Vi gick ut ganska hårt i början av april med några intensiva helgturer. Vid premiärturen till Kinnekulle låg det fortfarande is på Vänern. Sedan följde sommarsemestrarna i både Europa och här hemma i vårt fina hemland. För det mesta är vi ute själva, men då och då under säsongen har vi sammanstrålat med bästa vännerna A och SE för gemensamma äventyr. Den vänskapen och de stunderna tillsammans är vi mycket glada och tacksamma för. Ni är bara bäst!
Plåt-Tina har inte gjort oss besvikna utan tuffar på utan att knorra. Larmet som vi installerade i våras innebär att vi känner oss lite tryggare. Kanske är känslan av säkerhet endast en illusion, men den fyller i alla fall sin funktion.
Om vi summerar säsongen så har Plåt-Tina rullat mer än 1200 mil i år och vi har övernattat 65 gånger. Nu återstår att börja längta till nästa vår när det är dags för en ny säsong, nummer tio i ordningen.
Idag, denna mulna men ljumma novemberdag var det ändå dags att köra de få kilometrarna till vinteridet utanför stan.
In i den stora maskinhallen som numera är så bekant.
Det hänger på centimetrarna, det ska få plats fler husbilar och husvagnar. P-R övervakar så det inte blir några oförutsedda bucklor.
Allt ses över en sista gång och torrbollarna placeras ut. Låsa en sista gång för i år. Nu återstår bara en alldeles för lång vinter innan vi återkommer nån gång i slutet av mars 2019 för att hämta ut Plåt-Tina till en ny säsong. 🚙💨
Snille gylne Tina. Hun får hvile litt nå. Det er jo fint å avslutte mens det fortsatt er kul. Da blir det koselig å suge på den karamellen i vintermørket. Fint å se i gjennom bloggen og alle bildene som ikke fikk plass der, mens snøen og regnet øser ned på utsiden av vinduene. Vi sees jo i vinter også, og det er en liten vitamininnsprøytning.
SvaraRaderaGod vinter kjære Tina.