Onsdag 11 oktober 2023. På fast svensk mark igen.

Biljetter bokade till morgonfärjan från Frederikshavn hem till Göteborg. Väckarklockan skrällde redan halv sju för att vi inte skulle komma försent. Vi bodde norr om staden och förundrades över att det var så tät trafik norrut. Vart var alla på väg egentligen?

Eftersom vi var så gräsligt tidigt ute och det tog cirka nio minuter till färjeterminalen så kom vi längst fram vid repet. Vi kunde konstatera att det var skralt med bilar som skulle med till Göteborg, mest lastbilar. 

I hamnen såg vi detta fina fartyg ligga vid kaj och vi undrade vad det var för något. Lite efterforskning ger vid handen att det är Edda Nordri, ett fartyg för havsbaserad vindkraft. Fartyget drivs med vätgas och är avsett för nybyggnad och underhåll av vindkraft. Vi såg det mest för att det var så orange och såg så nytt ut.

Dags för Plåt-Tina att åka inte i magen på Stena Danica. Ombord kunde vi snabbt konstatera att det var oerhört lite resenärer på båten. Gott om plats överallt. Vi hade spetsat in oss på en rejäl frukostbuffé efter alla veckor med havregrynsgröt. Det var kanske inte en besvikelse men nog var vi lite förvånade över hur magert utbud som bjöds denna frukost. Men mätta blev vi!

Tre timmar senare stävade färjan in under Älvsborgsbron, här fotad genom ett skitigt ventilfönster på Stena Danica. 

Strax före klockan tolv, mitt på dagen, körde vi av färjan i Göteborg. Lika regnigt som det Frederikshavn som vi lämnade några timmar tidigare.

Under tiden som tvättmaskinen går varm här hemma är det dags att sammanfatta resan. Vi har varit ute i fem veckor. Det var sommarvarmt och soligt den 7 september när vi lämnade hemmaplan och nu har vi ett mer höstlikt landskap, precis som det ska vara. Plåt-Tina har rullat genom sex länder förutom vårt eget. Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Luxemburg. Vi har rullat 450 mil på de veckorna, ungefär som vanligt alltså med cirka hundra mil i veckan. Det har varit en riktigt bra resa. Den här gången har vi inte begränsats av att behöva vara hemma ett särskilt datum för att börja jobba igen. En ynnest.

Några lärdomar då? Den här resan har vi varit utrustade med två gasoltuber, en i stål och en komposit. I Plåt-Tina 3.0 är vi helt beroende av gasol för att få värme när det är kallt om nätterna. Svenska gasoltuber har kopplingar som inte fungerar någon annanstans i Europa. Det går att fylla på gasol på några få ställen, men vi var väl medvetna om att vi skulle behöva vara sparsamma för att inte bli helt torra på gasol. Av den anledningen har vi varit EXTREMT sparsamma med gasol. Vi har till och med kokat tevatten på det mobila uteköket när det har varit bra väder. När det började bli kallare om nätterna och vi behövde lite värme om natten har vi stått på platser med elanslutning. Bara för att mata den på Obelink inköpta varmluftsfläkten och isolermattan som höll värmen. Den här sparsamheten ledde så klart till att vi kommer hem med en halvfull gasoltub och en som inte ens är påbörjad. För att komma undan det här dilemmat kommer vi nu att allvarligt fundera på att installera en fast LPG-flaska som kan fyllas på när den börjar sina, särskilt behändigt när vi är ute i Europa. 

Nu går tvättmaskinen dygnet runt och vi njuter av att duscha länge och varmt. Snart nog är vi ute på vägarna igen. Vi ses då!

🚐💨🌻