktigt varmt nån gång under dagen.











På vägen ner slank vi in på en vinbar. Ägaren var energisk och serverade oss några passande viner. Tyvärr är väl vårt kunnande lite skralt för att förstå storheten i vinerna. Men gott var det.







En massa steg senare klev vi in på Martinho da Arcada, Lissabons äldsta café öppnat 1782. Cafe com leite i kopparna. Känner ni igen bakverken nu?





Sista etappen var till hotellet.





Väl inne bjöd hotellet på provsmakning av portugisisk korv och vin. Vi ställde in kvällens middag i brist på aptit.  🚙💨