Vi lämnade campingen i obygden och fortsatte ganska norrut, mot det fransk-belgiska gränslandet i Flandern.
C hade av en slump sett att det står ett gammalt ånglok i en rondell i staden Hazebrouck (Frankrike), så det fick bli det första delmålet för dagen.
Och minsann, där stod ångloket verkligen mitt i en rondell i staden. Helt malplacerat kan man tycka.
Det har tydligen stått där ett tag, för det växer mossa, förlåt buskar, i loket.
C poserar vid den gamla trotjänaren.
Nästa stopp för dagen, och det egentliga målet, var i Houtkerque. C har under våren roat sig med att lösa ett antal geocachingpussel som vi nu skulle försöka hitta. Det var en lagom cykeltur. Slingan låg mitt i gränslandet mellan Houtkerque i Frankrike och Watou i Belgien. Vi hade fullt sjå att veta vilket land vi var i under turen eftersom vi kryssade över gränsen flera gånger.
Kyrktornet i Houtkerque.
Fin liten stad.
För första gången sedan vi lämnade Sverige stannade vi till vid ett kafé och drack kaffe. Tyvärr var det en aning svagt och lankigt, men ändå ett välkommet avbrott mot vårt eget snabbkaffe.
Nån sorts kålfält, eller nåt annat ätbart.
Japp, C hade löst alla pussel rätt så vi hittade alla gömmorna som vi letade efter.
I Watou gick fåren och betade gräs alldeles intill stugknuten. Det här svarta fåret vände rumpan till när vi kom!
I Belgien är det fortfarande vanligt med rasen Belgien Blue. Här är de nog korsade med vanlig svart-vit låglandskossa, för de såg lite normalare ut.
En gömma låg alldeles intill ett kapell som hedrade stupade från första världskriget.
Vi kom dit samtidigt som en äldre man gjorde fint vid kapellet. Trots att vi inte pratar franska och han inte pratade något annat än franska så fick C en liten privat visning inne i kapellet som annars var stängt. Vi tror att det var flera bröder som fick sätta livet till i kriget som hedrades.
Cykelturen tog några timmar. Det var varmt som sjutton, men tack vare att det blåste ganska friskt hela dan så gick det att stå ut med värmen. Vi var ute i drygt tre timmar och det var dags att hitta nattläger. Efter lite stödhandling av bröd och middagsmat på Lidl i Poperinge åkte vi till camping med ställplats i Ypres i Belgien. Det var ganska fullt redan, men vi fick en plats.
På en lång rad står alla husbilarna.
Vi cyklade ner till stadens centrum. Trip Advisor hittade det här stället åt oss, det skulle ha goda hamburgare. Det passade oss bra efter många dagar nu med hemlagat.
Fullt med hungriga matgäster.
I väntan på mat.
Detta var nog de godaste hamburgare vi ätit på många år! Mums!!
Belgien är ju pommes fritesens hemland så det fick vi ju förstås smaka på. Vi blev inte besvikna. C är mer än nöjd!
Campingvärden blev lite stött när det visade sig att vi inte hade en aning om stadens stora sevärdhet och begivenhet som pågår varje dag, året runt. Varje dag klockan 20.00 hålls en ceremoni i den här porten som kallas Menenpoort. Man började med detta i november 1928 och därefter har man fortsatt, varje dag, i ur och skur. Campingvärden påstod att det kommer mängder med människor från England, Australien, Kanada med flera länder för att vara med på denna ceremoni.
Över 100 000 människor av de som dog runt Ypern i första världskriget finns i massgravar. De har inte fått en egen begravning och grav. 54 896 av dessa är namngivna på den här platsen. Väggarna är fulla med namn.
När vi kom till porten efter vår middag var det fullt av människor inne i porten som ville vara med på ceremonin. På vägen till stan såg vi flera engelska turistbussar.
Vi stod så långt bak att vi såg absolut ingenting. C lyckades dock fånga några av musikerna på bild. Det var trumpeter som inledde och avslutade ceremonin. Sedan spelade några säckpipa och så var det en orkester som spelade riktigt vackert. Det lades ner kransar och sades några fina ord.
När ceremonin var över tömdes porten snabbt på människor. Vi cyklade hem till campingen för att logga och blogga. 🚙💨
