Tidigt på morgonen den 6 augusti landade vi med M/S Amorella i Åbo. Eftersom Finland är en timme före Sverige i tidsskillnad tyckte vi att det var väldigt tidigt att gå upp kl 5 och äta frukost kl 5.30, svensk tid.
Vi hann med två viktiga saker i Åbo innan vi åkte vidare mot Helsingfors. Det första, och viktigaste, var att C äntligen skulle få hitta och logga en geogömma i Finland. Det var lite nervöst när Åbo slott var helt avspärrat på grund av en kommande festival, men det ordnade sig till det bästa. På ungefär samma plats fanns en virtuell gömma, kravet var att fotografera sig själv framför slottet och göra "tummen upp".
Vi gick därefter en liten promenad in till centrum för att leta upp en bokhandel och eventuellt köpa guidebok och karta. Det blev noll köp, vi får försöka klara oss ändå.
Vi försökte välja lite mindre vägar framför motorvägarna och hamnade på lite avvägar. Väl framme i Helsingfors såg vi till att besöka Sibeliusmonumetet.
Det är verkligen imponerande.
Här är väl Jean Sibelius själv uppe på bergskanten. Hur konstnären har tänkt här är en gåta.
Vi kom fram helskinnade till hotellet i Helsingfors, Scandia Grand Marina på Skatudden. När vi hade installerat oss på rum 540 med utsikt över hamnen tog vi oss en promenad på stan. Här ses C logga en av de geogömmor som K loggade hösten 2015 på jobbesök i staden. I Tove Janssons park.
Det var ett strålande fint sommarväder och staden var full av helsingforsbor som passade på att njuta att den ljumma kvällen. Det var flyguppvisning hela kvällen så människor satt på gräsmattor och annat för att få bästa utsikten. Uteserveringarna var proppfulla.
Här loggade vi en virtuell gömma där kravet var att bli fotograferad tillsammans med en hund och med isbrytare i bakgrunden. Bara att knalla in på hundrastgården, alltså!
Den ena båten är grannare än den andra.
Den ortodoxa Uspenskijkatedralen syns från nästan alla håll.
Ett sent kvällsbesök vid Helsingfors domkyrka hann vi också med.
Lördag morgon och det var varslat om regn framåt dagen. Vi bestämde därför att tidigt gå ut och se staden, innan regnet kom.
Saluhallen nere i hamnen.
Lax i långa rader och i många olika smaker.
C på väg ut från Saluhallen, tomhänt.
Esplanaden tidig lördag morgon är ganska öde.
Helsingfors har sina spårvagnar. Här på Alexandersgatan.
Domkyrkan i morgonljus.
Helsingfors sägs vara känt för sina många byggnader i jugendstil. Här ett exempel.
Den ståtliga entrén till järnvägsstationen.
I Finland, sräskilt i Helsingfors, är det ganska vanligt att bära munskydd i dessa coronatider. I Helsingfors har smittan ökat den senaste tiden, så man är väl försiktig.
Vi går vidare till det relativt nya statsbiblioteket, Odii (Ode på svenska), som ligger alldeles bakom järnvägsstationen.
På tredje våningen kan man gå runt och njuta av utsikten, både inne i biblioteket och ut över området utanför.
Yttersta utposten.
Biblioteket har även en terrass. Till höger syns konserthuset Finlandia.
Och rakt fram ligger riksdagshuset.
Finländare är världsettor i att dricka kaffe. De är även världsbäst i att producera gott grovt bröd. Kombinationen av de båda satt fint i bibliotekskaféet!
Utifrån, på lite avstånd, ser biblioteket ut så här! Som ett böljande skepp kanske?
Nu började regnet droppa allt mer. Vi tog skydd en stund i ett shoppingcenter.
Väl hemma kunde vi konstatera att vi var ganska genomblöta.
Vi försökte välja lite mindre vägar framför motorvägarna och hamnade på lite avvägar. Väl framme i Helsingfors såg vi till att besöka Sibeliusmonumetet.
Det är verkligen imponerande.
Här är väl Jean Sibelius själv uppe på bergskanten. Hur konstnären har tänkt här är en gåta.
Vi kom fram helskinnade till hotellet i Helsingfors, Scandia Grand Marina på Skatudden. När vi hade installerat oss på rum 540 med utsikt över hamnen tog vi oss en promenad på stan. Här ses C logga en av de geogömmor som K loggade hösten 2015 på jobbesök i staden. I Tove Janssons park.
Det var ett strålande fint sommarväder och staden var full av helsingforsbor som passade på att njuta att den ljumma kvällen. Det var flyguppvisning hela kvällen så människor satt på gräsmattor och annat för att få bästa utsikten. Uteserveringarna var proppfulla.
