Väckarklockorna skrällde ohemult tidigt denna morgon. Vi hade bokat den första färjan till Tanger och var uppmanade att vara på plats på terminalen en timma innan avgång. Med en halvtimmes promenad dit var det enkel matematik.
Det betalade sig med en magnifik soluppgång över Atlasbergen innan båten hade lämnat kaj i Tarifa.
Att resa mellan EU och Afrika är inte som att åka Danmarksfärjan mellan Göteborg och Fredrikshamn. Både biljetter och passen granskades av flera personer innan vi fick gå ombord. Vi hade fått ett litet formulär som skulle fyllas i och lämnas till passpolisen som befann sig på färjan. Kön ringlade sig lång, men sett i backspegeln var det genialiskt. När passet var stämplat redan innan vi klev i land sparades mycket tid. Att det var två passpoliser i land som kontrollerade att alla passen verkligen var stämplade är en annan femma.
Vi promenerade runt i kvarteren närmast hamnen. Gamla stan och medinan, marknaden.
Överallt såg vi katter. De satt, låg, gick eller så tog de jättesprång från ett biltak till ett annat som såg mycket bekvämare ut. Hundar såg vi däremot inga alls.
En stor Porsche hade lyckats lirka sig in i gränderna. En marockanska registreringsskylt. Vad det arabiska tecknen betyder vet vi dock icke.
I medinan var det mycket lugnt denna onsdagsförmiddag. Vi var beredda på att försäljare och köpmän skulle försöka prångla på oss allt de vilja sälja, men så blev det inte. Det var till och med flera butiker som inte hade öppet.
Vi letade efter en geocache inne i medinan som skulle finnas i en trälåda som var placerad i en butik. Det krävdes en restaurangägare med ett fat dadlar i handen som visade vägen till rätt butik för att vi skulle hitta. Sedan fick vi en pratstund med butiksinnehavararen som gjorde mycket god reklam för att turista med husbil i Marocko. Han berättade samtidigt att hamnen i Tarifa har varit stängd i två dagar på grund av hårda vindar. Det var de vindarna vi kände av igår. Vi hade alltså tur som kom över Gibraltar sund idag.
"Var det här du skulle ta bilden?" 🤣
En av Tangers alla moskéer med minareten till höger. Det var inte förrän vi var på väg tillbaka till färjan som vi hörde böneutropare hojta.
Det är inte bara att åka rulltrappa hur som helst. Viktigt att vänta på sin tur.
Alla eventuella akuta behov kunde tillgodoses på färjeterminalen innan avgång.
Vår båt väntar långt där borta. Här var det, i alla fall för oss, ett annorlunda, ombordstigande för passagerare utan fordon. Vi fick gå via bildäck. De som hade tungt bagage, och de var många, fick snällt lämna det kvar nere på bildäcket under överfarten.
Det var inte så många matställen öppna i Tanger som lockade våra magar så vi väntade tills vi var tillbaka i Tarifa. Även där ganska stängt men vi hittade en öppen restaurang i alla fall. Den grillade ibericogrisen var aningen torr, men det smakade ändå gudomligt efter några timmars svält.
Vi hann hem till Plåt-Tina innan regnet och blåsten kom ikapp oss.
🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar