Redan i Mellerud blev det stopp när ett grönlasttåg sakta makade sig ut från "sidan i Ml" på sin väg norrut.
Regnbilder vill ingen se så dom skippar vi. Över Öland har det spruckit upp och vi känner livsandarna återvända.
Första stopp på ön blev vid Kvarnkungen öster om Färjestaden, Ölands största stubbkvarn byggd på Sandås i Kalmar 1749. Flyttad till Öland i slutet av 1870-talet och använd fram till 1946. Och nu känner vi de första solstrålarna när himlen klarnar upp!
Fyra bilder från Färjestaden. På den översta ännu en kvarn och sen bild på en regnbåge. Hmmm... ska det komma en skvätt i alla fall?
Vi slog nattläger vid Möckelmossen mitt på Alvaret.
Och där firade vi att det var sånär som på en dag fem år sedan vi köpte Plåt-Tina. Tavlan fick vi av A och SE och är ett fint foto som visar ett överväxt järnvägsspår i Tönder där vi alla, vid olika tidpunkter, har loggat DNF på geocachen som finns där.
På onsdagen gav vi oss ut på en liten vandring på Alvaret. Vi gick Örnekulleleden mot söder och gjorde en kringgående rörelse åt väster innan vi tog oss tillbaka till starten.
Blommande pytteliten Ölandstok och slån färdiga att smaksätta likör.
Det märktes att det har varit extremt torrt. Många enbuskar var roströda av vattenbrist.
Den här lilla tallen var däremot pigg och visade sig innehålla en av de geogömmor vi fann utefter leden.
Hela alvaret korsas på månne ledder av höga stenmurar. Här och var finns stöttor men det kan ibland vara svårt att ta sig fram i en rät linje. En geogömma fanns vid "kartografens mur" som är en isolerad kort mur mitt i ingenstans. Bara 30 lång med två urtag lagom att sitta på. Den är byggd 1900, men dess syfte verkar mer höljt i dunkel. Vi rastade lite här och K visar glatt upp blodsockeråterställaren.
På vägen tillbaka till bilen var vi lite off från stigarna. Vi tog det idiotiska beslutet att gå på kompass. Då tänkte vi inte på att det går höga murar härs och tvärs över Alvaret. Det skulle visa sig att vi blev instängda mellan olika murar och blev till slut ändå tvungna att gå tillbaka till en stig som vi kom ifrån.
På vägen över Alvaret kom vi fram till en sprucken leryta som vi kunde gå rakt över. Om det hade varit ett normalt år med normalt mycket agn hade det varit ett kärr här. Nu har vi ett extremt torr sommar bakom oss och kärret har helt torkat ut.
Det var inga problem att gå rakt över kärret.
Vi hade såna här mörka moln hängande över oss även under turen på Alvaret. Men det var lovat att det inte skulle bli något regn på hela dagen så vi var lugna. Så vi blev väldigt överraskade när det började regna där ute mitt på Alvaret. Stora fina droppar. C och K såg inget annat än att krypa in under den största enbusken som fanns inom räckhåll. Där låg vi (vilken syn!) och kurade ihop oss en stund tills det värsta regnet var över.
Nästan allt är skördat. Det som finns kvar på fälten är torrt och förkrympt.
Resten av eftermiddagen ägnades åt lite geocachande på ensliga platser utmed kusten mot Kalmarsund. På vägar där bara plåtisar tar sig fram. Det är då vi får se de mest undanskymda delarna av vår vackra svenska natur.
Frampå kvällningen var det dags att slå läger för natten. Vi visste sedan tidigare år att det finns en camping på sydvästra sidan av ön som har en fin ställplats ut mot havet, Sandviks camping. Den fanns kvar, men nu i ny regi. Krångligare och lite dyrare, men ställplatsen fanns kvar. Vi fick den finaste platsen med en fantastisk utsikt över havet. Vi fick anledning att inviga vårt solsegel också, det fungerade som det var tänkt.
En liten kvällspromenad från campingen.
Tallarna har lagt sig ner efter åratal av hårda vindar.
Solen går ner över Kalmarsund. Och vi går till kojs. 🚙💨
Fyra bilder från Färjestaden. På den översta ännu en kvarn och sen bild på en regnbåge. Hmmm... ska det komma en skvätt i alla fall?
Vi slog nattläger vid Möckelmossen mitt på Alvaret.
Och där firade vi att det var sånär som på en dag fem år sedan vi köpte Plåt-Tina. Tavlan fick vi av A och SE och är ett fint foto som visar ett överväxt järnvägsspår i Tönder där vi alla, vid olika tidpunkter, har loggat DNF på geocachen som finns där.
På onsdagen gav vi oss ut på en liten vandring på Alvaret. Vi gick Örnekulleleden mot söder och gjorde en kringgående rörelse åt väster innan vi tog oss tillbaka till starten.
Blommande pytteliten Ölandstok och slån färdiga att smaksätta likör.
Det märktes att det har varit extremt torrt. Många enbuskar var roströda av vattenbrist.
Den här lilla tallen var däremot pigg och visade sig innehålla en av de geogömmor vi fann utefter leden.
Hela alvaret korsas på månne ledder av höga stenmurar. Här och var finns stöttor men det kan ibland vara svårt att ta sig fram i en rät linje. En geogömma fanns vid "kartografens mur" som är en isolerad kort mur mitt i ingenstans. Bara 30 lång med två urtag lagom att sitta på. Den är byggd 1900, men dess syfte verkar mer höljt i dunkel. Vi rastade lite här och K visar glatt upp blodsockeråterställaren.
På vägen tillbaka till bilen var vi lite off från stigarna. Vi tog det idiotiska beslutet att gå på kompass. Då tänkte vi inte på att det går höga murar härs och tvärs över Alvaret. Det skulle visa sig att vi blev instängda mellan olika murar och blev till slut ändå tvungna att gå tillbaka till en stig som vi kom ifrån.
På vägen över Alvaret kom vi fram till en sprucken leryta som vi kunde gå rakt över. Om det hade varit ett normalt år med normalt mycket agn hade det varit ett kärr här. Nu har vi ett extremt torr sommar bakom oss och kärret har helt torkat ut.
Det var inga problem att gå rakt över kärret.
Vi hade såna här mörka moln hängande över oss även under turen på Alvaret. Men det var lovat att det inte skulle bli något regn på hela dagen så vi var lugna. Så vi blev väldigt överraskade när det började regna där ute mitt på Alvaret. Stora fina droppar. C och K såg inget annat än att krypa in under den största enbusken som fanns inom räckhåll. Där låg vi (vilken syn!) och kurade ihop oss en stund tills det värsta regnet var över.
Nästan allt är skördat. Det som finns kvar på fälten är torrt och förkrympt.
Resten av eftermiddagen ägnades åt lite geocachande på ensliga platser utmed kusten mot Kalmarsund. På vägar där bara plåtisar tar sig fram. Det är då vi får se de mest undanskymda delarna av vår vackra svenska natur.
Frampå kvällningen var det dags att slå läger för natten. Vi visste sedan tidigare år att det finns en camping på sydvästra sidan av ön som har en fin ställplats ut mot havet, Sandviks camping. Den fanns kvar, men nu i ny regi. Krångligare och lite dyrare, men ställplatsen fanns kvar. Vi fick den finaste platsen med en fantastisk utsikt över havet. Vi fick anledning att inviga vårt solsegel också, det fungerade som det var tänkt.
En liten kvällspromenad från campingen.
Tallarna har lagt sig ner efter åratal av hårda vindar.
Solen går ner över Kalmarsund. Och vi går till kojs. 🚙💨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar