Fre-söndag 6-8 augusti 2021. Finland 🇫🇮 Åbo och Helsingfors med Sveaborg (Suomenlinna)

Tidigt på morgonen den 6 augusti landade vi med M/S Amorella i Åbo. Eftersom Finland är en timme före Sverige i tidsskillnad tyckte vi att det var väldigt tidigt att gå upp kl 5 och äta frukost kl 5.30, svensk tid. 

Vi hann med två viktiga saker i Åbo innan vi åkte vidare mot Helsingfors. Det första, och viktigaste, var att C äntligen skulle få hitta och logga en geogömma i Finland. Det var lite nervöst när Åbo slott var helt avspärrat på grund av en kommande festival, men det ordnade sig till det bästa. På ungefär samma plats fanns en virtuell gömma, kravet var att fotografera sig själv framför slottet och göra "tummen upp".

Vi gick därefter en liten promenad in till centrum för att leta upp en bokhandel och eventuellt köpa guidebok och karta. Det blev noll köp, vi får försöka klara oss ändå.

Vi försökte välja lite mindre vägar framför motorvägarna och hamnade på lite avvägar. Väl framme i Helsingfors såg vi till att besöka Sibeliusmonumetet. 

Det är verkligen imponerande.

Här är väl Jean Sibelius själv uppe på bergskanten. Hur konstnären har tänkt här är en gåta. 

Vi kom fram helskinnade till hotellet i Helsingfors, Scandia Grand Marina på Skatudden. När vi hade installerat oss på rum 540 med utsikt över hamnen tog vi oss en promenad på stan. Här ses C logga en av de geogömmor som K loggade hösten 2015 på jobbesök i staden. I Tove Janssons park.

Det var ett strålande fint sommarväder och staden var full av helsingforsbor som passade på att njuta att den ljumma kvällen. Det var flyguppvisning hela kvällen så människor satt på gräsmattor och annat för att få bästa utsikten. Uteserveringarna var proppfulla.

Här loggade vi en virtuell gömma där kravet var att bli fotograferad tillsammans med en hund och med isbrytare i bakgrunden. Bara att knalla in på hundrastgården, alltså!

Den ena båten är grannare än den andra.

Den ortodoxa Uspenskijkatedralen syns från nästan alla håll. 

Ett sent kvällsbesök vid Helsingfors domkyrka hann vi också med.

Den är imponerande men på ett helt annat vis än den ortodoxa.

Inte lika mycket guld till exempel.

Lördag morgon och det var varslat om regn framåt dagen. Vi bestämde därför att tidigt gå ut och se staden, innan regnet kom. 

Saluhallen nere i hamnen.

Lax i långa rader och i många olika smaker.

C på väg ut från Saluhallen, tomhänt.

Esplanaden tidig lördag morgon är ganska öde. 

Helsingfors har sina spårvagnar. Här på Alexandersgatan.

Domkyrkan i morgonljus.

Helsingfors sägs vara känt för sina många byggnader i jugendstil. Här ett exempel.

Den ståtliga entrén till järnvägsstationen.

I Finland, sräskilt i Helsingfors, är det ganska vanligt att bära munskydd i dessa coronatider. I Helsingfors har smittan ökat den senaste tiden, så man är väl försiktig.

De ståtliga herrarna på ömse sidor om entrén är med sin tid.

Vi går vidare till det relativt nya statsbiblioteket, Odii (Ode på svenska), som ligger alldeles bakom järnvägsstationen. 

På tredje våningen kan man gå runt och njuta av utsikten, både inne i biblioteket och ut över området utanför.

Yttersta utposten.

Biblioteket har även en terrass. Till höger syns konserthuset Finlandia.

Och rakt fram ligger riksdagshuset.

Finländare är världsettor i att dricka kaffe. De är även världsbäst i att producera gott grovt bröd. Kombinationen av de båda satt fint i bibliotekskaféet!

Utifrån, på lite avstånd, ser biblioteket ut så här! Som ett böljande skepp kanske?

Nu började regnet droppa allt mer. Vi tog skydd en stund i ett shoppingcenter.

Passade på att att smygfota lite. Vi fascinerades av att många finländare använde munskydd. Men endast när de t ex gick in i en butik. Oftast sitter munskyddet på armen eller under hakan. Vi funderade mycket på vilket skydd det egentligen ger när de åker av och på lite hur som helst. Men vilka är vi att döma? Vi har munskdd med oss i bilen, men har inte använt dem än. Vi följer Tegnells råd, att hålla avstånd är det bästa. 

Väl hemma kunde vi konstatera att vi var ganska genomblöta. 

På söndagsförmiddagen tog vi färjan ut till Soumenlinna. Så heter dessa fästningsöar numera. Men på den gamla goda tiden, då Kalle dussin krigat bort hela det svenska imperiet och bara Finland återstod hette öarna Sveaborg. När Peter den Store av Ryssland grundat S:t Petersburg längst in i Finska viken gällde det att försvara sig mot ryssen. Man anlade då ett ett enormt fästningsverk som nu är listat på UNESCO:s världsarvslista. Efter att svenska, ryska och finländska militärer lämnat befästningarna är det nu ett av Finlands mest besökta turistmål.



Numera bor det ca 800 personer fast på ön. En del hus verkade ganska nergångna, lite deppiga.





Öarna ligger strategiskt i inseglingen till Helsingfors.



Domkyrkan ses på håll.



Och faktiskt finns de några som verkligen är fastboende. Sveaborgs fängelses interner jobbar med att underhålla världsarvet. Snacka om att vara dömd till fästning...



K hälsar på en karolin (?).



Överallt är det befästningsvallar, redutter, raveliner, kaponjärer, barbetter och allt vad det heter.



Finlands enda kvarvarande ubåt, Vesikko, ligger på land och kan beses av den intresserade.

Kungar har inspekterat.





Gott om kanoner finns det. Här har vi hittat en geogömma under en av dem.



Torrdockan är en av europas äldsta som är i drift. När den började byggas 1750 var den det yppersta i den tidens high-tec.



Hemma heter det geocache, här heter det geokätkö.









Till slut var vi trötta nog för att ta färjan tillbaka till fastlandet.



Och så här borde vi känt oss....  🚗💨

Ons-torsdag 4-5 augusti. Reservturen, plan B, har startat.

Plåt-Tina har som bekant havererat och står nu avställd på verkstad i väntan på felsökning och reparation. 

Vi har deppat ihop en stund innan vi kom på bättre tankar. Det kändes inte så kul att göra semesterturen som den var tänkt från början. I stället är tanken att vi tar oss till Finland, men anländer i söder och tar oss norrut på något vis. Rutten är fortfarande oklar, men det ska nu klarna vad det lider. 

Onsdag och vi packar det sista. Kollar att allt är stängt och låst och grannar informerade. 

Första stopp var i Jönköping för att tanka, fika medhavt och tvätta bilen så att det gick att se vilken färg den har under smutsen. 

Andra stoppet blev här, i Röttle by söder om Gränna. I hamnen var det några tappra som badade. 

Vättern låg blank som en spegel. 

Vi gick en ALC-promenad och fick då komma till några sevärda platser. Här är vattenfallet i den rytande forsen i Röttleån. Till och med här badades det. 

Slutgömman var väl gömd, K var nöjd när den väl hittades. 

I Röttle fanns en kvarn som drevs med vatten som i din tur dämdes upp i denna damm. 

Från Röttle upp till Omberg. I våras gick vi en ALC som inte gick att slutföra på grund av massinvasion av friluftstörstande människor under påskhelgen. Nu var det betydligt lugnare. Här Sverkergården. 

Sista steget var vid Ellen Key’s strand. Sagolikt vackert!

På vägen upp till Stockholm bodde vi en natt på hotell vid Slottsparken. Efter kvällsmat tog vi en kvällspromenad i staden. Det märks att många är trötta på restriktioner som har varit länge. Nu när de har lättat är det fullt på många uteserveringar. 

Vi gick bland annat en ALC mellan olika torg i Linköping och fick på köpet se en del fin konst. 

Vi bodde även nära domkyrkan. 

Torsdag och vi startade ganska tidigt från Linköping. Här ett stopp vi Östra Skrukeby kyrka som vi envisades med att kalla Skurkeby…

En modern trappa över kyrkomöten som förbryllade. 

Insidan av kyrkan imponerade inte så värst, såg ut som vilken landsortskyrka som helst. Men en stor port på sidan var fantastisk med sitt rika snideri. 

I Norsholm stannade vi till för att fika på slusskaféet intill Göta kanal. Vi var för tidigt ute, det hade inte öppnat än. 

När några tåg passerat var det äntligen dags för broöppning av järnvägen så att båten inne i slussen kunde åka ut. Det gick undan, de båtar som väntade på att komma in i slussen från andra hållet fick vackert vänta till nästa gång bron kunde lyftas. Järnvägstrafiken prioriterades här. 

Norrköping och liten promenad. Spårvagnar känns bekant. 

Även här har vagnarna namn efter lokala kändisar. 

Det så kallade Strykjärnet, numera museum är ett känt landmärke i Norrköping. 

Efter en välbehövlig lunch på Bråvikens golfklubb svängde vi av mot Vagnhärad och Tullgarns slott som hade en ALC vi ville gå. 

Skönt att få sträcka på benen en liten stund. 

Genom Stockholm hela vägen till Södermälarstrand och Tegelvikshamnen där vår båt skulle avgå. 

Gröna Lund ligger rakt över. 

En båt låg vid kaj. Gissa om vi blev förvånade när den plötsligt lämnade oss. Vi fick ta nästa, M/S Arabella. 

Den finska fanan vajar lite lojt i den svaga kvällsbrisen. Nu lämnar vi Stockholm. 

Det var ingen direkt trängsel på båten. Vi vet inte om rederiet håller ner antalet resenärer eller om efterfrågan fortfarande är låg. 

En Aperol Spritz satt fint innan läggdags. Mycket is i glasen så den var harmlös. När vi vaknar upp i morgon hoppas vi vara i Turku/Åbo, Finland. 🇫🇮🚗💨

Sön-måndag 1-2 augusti 2021. Stora semesterturen inledd och avslutad!

Äntligen dags för årets sommarsemester. Planen är att åka norrut och i år även över till Finland som länge stått på framför allt C:s bucket list. Det tog en stund att packa Plåt-Tina och få ordning på både oss själva och allt annat hemma, så klockan hann bli 14 innan vi kom iväg. Magarna skrek så det blev ett fikastopp redan vid Antens kapell, 15 minuters väg hemifrån. 

Första stoppet var planerat i Ed för att vi skulle få logga en landskapsgömma. Det var inga större problem utan den hittades och kunde signeras. 

I Ed fanns även en gömma som krävde långt verktyg. Här fick C chansen att prova det nya attributet till stången. Tack för bra tips, pinkunicorn!

Dags att finna lämpligt nattläger. Det dräller inte av det i de krokarna av Dalsland, men vi hittade en plats som skulle kunna fungera. Vägen dit gick bland annat alldeles intill järnvägen DVVJ, Dal Västra Värmlands Järnväg. Väl framme var allt ockuperat av tyska husbilar. Bara att vända. Vi hamnade i stället vid fotbollsplanen i Billingsfors. Lugnt och fint, men glömde ta ett foto.

Måndag morgon och vi styrde mot Åmål för vidare fortsättning till bland annat Tyfors. På rastplatsen i Åmål stannade vi för frukost. Något högg när C la in backen, det lät inte som det brukar.

När vi skulle åka vidare ville Plåt-Tina inte längre utan talade envist om "gear unavailable". Inget hjälpte, inte ens att vänta eller koppla ur batteriet. Bärgare från Säffle fick komma till undsättning.

Det var den riktigt stora bärgningsbilen som kom, bärgaren berättade att den även kallas "blåval" eftersom den är lite otymplig och klumpig.

Bärgaren lät oss åka med i bilen, det var tacksamt, annars hade vi fått ta tåget till Göteborg och därifrån ta oss hem till Alingsås. Det gick i sakta mak, 80 km i timmen.

Det kostade oss många tusenlappar att få hem Plåt-Tina till verkstad i Alingsås, men vi bedömde det som värt pengarna i stället för att ha bilen på en verkstad i Åmål.

Stoppet kom oväntat men vi visste ändå att det kunde komma när som helst och då permanentas. Nu hände det och vi är så klart bedrövade att semesterplanerna går i stöpet. Men vi försöker att se det positivt ändå. Det hände på rimligt avstånd hemifrån och inte i norra delarna av landet, det hade varit värre ändå. Och ingen har kommit till skada. Nu får vi deppa ihop lite och sedan komma igen och hitta på något annat under semestern. Någon tur med husbil blir det inte för vår del på ett bra tag. 🚐💨