Vi vaknade till friska vindar från havet och lite regnstänk. Bådade inte gott för dagen. Men det ändrade sig snabbt, regnet upphörde och några timmar senare var det ljummet nog för att en T-skjorta var tillräckligt. Vi plockade ner cyklarna och gav oss i väg på en geocachingtur.
I en rondell fanns några reliker från stenindustrin. Som stolta nordbor kunde vi konstatera att svenskt stål och maskiner från Atlas Copco biter även i de portugisiska bergen.
Här blommar det vackert vårgult trots att året precis har börjat.
Vi hade planerat att cykla en sväng och sedan komma tillbaka till Plåt-Tina för att fika. Valet stod mellan att laga eget eller ta en snabb och god macka och en kopp kaffe på kafé.
Vi stannade till vid ett matställe i närheten. De hade inte mackor men menyn lockade och fikat blev i stället middag. Moules frites, en favoriträtt. Ägaren visade sig var kosmopolitisk belgare med syster i Bromölla av alla ställen. Det blev en del snack med honom om vedermödorna att driva restaurang i Portugal. Han beskrev så mycket motsägelsefull byråkrati och avgifter att vi tycker det är ett under att det finns näringsställen över huvud taget. Men musslorna med tillbehör var riktigt smaskens. Vi tror att timjan och smör gjorde anrättningen speciellt god.
En stor del av dagens geocachande utfördes på den till synes oändliga stranden. Praia da Claridade är cirka en halvmil lång och fem hundra meter bred. En cykelväg leder utefter den och gångvägar av trä leder ut till vattnet. Långt ut finns sopställ, sittmöbler och duschar för att bli av med saltet.
Det är inte alltid man hittar geocachen trots att det är uppenbart var den ska vara. Här sitter det en hållare men var är behållaren med loggremsan? Det blir omöjligt att skriva in sina användarnamn här,
På väg till vår nattparkering i Marinha Grande passerade vi Capela de S. João i Carriço. Eftersom C samlar på kyrkcacher blev det ett kort stopp där.
🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar