På tisdagen styrde vi kosan mot öster för att komma in i fäderneslandet vid Idre. Men dessförinnan avverkade vi tre norska kommuner. Vi tänkte nog att det skulle gå ganska smidigt och lätt att avverka den sträckan, men det skulle visa sig ta hela dagen. Uppe på fjället finns det inga snabba vägar.
För att vara säkra på att logga i Stor-Elvdal svängde vi in i Atna. För att komma dit behövde vi korsa Glomma på en mycket smal bro. Nästan så att vi behövde fälla in backspeglarna. En lada var platsen för jakttroféer som började se lite åldersstigna ut.
Bjøråa rastplats vid riksväg 3 strax söder om Atna. Det är ett riktigt blickfång som inte går att missa. Det är samma konstnär, Linda Bakke, som gjort mammuthuvudet i Fåvang. Denna mammutälg är hela 10,3 meter hög.
Färden fortsatte mot öster i sakta mak. Vi blev fångade i vägarbeten med lotsar som tog oss igenom de mest intensiva arbetsplatserna, annars var det grusbädd som sinkade farten.
Ett av målen var att tömma och tanka i Drevsjø. Enkelt att komma intill och få gjort behoven. Det finns gott om dessa serviceplatser i Norge. Något som "søte bror" borde ta lärdom av och kopiera.
Stopp för att logga en sista cache i Norge och fick på köpet se en vinglig hängbro och fiskare i älven. Här stod en skylt som tydligt sa igfrån att bron endast var till för gående. Att ta sig över på hästryggen var strängt förbjudet. Om bron gungar till kan hästen bli rädd och spattig. Vi gick över bron och nog gungade det alltid.
Vi landade framåt eftermiddagen på svenska sidan om gränsen och fortsatte till Idre där vi provianterade. Det var ganska tomt i både skåp och kylskåp och behovet var stort. Natten tillbringades sedan på en ställplats strax utanför Idre.
I morse gick så färden vidare. Nu har vi läst om den förfärliga hettan i Frankrike, Storbritannien och Spanien, men temperaturer över 40 grader. Det pratas om att även södra och mellersta Sverige kommer att få en dos av denna värmen. Vi bestämmer oss därför att stanna kvar uppe i norr några dagar för att undkomma värmen.
Dagens sötaste gömma, en pytteliten fågelholk.
Uppmaning i Linsell. Vi börjar nu bli desperata, det går knappt att hålla sig.
Även det svenska vägväsendet bjöd på vägarbeten. En lång sträcka med nyfräst asfalt och arbetsfordon gjorde bilåkandet lite surt. Alternativet med att åka runt femton mil var inte något vi funderade på. På undre bilden är det Sonfjället i fjärran sett från Rv 84.
I Lofsdalen stannade vi till för att sträcka på spiralerna och logga ett par cacher. Det finns inget systembolag här utan allt ser via ombud. Det finns i alla fall en speciell dörr där utlämningen sker. Ordning och reda.
Så här ska en svensk vägkant se ut, inte en lupin så långt ögat när.
Dagen sista strapats var att titta på Fettjeåfallet. Ån som gett namn åt fallet störtar ca 60 meter ner i två etapper. Det var ca två kilometer att gå från parkeringen till fallet. Bitvis var det stenskravel att gå i. Flera av de tidigare besvärligaste passagerna har nu stenlagts. Det är nepalesiska sherpas som gjort jobbet och på de delarna var det verkligen lättgånget.
Vi var här redan för två år sedan på väg upp till Treriksröset. Den gången bodde vi över på parkeringen, det är förbjudet med övernattning nu. På morgonen var det skitväder och promenaden upp till fallet ställdes in. Det var riktigt roligt att kunna komma tillbaka och fullfölja planen.
Det hade hunnit bli sen eftermiddag och dags att leta nattläger. Valet föll på en ställpalts i Klövsjö med utsikt över Lännäsjön. Nu kunde vi kosta på oss en lång och varm dusch. Två nya och bättre människor har sett dagens ljus.
🚐💨🌻
Mye fin natur, og fine folk.
SvaraRadera