Fredag 31 januari 2025. En runda i Ronda.

Det var två mil kvar till Ronda från vår nattparkering. Framme i staden parkerade vi på ett ställe som var lämpligt för husbilar. Sedan gick det uppför i gränderna innan vi kom upp till den berömda bron. Ronda ligger på kanten av en hög klippvägg och den delas av ravinen el Tajo. Ravinen har bildats genom erosion av floden Guadalevín. 

Man kan inte säga att Ronda är en turistfälla, men utan bron hade inte staden lockat många turister. Bron som heter Ponte Nuevo började byggas 1751 men var inte klar förrän 1793. Med sin höjd på 90 meter var den högst i världen fram till 1839 då den överträffades av en fransk bro.

Långt ner i ravinen finns en virtuell geocache, det räcker alltså att ta en bild med sig själv och bron i bakgrunden. Det var "bara" att steppa ner för de branta trapporna och gångarna. Men vyn där nere var värt besväret att masa sig upp igen.

Innan dess ville vi ha lite mat i magarna och förfriskning. Som av en händelse vid ett litet torg så där bort i bakom stod det bord och stolar. K brukar alltid läsa recensioner på matställen innan vi slår oss ned. Men inte denna gång, vi chansade.... Mer eländig mat får man leta efter. En sorts mikrovärmd tapastallrik med ett glas vitt och en öl till för €20. Rena rånet. Och de som skrivit och recenserat stället var inte nådiga i sin kritik, med all rätt.

Mandelträden blommar för fullt.

Fiolspelerskan stod och spelade vid en av alla utsiktspunkter.

Vi fortsatte sedan att se oss om i staden innan vi fortsatte till Campillos för att övernatta på torget.

Plåt-Tinas fisksoppa fick nytt recept när det inte gick att uppbringa crème fraiche på Mercadona. 

🚐💨🌻

 

Torsdag 30 januari 2025. Mirador gånger flera i de spanska bergen.

Natten fortsatte med åskregn och stark blåst, men vi sov trots allt så sött i våra kojer. På morgonen sprack himlen upp även om vinden höll i sig något.

Vi bröt upp från den stora husbilsparkeringen och rattade mot Algeciras för att tanka gasol. Vägen slingrade sig uppåt och vi fick vackra vyer mot söder och Afrika. När vi närmade oss destinationen dök Gibraltarklippan upp i horisonten.

I Los Angeles svängde vi av för att luncha i bilen vid kyrkans parkeringsplats. Vi kom när någon sorts skolsamling var slut och mängder av barn kom ut. Vi var tvungna att vänta ut hela tåget innan vi kunde köra fram till P-platsen.

Dagens etapp har gått genom bergsområden med otroligt vackra vyer. I var och varannan vägkrök finns en mirador, utsiktsplats. Och en hel del natur att titta på. Växter som hemma bara finns i blomkrukor eller som blommar i för oss fel årstid. Mimosan börjar blomma med sina skira gula små bollar. Sista bilden ovan visar korkeksollon.

Vid en mirador kom vi riktigt nära blommande mandelträd. På sista bilden sitter det en frukt som inte har fallit av. EU säger att det är en nöt som produceras och då får det vara så. Spanien är den näst största leverantören med nära 200 000 ton vilket är drygt 7% av världsproduktionen.

En geocache som ingen hade hittat de senaste två åren låg på en höjd och lockade oss. Det var en riktigt lång och brant backe som tog oss upp till toppen. Där uppe fanns en servering, men allt var görstängt för säsongen. Vi hittade inte gömman, den hade troligen försvunnit i en städning av området. Vi fick i alla fall en pulshöjande promenad och fantastisk utsikt från toppen.

Vi gör kväll vid mirador del Fraile cirka två mil sydväst om Ronda. Även här är det storslagen utsikt innan solen dalar ned bakom närmsta bergskam. Middagen i kväll består av färdiglagad tortilla smaksatt med spenat, torkad iberico och spansk jättetomat.

🚐💨🌻

Onsdag 29 januari 2025. Afrika * Marocko * Tanger

Väckarklockorna skrällde ohemult tidigt denna morgon. Vi hade bokat den första färjan till Tanger och var  uppmanade att vara på plats på terminalen en timma innan avgång. Med en halvtimmes promenad dit var det enkel matematik. 

Det betalade sig med en magnifik soluppgång över Atlasbergen innan båten hade lämnat kaj i Tarifa.

Att resa mellan EU och Afrika är inte som att åka Danmarksfärjan mellan Göteborg och Fredrikshamn. Både biljetter och passen granskades av flera personer innan vi fick gå ombord. Vi hade fått ett litet formulär som skulle fyllas i och lämnas till passpolisen som befann sig på färjan. Kön ringlade sig lång, men sett i backspegeln var det genialiskt. När passet var stämplat redan innan vi klev i land sparades mycket tid. Att det var två passpoliser i land som kontrollerade att alla passen verkligen var stämplade är en annan femma. 

Vi promenerade runt i kvarteren närmast hamnen. Gamla stan och medinan, marknaden. 

Överallt såg vi katter. De satt, låg, gick eller så tog de jättesprång från ett biltak till ett annat som såg mycket bekvämare ut. Hundar såg vi däremot inga alls.

En stor Porsche hade lyckats lirka sig in i gränderna. En marockanska registreringsskylt. Vad det arabiska tecknen betyder vet vi dock icke.

I medinan var det mycket lugnt denna onsdagsförmiddag. Vi var beredda på att försäljare och köpmän skulle försöka prångla på oss allt de vilja sälja, men så blev det inte. Det var till och med flera butiker som inte hade öppet. 

Vi letade efter en geocache inne i medinan som skulle finnas i en trälåda som var placerad i en butik. Det krävdes en restaurangägare med ett fat dadlar i handen som visade vägen till rätt butik för att vi skulle hitta. Sedan fick vi en pratstund med butiksinnehavararen som gjorde mycket god reklam för att turista med husbil i Marocko. Han berättade samtidigt att hamnen i Tarifa har varit stängd i två dagar på grund av hårda vindar. Det var de vindarna vi kände av igår. Vi hade alltså tur som kom över Gibraltar sund idag.

"Var det här du skulle ta bilden?" 🤣

En av Tangers alla moskéer med minareten till höger. Det var inte förrän vi var på väg tillbaka till färjan som vi hörde böneutropare hojta.

Det är inte bara att åka rulltrappa hur som helst. Viktigt att vänta på sin tur.

Alla eventuella akuta behov kunde tillgodoses på färjeterminalen innan avgång. 

Vår båt väntar långt där borta. Här var det, i alla fall för oss, ett annorlunda, ombordstigande för passagerare utan fordon. Vi fick gå via bildäck. De som hade tungt bagage, och de var många, fick snällt lämna det kvar nere på bildäcket under överfarten. 

Det var inte så många matställen öppna i Tanger som lockade våra magar så vi väntade tills vi var tillbaka i Tarifa. Även där ganska stängt men vi hittade en öppen restaurang i alla fall. Den grillade ibericogrisen var aningen torr, men det smakade ändå gudomligt efter några timmars svält. 

Vi hann hem till Plåt-Tina innan regnet och blåsten kom ikapp oss. 

🚐💨🌻