Söndag 9 mars 2025. Korsvirke i Colmar.

Ibland måste en bestämma sig. Denna gången handlade det om vilken väg vi skulle välja genom Frankrike på hemvägen. Vi har kikat runt på olika alternativ. Sedan några dagar tillbaka har siktet varit inställt på staden Colmar, som verkade vara en fin stad för oss att besöka. 

Colmar var en del av tysk-romerska riket men blev fransk år 1679. Mellan 1871 och 1918 tillhörde staden kejsardömet Tyskland. Efter första världskriget och Tysklands nederlag blev staden åter igen fransk. När staden varit tysk har den hetat Kolmar. De centrala delarna av Colmar består av korsvirkeshus och genomkorsas av flera kanaler. Colmar kallas även för La Petite Venice, lilla Venedig. Lite pretentiöst kanske, vi tyckte att jämförelsen ligger ganska långt från originalet. Men det är ju alltid bra med ambitioner.

Inne på en gård finns detta magnifika judasträd. Skylten antyder att trädet är riktigt gammalt, det planterades 1791. Vi får komma tillbaka nån gång när det blommar.

Colmar har sin egen Manneken-Pis och är en replika av orginalstatyn i Bryssel. Statyn skänktes av Bryssel till minne av årsdagen av befrielsen av Colmar. Skillanden mellan de båda pojkarna är att denna inte kan kissa, han är helt enkelt inte ansluten till vatten. I dag var han påpälsad med både brallor, rock och ordentlig basker i försommarvärmen. 

Mitt i stan tronar katedralen och vi gjorde som vi brukar, vi gick in för att ta en titt. Vi hamnade mitt i söndagsmässan. Det var i stort sett fullsatt och vi smög ut igen.

Colmar visade sig vara en fin och väl bevarad stad och vi hade dessutom en himla tur med förutsättningarna denna söndag. Men vi såg samtidigt att staden är något av en turistfälla. Massor av butiker med krimskrams och flera olika tåg på gummihjul som forslade turister runt i staden.

Inne i stan var det fullsatt på alla uteserveringar. Det var lunchtid och många passade på att äta söndagslunch i solskenet. På väg tillbaka till Plåt-Tina passerade vi en restaurang som såg inbjudande ut. Vi slog till och åt varsin hamburgare. Riktigt gott!

Efter Colmar var det inte mer än ett par mil till Neuf-Brisach. En fortifierad stad som är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Staden började anläggas 1698 som ett gränsfäste. Det var den mycket framstående fästningsbyggaren Sébastien Vauban som ritade denna idealstad och det var hans sista verk eftersom han dog innan allt blev färdigt. Stadsbilden ser intressant ut från ovan men på marken tyckte vi att det var en ganska livlös småstad. Inget att köra en omväg för.

Alsace är gränstrakt mellan Frankrike och Tyskland. Vi rattade öster ut över Rhen för att komma in i det senare landet. Vi har inte geocachat i förbundslandet Baden-Württemberg tidigare. Då passade det bra att fylla denna lucka.

Vi hittade en nattparkering mitt ute bland åkrarna norr om Kappel. Väl där gjordes en koll av gasförrådet. Där var nivåvisaren nere på rött. Inte bra, borde nog toppas upp lite. Det var några få kilometer till ett par gasmackar så vi åkte dit. Båda mackarna hade trasiga gastankningar! Nästa ställe en mil bort och där fick vi napp och fyllt upp flaskan. Ny övernattningsplats är i Lahr. Trots att det är i staden står vi alldeles allena på en öde parkering. Här kommer ingen biltrafik eller kyrkklockor störa oss i sömnen.

🚐💨🌻