Här loggade vi en virtuell gömma där kravet var att bli fotograferad tillsammans med en hund och med isbrytare i bakgrunden. Bara att knalla in på hundrastgården, alltså!
Den ena båten är grannare än den andra.
Den ortodoxa Uspenskijkatedralen syns från nästan alla håll.
Ett sent kvällsbesök vid Helsingfors domkyrka hann vi också med.
Den är imponerande men på ett helt annat vis än den ortodoxa.
Inte lika mycket guld till exempel.
Lördag morgon och det var varslat om regn framåt dagen. Vi bestämde därför att tidigt gå ut och se staden, innan regnet kom.
Saluhallen nere i hamnen.
Lax i långa rader och i många olika smaker.
C på väg ut från Saluhallen, tomhänt.
Esplanaden tidig lördag morgon är ganska öde.
Helsingfors har sina spårvagnar. Här på Alexandersgatan.
Domkyrkan i morgonljus.
Helsingfors sägs vara känt för sina många byggnader i jugendstil. Här ett exempel.
Den ståtliga entrén till järnvägsstationen.
I Finland, sräskilt i Helsingfors, är det ganska vanligt att bära munskydd i dessa coronatider. I Helsingfors har smittan ökat den senaste tiden, så man är väl försiktig.
De ståtliga herrarna på ömse sidor om entrén är med sin tid.
Vi går vidare till det relativt nya statsbiblioteket, Odii (Ode på svenska), som ligger alldeles bakom järnvägsstationen.
På tredje våningen kan man gå runt och njuta av utsikten, både inne i biblioteket och ut över området utanför.
Yttersta utposten.
Biblioteket har även en terrass. Till höger syns konserthuset Finlandia.
Och rakt fram ligger riksdagshuset.
Finländare är världsettor i att dricka kaffe. De är även världsbäst i att producera gott grovt bröd. Kombinationen av de båda satt fint i bibliotekskaféet!
Utifrån, på lite avstånd, ser biblioteket ut så här! Som ett böljande skepp kanske?
Nu började regnet droppa allt mer. Vi tog skydd en stund i ett shoppingcenter.
Passade på att att smygfota lite. Vi fascinerades av att många finländare använde munskydd. Men endast när de t ex gick in i en butik. Oftast sitter munskyddet på armen eller under hakan. Vi funderade mycket på vilket skydd det egentligen ger när de åker av och på lite hur som helst. Men vilka är vi att döma? Vi har munskdd med oss i bilen, men har inte använt dem än. Vi följer Tegnells råd, att hålla avstånd är det bästa.
Väl hemma kunde vi konstatera att vi var ganska genomblöta.
På söndagsförmiddagen tog vi färjan ut till Soumenlinna. Så heter dessa fästningsöar numera. Men på den gamla goda tiden, då Kalle dussin krigat bort hela det svenska imperiet och bara Finland återstod hette öarna Sveaborg. När Peter den Store av Ryssland grundat S:t Petersburg längst in i Finska viken gällde det att försvara sig mot ryssen. Man anlade då ett ett enormt fästningsverk som nu är listat på UNESCO:s världsarvslista. Efter att svenska, ryska och finländska militärer lämnat befästningarna är det nu ett av Finlands mest besökta turistmål.
Numera bor det ca 800 personer fast på ön. En del hus verkade ganska nergångna, lite deppiga.
Öarna ligger strategiskt i inseglingen till Helsingfors.
Domkyrkan ses på håll.
Och faktiskt finns de några som verkligen är fastboende. Sveaborgs fängelses interner jobbar med att underhålla världsarvet. Snacka om att vara dömd till fästning...
K hälsar på en karolin (?).
Överallt är det befästningsvallar, redutter, raveliner, kaponjärer, barbetter och allt vad det heter.
Finlands enda kvarvarande ubåt, Vesikko, ligger på land och kan beses av den intresserade.
Kungar har inspekterat.
Gott om kanoner finns det. Här har vi hittat en geogömma under en av dem.
Torrdockan är en av europas äldsta som är i drift. När den började byggas 1750 var den det yppersta i den tidens high-tec.
Hemma heter det geocache, här heter det geokätkö.
Till slut var vi trötta nog för att ta färjan tillbaka till fastlandet.
Och så här borde vi känt oss.... 🚗💨
Gott om kanoner finns det. Här har vi hittat en geogömma under en av dem.
Torrdockan är en av europas äldsta som är i drift. När den började byggas 1750 var den det yppersta i den tidens high-tec.
Hemma heter det geocache, här heter det geokätkö.
Till slut var vi trötta nog för att ta färjan tillbaka till fastlandet.
Och så här borde vi känt oss.... 🚗💨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar