måndag 17 juni 2024

Måndag 17 juni 2024. Inlandsvägen in i Lappland och Västerbottens län.

Dagen började med riktigt fint väder. Myggen var alerta på skuggsidan, men så fort en kom in i solen blev de blyga och drog sig tillbaka. Efter frukost passade vi på att både ladda upp med färskvatten och tömma tankarna på spillvatten av olika slag. Som husbilsåkare lär en sig att fånga ögonblicken, det kan dröja ett tag tills nästa dyker upp. 


Den trogne läsaren börjar säkert tänka att det är väldigt mycket kyrkor på bild i den här bloggen. Har de inget annat för sig än att besöka kyrkor? Det enkla svaret är: knappast. Den korta förklaringen till det fenomenet är att C samlar på geocachekyrkogömmor och då stannar vi när det dyker upp en kyrka med en egen gömma. Och då fastnar de också ganska ofta på bild. Den längre förklaringen tar vi en annan gång. 

Här är i alla fall Hammedals kyrka som ligger fantastiskt fint nere vid, ja just det, Hammerdalssjön. Vi fick oss en liten promenad utmed strandlinjen. Vi träffade på en man med en liten ängslig valp i famnen. Det visade sig att mannen varit och hämtat valpen samma morgon och det var det allra första kiss-stoppet på vägen hem. Inte undra på att valpen såg vilsen ut!





Det var dags för lunch och det passade bra att stanna på stationsområdet i Hoting. K fick anledning att minnas tillbaka till 1988 då hon tillsammans med en väninnna åkte Inlandsbanan ett par fina sommarveckor. På den tiden var det en rälsbuss vi åkte med och inte ett gammalt rostigt ånglok!

Det rostiga loket, en E-maskin, räddades från skrotdöden men håller nu på att fixa det på egen hand. När ångloken avvecklades på sextiotalet ställdes många undan som beredskapsreserv inför ofärdstider. Många av loken gömdes undan utefter Inlandsbanan och detta är ett gott exempel. Då var de körklara med bara några dagars varsel. Den här rosthögen kommer knappast att rulla mer.
När järnridån föll och kalla kriget svalnade ansågs behovet av beredskapslok inte finnas längre. Innan dess hade de egentligen spelat ut sin roll eftersom varken lokpersonal eller reparatörer fanns kvar som kunde hantera dem.




Dagens multigeocache tog oss till Dorotea. Invid kyrkan (sic!) finns ett hus som inrymmer "Nattvarden" av Björn Martinius. Det är träskulpturer i naturlig storlek. För att hitta slutgömman fick vi gå några hundra meter till Kullerbacken, det lokala Skansen.


Nästa kyrka blev Stensele.


Hoppla, hoppla och tvärbroms på Plåt-Tina. Där gick minsann en liten flock renar och mumsade grönsallad. Detta var alldeles innan Sorsele.




Tiden går fort och idag har vi avverkat ett gott antal mil på Inlandsvägen, det vill säga E45-an. Det rinner iväg ganska bra när trafiken är gles och samhällena ligger med många mil emellan. När det var dags att hitta nattläger valde vi ett ställe norr om Sorsele, in på vägen till Ammarnäs, alldeles intill Vindelälven. Vi är som vanligt i minoritet. Det vimlar av tyska husbilar på de norrländska vägarna just nu. Vi gissar att deras slutmål är Lofoten eller Nordkapp. Eller möjligtvis båda. Vi hoppas i alla fall att de inte ska göra oss sällskap ända till Treriksröset.

🚐💨🌻

2 kommentarer:

  1. Sten i Storuman18 juni 2024 kl. 10:10

    Tack för en trevlig blogg. Ni skulle stannat i Storuman, mån kväll har ångtågsföreningen mekar och fika kväll på lokstallet. Ett väl fungerande lok i fint skick. Trevlig fortsatt resa uppöver, själva åker vi sydväst under midsommar. Tre namn. Vincent, Barbro, Sixten. Kan det stämma?

    SvaraRadera
  2. Kyrkor er bra fotoobjekt. De fleste av dem har jo mye historie i veggene og har betydd mye for by og bygd, og for enkeltpersoner.
    Jeg kjenner nesten lukten av det gamle loket. Herligt.
    God tur videre. A+SE

    SvaraRadera