Måndag 30 juni 2014. Korsar många landsgränser.

Regnet fortsatte även en stund in på denna dag, om än inte lika intensivt som igår. Vi tog därför lite sovmorgon och kom inte iväg förrän på förmiddagen. C:s vattentäta (!) GPS la ner verksamheten igår  efter rotblötan i Aareslucht. Pina och elände!

Första anhalten idag var huvudstaden Vaduz i Lichtenstein. Landet är ungefär lika stort som Alingsås och har ungefär lika många invånare. Skillnaden är väl kanske antalet företag. I Lichtenstein finns 75000 registrerade, två på varje invånare.... Landet har ett parlament, men det är prinsen som äger hela rasket som hans föregångare köpte 1699 och 1712. Furstendömet bildades 1719. Prinsen bor i slottet som ligger på berget ovanför staden. Där kan han sitta och titta ut över sitt rike. En gång om året öppnas slottet upp för alla nyfikna.

Uppe på berget bor kungen - fast han är bara prins. Tveksamt hur demokratin fungerar, prinsen har makt att stoppa det mesta om det inte faller honom på läppen. Bilden ovan visar huset för landets valda parlament nederst och huset för den egentliga makten överst.

 

Vi åt en glass och loggade en gömma, måste ju ha en i varje land, med hjälp av mobilen. En mugglardam fick beskåda när två tokiga svenskar letade under hennes ben där hon satt på en bänk. Snart fick vi sällskap av två amerikaner "from Pennsylvania you know" som var ute i samma ärende och hade tio minuter på sig innan bussen gick vidare. Undrar vad mugglardamen tänkte....

Vi for vidare på slingriga vägar upp i bergen. Från Lichtenstein åkte vi in en liten sväng i Österrike, sedan tillbaka in i Schweiz och därefter in i Tyskland för att leta oss upp till Bodensjön. Ett stopp i tyska Konstanz för sen lunch. Klockan tickade iväg och läge att leta nattläger. Lite matshopping på vägen. 

Väl framme vid campingen i Sipplingen fick vi valt en plats med god utsikt över Bodensjön och järnvägen på andra sidan. Alla nöjda och glada! 

Söndag 29 juni 2014. Regnet stoppar oss inte.

Norska vädertjänsten yr.no hade i sin prognos regn för vårt område. Och visst sjutton fick de rätt. Största delen av dagen mer eller mindre vräkte regnet ner. Vi hade tidigare bestämt oss för att se den trånga kanjonen Aareschlucht. 

Flashig entré och sen blev det naturupplevelse.

Floden Aare trängs ihop genom en flera hundra meter lång mycket smal ränna uteroderad genom årtusenden. Hela förträngningen är ca två kilometer.

Det regnade hela tiden. Vi blev totalt genomblöta. Det finns två ingångar och när vi kom till den andra belönade vi oss med en glass. Eftersom det fanns en geogömma bara hundra meter från entrén måste den tas. Kruxet var att det var nästan lika många höjdmeter ned också. C offrade sig och kilade snabbt ner och upp igen. Här på bron över floden.

Vi gjorde ett stopp i Luzern. Svårt att hitta central parkering så det blev en kort runda i den gamla stadsdelen. Största turistmagneten är Kapellbron. 

Fortsatte på vackra vägar österut. Landade på en camping i Murg, alldeles i kanten av sjön Waldsee.

  

Lördag 28 juni 2014. Tågresa mot Jungfraujoch.

I morse ringde klockan långt före tuppen ens hann fundera på att börja putsa fjädrarna. Eftersom vädret spåddes bäst på förmiddagen ville vi hinna upp på toppen av Jungfraujoch innan vädret eventuellt skulle bli sämre. Det var inte heller oväsentligt att resan tidig morgon eller sen eftermiddag kostade CHF 145 i stället för normalpriset CHF 196 (scweizerfrancen står i ca 7,80 SEK. Just precis, Schweiz är ett dyrt land att turista i. Nog om det, tågresan är något alldeles speciellt och slutstationen Jungfraujoch ligger på 3454 möh. Resan enkel väg tar ca två och en halv timme med de två bytena i Lautenbrunnen eller Grindelwald och Kleine Scheidegg inräknade.

Från campingen är det tio minuters promenad till stationen. Tvärs över floden, men bron ligger en bit bort. Vi var på plats och först i kön när biljettluckan öppnade klockan sex.

Eftersom vi valde en tidig avgång hoppades vi att det inte skulle vara allt för fullt på tågen. Den förhoppningen kom av sig snabbt. Många, många var lika morgontidiga. Vi hade hört att det är många kineser som gör den här resan. Och det stämde! Det vimlade av kineser överallt, de flesta åkte som vanligt i grupp.

Resan upp till toppen är spektakulär med krokig och brant stigning. Långa sträckor är på kuggstångsbana, den sista tredjedelen är bara kuggstångsbana. Dessutom i långa tunnlar inne i berget, så då får man hålla till godo med den utsikt som finns vid ett par stopp på vägen. 

Väl uppe på toppen möts man av en stor anläggning anpassad för turister. Man går en slinga och kan bland annat se en 360-gradersfilm med alla bergstopparna runtom eller gå in i ett ispalats delvis uthuggen i glaciären. Man kan även gå ut på en utsiktsplats för att se Jungfraujoch på nära håll. Där uppe var det minus två grader och hård blåst. Gött med mössa, vantar och vindjacka...

Som högst är man 3571 möh. Det kändes faktiskt att luften är lite tunnare här uppe.

Det gick oavbrutet tåg i alla riktningar var man än såg. Riktigt imponerande, men skall två miljoner upp och ner per år krävs god organisation.

Nere i Kleine Scheidegg valde vi att åka neråt via Grindelwald. Där stannade vi till, tittade på byn en stund och fick oss en kall (tysk) öl. 

Vi var tillbaka i Interlaken Ost vid tvåtiden, ganska möra av alla intryck och kanske av den tidiga morgonen. In på välsorterade Coop vid stationen för att köpa lite middags- och frukostmat. 

När middagen var uppäten var klockan bara fem. Campingvärdinnan tipsade oss igår att åka den näraliggande bergbanan upp på berget bakom campingen. Så blev det. Banan var brant och tog oss utan missöde upp till stationen. Där uppe finns restaurang och en utsiktsplattform på 1322 möh. Därifrån ser man ut över hela Jungfraujoch. 

Tillbaka på campingen upptäcker vi att vi blivit omringade av ett stort sällskap engelsmän med enormt stora husvagnar. Skönt att vi åker i morgon. 

Fredag 27 juni 2014. Vi tangerar Genèvesjön.

Morgonen på campingen kantades av många Bonjour. Här är man artiga och hälsar på varandra. Och så var man oroliga för oss eftersom "eau ferme" skulle inträffa. Vattenavstängningen kom dock efter vår sorti. Upp på motorvägen, tack plaketten, till Lausanne.

Staden ligger högt och sluttar ned mot Genevesjön.

Det var svårt att hitta parkering men vi fann en uppe vid katedralen Notre Dame. Vi tog de täckta trapporna, Escaliers du Marché, nedåt en bit. Dom är nästan lika som i Hong Kong, fast de är rulltrappor. Här fick vi knalla och gå. 

Det lilla vi såg var inte allt för upphetsande. Staden kanske förtjänade lite mer tid men parkeringsmätaren tickade obönhörligt på.

Vi fortsatte utmed Genevsjön för att vid Montreux gira mot norr.

Gruyère, ostmeckat, hägrade. Finns det någon godare ost utanför Sveriges gränser? Vi gick turen, och fick ostbitar som smakprov.

Sedan gick vi upp till byn och fick på vägen se alpkossor med bjällror om halsen (stackars kreatur) smalspårståg och alpvyer.

Byn visade sig vara en riktig turistfälla. Slottet var säkert sevärt men med tryckande värme ville vi bara därifrån.

Upp över Jaunpasset mot Interlaken. Här en schönes blick efter vägen.

På campingen i Interlaken har vi promenadavstånd till centrum. I morgon planerar vi att gå upp tidigt för att åka tåget upp till Jongfraujoch där stationen ligger på 3454 möh. Om vädret håller sig. Vi håller tummar och tår för det. 

Torsdag 26 juni 2014. Bilen hel igen. Mot Schweiz.

Uppstigning tidigt, verkstaden ville ha bilen redan kl nio. Vi lastade av cyklarna och lämnade bilen som "kanske" kunde vara klar till kl tolv...  Vi trampade in till Mulhouse centrum och traskade runt i alla kvarter.

Vi började med en café au lait, bönorna var nog nästan slut men personalen var desto trevligare.

Staden visade sig vara mycket trevlig med en i stort sett bilfri gamla stan. Till slut var Tina reparerad, språkförbistringen gör att vi inte riktigt vet vad felet var, men nu går hon som ett spjut.

Kosan ställdes söderut in i Schweiz. Ett klistermärke för motorvägarna är ett måste. Vi trodde att det skulle gå att handla på bensinstationer innan gränsen men fann inga. Det löste sig ändå galant, i tullfiltret blev vi visade åt sidan och det var bara att hosta upp € 40 och fick sex SFr i växel. Ett tag innan inresandet hade vi funderat på att snåla in denna plakett och undvika motorvägar. Så korkad man kan vara, det hade inte fungerat alls.

Klara är inställd på Lausanne och nattläger slås strax söder om Neuchattel. Campingen är liten med mest långliggare, vi klämdes in med skohorn mellan altaner och förtält. 

Onsdag 25 juni 2014. Mer Frankrike än vi önskar.

Med Klara inställd på Schweiz startade vi från campingen på morgonen. Efter några mil tändes en varningslampa. En sån där som man egentligen inte borde bry sig om. En koll i instruktionsboken sade att det var ett insprutningsfel som bör åtgärdas ganska snart. Vi fick lägga om rutten till närmaste verkstad i Mulhouse. Hade vi inte varit där förr? Jodå ett par varv igår för att finna camping. Till verkstaden hittade dock Klara galant. Proffsigt tog de sig an vårt problem på största allvar. Efter diagnostik var det tummen ner. Någon del behöver bytas och den finns inte i lager. Åter i morgon bitti klockan nio.

Som av en händelse ligger landets nationella järnvägsmuseum i Mulhouse. Vi åkte dit och slog ihjäl ett par timmar.

Entrén är futuristisk, inte ett gammalt lokstall....

Första avdelningen var murrigt mörk med många effekter. En snitslad bana ledde förbi allt att se.

Sedan blev det ljusare. Här en 141 R som alla känner igen ;-)

Snygg märkning.

Vi åkte även minitåg på området.

Med en riktig adress hade Klara inga problem att hitta den camping vi missade dagen före.

Dagens rätt blev fisksoppa med lokalt vin till. Nu håller vi tummarna att klaffar i morgon.