Söndag 30 december 2018. Nästan nästa Spanien.

Frukosten avklarad. 

Det inte så självklart att ”rensa faten” när vi vet att det är en ensam person som försöker överleva på att driva sitt lilla B&B. 

Valentina fixar frukost åt oss. 

Utsikten från vår balkong. 

I dag tar vi oss österut och målet är den sydlstligaste staden i Portugal. Fösta stoppet på blir i Olhão och järnvägsstationen där. Kakel och fina detaljer på stationshuset. 

I Tavira ligger båtar förtöjda. Vart vi än kommer så har det varit lågvatten. 

Nästan torrt. 

Vi fascineras av mängden husbilar. Det är många som väljer att semestra i Algarve. Överallt finns ställplatser och de är ofta ganska fulla. Främst ser vi portugisiska (vilken överraskning!), spanska, franska och tyska husbilar. Någon enstaka svensk också. Undrar hur det ser ut här på sommaren!?

Då och då kan man skåda såna här tyska monster till husbilar. 

Vid vår vägs ände i Portugal. Hyrbilen får vi inte ta över gränsen.



Är det så här kul man har när man övervintrar i söder? Bonkalag som dricker kartongvin och tjôtar hela dagarna?!



Motorvägsbron över till Spanien. 

Där på andra sidan floden Rio Guadiana ligger spanska staden Ayamonte. 

Den här pippin höll på att bli överkörd av oss när den var full upptagen med sitt sandbad. OBS att bilden är mycket beskuren och förstorad, då blir det lite grynigt. 

Vi var hemma sent och det blev en hastig, men god, pizza till middag. 🚙💨

Lördag 29 december 2018. Upp i bergen och sen ner till Faro.

Vi lämnar Vila Rosa i Portimao utan någon större saknad. Stan stor och bökig och boendet var inte nån höjdare. Hade det inte varit så ruskigt billigt hade vi nog funderat på en flytt. Vi placerades i ett annex, guesthouse, där vi var de enda som bodde i just det huset. Det var kallt och fuktigt inne och inte så mysigt precis.

Poolsidan på vårt guesthouse, som vi inte utnyttjade alls. 

En geocache ledde oss till Estombar. Genom vindlande trånga gränder kom vi fram till kyrkan. Den enda byggnaden i Lagos som är ett nationalmonument. Med vår vanliga tur var det igenbommat. Men folkabussen framför var fin.

Många apelsinodlingar i området.



Den här agraren hade bara blicken framåt men det gick till slut att komma förbi.



Vy i trakterna av Sarandas.







En romersk bro norr om Loulé. Och en DNF.





Strax därefter en övergiven väderkvarn med utsikt.



Här är huset där vi ska bo i tre nätter hos italienska Valentina i hennes B&B Casa da Valentina på femte våningen. I Faro har vi valt centralt läge framför bekvämlighet. 

Valentina kommer från norra Italien och har haft sitt B&B sedan i juni. Det är för dyrt att driva eget i Italien så hon provar här i Portugal i stället. Lägenheten har två rum för uthyrning. Vi har det ena rummet och delar badrum med Valentina. 

Här är det kombinerade mat- och vardagsrummet. 

Vi bor 50 meter från centrum! 

Faros marina i kvällsljus. Många flotta flytetyg. 

På kajen stod ett konstverk i form av en gigantisk snäcka. En virtuell geogömma krävde ett foto med snäckan på huvudet...

Vi lyssnade en stund på det här lokala coverbandet som var riktigt bra. De kallar sig The Threw och finns bland annat på instagram. 

Basisten hade en egen skön stil. 

Gamla stan är pytteliten så den går fort att ta sig runt till fots. Många fina gator. 

Mer av gamla stan. 

Le mot fotografen!

Det fungerade!



Vi var hungriga och hängde på låset till den rekommenderade restaurang Académico. Framme vid bardisken satt denne man och åt sin middag. Han var en uppenbar stamgäst och restaurangen var nog hans vardagsrum. Mysigt! 

I kväll valde vi att prova den rätt som ska vara typisk för Algarve, nämligen Cataplana. En gryta som ska tillagas i en speciell kopparpanna. Här med fisk och skaldjur, men det kan även vara med kött. 

C redo att hugga in. Det ser ut att vara mat för minst fyra personer. 

Folktomma gator i kvällningen. Dags att gå hem till Valentina och lösa Melodikrysset. 🚙💨

Fredag 28 december 2018. Besök i ett ruskigt kapell.

Portimao är väl inte den mysigaste stan i Algarve så vi drog ut på liten tur i grannskapet i stället. Ett måste, enligt guideboken, är det här lilla kapellet med åttakantigt torn som ligger i Vila Lara.

Kapellet ligger längst ut på en udde. 

Från kapelket har man utsikt över en sandstrand åt ena hållet...

...och ävennåt andra hållet. Det är inte så svårt att inse hur mycket människor här kan vara mitt i sommaren. 

En klassisk portugisisk fika. 



Den portugisiske mannen räknade noga sina cent innan han fick sitt dagliga kaffe. 

Vi tog oss i sakta mak till Alcantarilha och denna port.





Utsidan är diskret men är ett kapell. Insidan är desto mer makaber och ruskig. Bara benknotor och dödskallar. De ska ha kommit från närbelägna kyrkogårdar. Hu.





Ett stycke därifrån ligger den offentliga tvättinrättningen. Den verkade nu inte i bruk men imponerade med alla fiffiga tilloppskanaler och avlopp.





När vi satt där vid tvätten på ljugarbänken kom plötsligt en fåraherde med sin hjord samt tre getter och två hundar. En brokig skara som släpptes in på en äng. Det gäller att hålla sig från de stora vägarna om man ska få se nåt annat än framrusande bilar.





I Silves såg vi  korklastade åsnor och Cruz de Portugal innan vi fortsatte till citadellet.









Borgen som är från medeltiden var kraftigt förfallen innan den restaurerades på 1930-40-talet.



Gatubild utanför borgen i Silves.



Till slut ville vi ha lite madeirakänsla igen. En levada, bevattningskanal, slingrade sig fram strax utanför Silves. Men när vi fick se denna akvedukt så beslöt vi oss för att vänta till nästa besök på ön i Atlanten. 🚙💨