Tisdag 25 juni 2024. Bodens fästning.

Nu har värmen kommit även till våra breddgrader och termometern hamnade på hela 27 grader sen eftermiddag. Lite för varmt för vår smak, men den ljumma brisen gjorde gott.

Från Luleå är det med norrländska mått mätt inte så långt till Boden. Fyra mil känns kort även för oss efter de etapper vi gjorde längst upp i norr. Alltså satte vi kurs mot Boden och Rödbergsfortet.

Vi var så övermodiga i reseplaneringen för dagen att en skylt om ett järnvägsmuseum fick C att vrida på ratten för att göra en liten koll på stället. Det fanns mängder med lok och vagnar på bangården. Tyvärr drabbades museet av en brand för några år sedan och flera klenoder gick upp i rök. På bilderna ser ni ett E2 och B-lok följt av en snöslunga. Vårt besök var väldigt kort och kanske kommer vi tillbaka för närmare studium.

Luleälven passeras på en lång bro.

Framme vid Rödbergsfortet följde vi med på en guidad visning ledd av pensionerade artilleristen Anders Holmström. Han berättade livfullt om fortets historia och funktion. Turen tog en timme och fyrtiofem minuter och den tiden rann iväg snabbt tack vare guiden. Han hade många små kuriosa historier att dela med sig av. 

Bodens fästning bestod av fem fort, lika som Rödbergsfortet, och uppfördes 1900-1916 för att skydda Sverige från markanfall österifrån. Grannen i öster hette då Ryssland innan Finlands självständighet 1917. Hela fästningen fortsatte under åren att byggas ut med mängder av anläggningar som ingick i krigsplaneringen. Hela detta komplex runt Boden kallades "Låset i Norr". Efter järnridåns fall och nya sätt att föra krig avvecklades fortet och togs slutligen ur bruk 1998. Boden är alltjämt en garnisonsstad och färgen på de tre kronorna har inte flagnat helt.

Vi gick in i fortet och såg logement och förplägnadsutrymmen. Allt är nu ljust, varmt och torrt men innan dess var fukt och råkyla en osynlig fiende. De första åren var dessutom utan elektricitet.

För välfärden fanns allmän- och tandläkare. Det fanns en del morbida inslag i utställningen...

Vi klättrade ända upp till artilleripjäserna och såg de transportband som levererade projektilerna till kanonerna.

Guidningen avslutades med trapporna upp till fortets tak, Hjässan. Här var det milsvidd utsikt över skogarna. I fonden sågs även det jättebygge som kommer att producera fossilfritt stål, något som är ett pionjärarbete i branschen.

Nattläger hittade vi vid Storsund. Byalaget har öppnat sin bygdegård för husbilsturister. Än är tillströmningen inte så stor men kommer de väl med i park4night så stormar säkert tyskar och holländare in. Vi är ensamma i natt och kan njuta av den blanka vattenspegeln i Kallträsket. Bäst att vi inte nämner något om bromsar och mygg.

Till middag blev det bland annat ostbröd som vi köpte i Kilpisjärvi för några dagar sedan. Det såg bara roligt ut och ovant för våra ögon, utan att vi visste varken hur det skulle tillagas eller ätas. Lite googlande hjälpte till. Det visade sig vara enbart mjölk, salt och ostlöpe som på något vis kunnat formas till en platt kaka. Vi stekte den lätt med risken att den skulle smälta bort. Dessvärre glömde vi att fotografera både förpackningen och innehållet innan det hann förtäras. Gott var det i alla fall. 

🚐💨🌻