Lördag 22 december 2018. Från Setúbal till Beja.

Dagens projekt var att ta oss till Beja, femton mil åt sydost. Det mesta var genom till synes ödemark. Under vägen hittade vi en del geogömmor och här har Threefoot hittat sin elvatusende vid kyrkan i Palma.

Och i dessa trakter fanns den under en korkek. Dess fröer ser lika ut som våra egna ekollon. Kyrkgången verkade inte vara alltför vältrampad.







En annan geogömma i Alcacér do Sol fångade vår uppmärksamhet. Väl framme såg vi ett enormt storkbo på toppen av en skorsten (?). Dessutom bodde det massor av småfåglar i redets kanter. Och vips uppenbarade sig en vaktmästare som öppnade kyrkporten för oss. Insidan var mycket vackert dekorerad. 





Vi fortsatte ner till centrum för en kopp kaffe och en promenad över floden Sado. När vi njuter av solen i tunn t-tröja sitter lokalbefolkningen i päls. 



Korkekens skörd är noga reglerad. Trädet skall ha fått en viss dimension innan första skörd och sedan skalas ytterbarken av var nionde år. Den blir ca 200 år i produktion. Ca hälften av all vinkorksframställning kommer från Portugal. Fast den minskar nu i takt med att boxar, plast- och skruvkorkar tar över allt mer. Vi får tro att någon blir kvar för Ferdinand att sitta under.



Här har storkarna byggt bo i våningar.

De närmaste två nätterna bor vi i ett ombyggt munkkloster från 1200-talet. Vi har fått en egen ”cell” att bo i. Att byggnaden har varit ett kloster innebär att matsal och sällskapsutrymmen är enorma. 

Julpynt finns men är sparsamt. 

Det blev inte så mycket till lunch så vi var rätt hungriga och kunde inte vänta till restaurangerna öppnade för kvällen. Räddningen blev ett enkelt kafé där vi kunde få varsin smörgås. Lokalbefolkningen döljer inte sin nyfikenhet. 

Stammisbordet. Öl och vin på bordet med lite kallskuret. Enbart män som kom och gick. 

Stadens absoluta huvudattraktion är den stora borgen från 1300-talet. Vi klättrade de 183 trappstegen upp i tornet som är 39 meter högt. 

Staden för våra fötter i solnedgången. 

Det var lite bråttom, tornet stängde några minuter senare. 

Middagen intogs på restaurang Alentejo som serverade lokal mat. Vi var först in men sen fyllde det på. Som tidigare middagar satsade vi på fisk. Innan vi gick blev C riktigt kompis med en bordsgranne. Kul med lite prat med lokalbefolkningen. 🚙💨