Vi lämnade Meppel och körde mot sydost. Det gröna jordbrukslandskapet är vackert för ögat. Vi hade siktat in oss på en liten ort, Lemelerveld, mitt ute i ingenting.
På vägen dit besökte vi ett TB-hotell. Inga fåglar inuti men nedanför gick det ett gäng rashöns i trädgården och skrockade åt oss när vi inte tog oss in i hotellet med en gång.
Vi tog in på en camping vid en bondgård. Man hade väl ordnat med glamping och äventyrsaktiviteter för de mindre.
I dagarna två har vi cyklat och geocachat runt Lemelerveld. Det är en geoart som ska se ut som Baba, en för oss totalt okänd figur men är maskot på äventyrslandet i Hellendoorn. Serien bestod av 80 gömmor och en stor eloge ges till CO för en väldigt välordnad och välunderhållen trail. Och vi fick se allehanda djur som förstenade får och storkar.
Lämligt nog ligger det några vattenhål mitt i byn så vi kunde få lite förfriskningar båda dagarna. Här kalasar vi på en bricka kallskuret och ost.
Snitsig bro i en kanalkorsning.
Tillbaka till campingen blev det lite after-bike.
På lördagen slutförde vi slingan. Nederländerna är exemplariskt välordnat för cyklister, oftast separerat från biltrafiken och väl skyltat i alla korsningar. Och det kan behövas för under lördagen såg vi mängder med cyklister, en riktig folkrörelse. Men det är bara vi som har hjälmar. På de inhhemska är det bara de på racercyklar och någon enstaka mer. Den absoluta majoriteten är huvudlösa som saknar hjälm på knoppen. Det skär i hjärtat när vi ser små barn och till och med bebisar som åker utan hjälm.
Även på lördagen blev det en sväng in i byn för att få något i krävan. Vi provade en nederländsk specialitet - bitterballen. Friterade bollar med något simmigt innehåll. Smakade sådär, kul att ha provat men inget som kommer att beställas igen.
Så här ser Baba ut som geoart.
Kvällen är ljummen och vi sitter ute så länge det går. 🚐💨🌻
Så herlig å se dere på tur ute i den store verden igjen. Kos dere
SvaraRadera