Vi vaknade ganska tidigt men insåg med en gång att dimman utanför fönstren innebar att vi hann med en extra kopp kaffe innan avfärd. Vi njuter av att det är ljummet ute, dygnet runt. En kort njutning kanske, det är varslat om kalla nätter om några dagar.
Gasolen har räckt förhållandevis länge, men vi valde att tanka när vi hade vägarna förbi en lokal tapp. Vi är SÅ nöjda med att vi installerade en fast gasolflaska, enkelt och billigt att tanka. Ute i Europa alltså, hemma är det inte alls samma grej.
Storkar har börjat dyka upp allt oftare, det är trevligt. Vi höll nästan på att köra av vägen när storkarnas bon dök upp högt upp i kraftledninsstolpar. Blir de självlysande då?
Portugal är världens största producent av naturkork. Hälften av världens produktion av kork kommer från just Portugal. Barken kan skördas först när trädet är 25 år, därefter vart sjunde till tionde år. I Portugal är korkbarksskörd omgärdat av noggranna bestämmelser.
På en sådan här tur som vi gör nu blir det ofrånkomligt en del tid i bilen. Då gäller det att passa på när det ges tillfälle att röra på benen. Och just nu är temperaturen runt 18-19 grader på dagen, perfekt för ett cykelpass.
Målet för dagen var att cykla en slinga i trakterna av Lua där vi också fikade. Där finns etthundra cacher som, när de är lösta och hittade, bildar en så kallad geoart. Den enklaste förklaringen är att ett idogt geocachande kan resultera i en fin bild på geocachingkartan. Svårt att förstå? Googla!
Så här såg rundan ut i verkligheten.
Och så här fin blev geoarten på geocachingkartan! 👌
Turen gick mitt i vinodlingarna. Ibland kom vi förbi apelsinträd, olivlundar eller annat. Ett stort fält med träd som på håll såg ut som fikonträd väckte vår nyfikenhet, men vi vet inte om vi gissar rätt. Mitt i byn dök ett kafé upp och då är vi inte sena att parkera och köpa oss en kaffe och en macka. Det är något speciellt med de här lokala syltorna. Vi kan nästan sätta en peng på att vi kommer vara de enda turisterna de sett på flera månader. Trevliga och artiga, men språket gör ju att vi inte kan prata så jättemycket med "the locals". Mackan och kaffet smakade i alla fall himmelskt.
Här hjulen på den stora bevattningsanläggningen som vattnade portugisiska karotter. Grekiska? Okej, det kanske är enklare med morötter? 😉 (carrots på engelska)
En geocachare som glömt sin gåpinne?
Hur var det då med det där jagandet och skällandet? Under hela dagen har vi förföljts av hundar som funnits bakom vartenda plank, stängsel, staket eller liknande. Allihop har de skällt som bara den på oss. På ett ställe var det till och med en hund som jagade oss under tiden han (det måste ha varit en kille) skällde som det värsta. Tack och lov så släppte han när vi kom utanför hans gård/revir. Lite otäckt.
Mot slutet av dagen började vi krokna över cykelstyrena och bestämde oss för att leta upp de sista cacherna från bilen. Här gick det i krypfart, inget kan stressa ett får.
Det hann bli nästan mörkt när vi var klara med dagens beting. Nöjda åkte vi en bit österut och nattar i Vendas Novas.
🚐💨🌻
Funderade på hur det blev med fast tank men ni verkar ju nöjada, tack för fin läsning
SvaraRadera