På morgonen låg Högakustenbron insvept i morgondimma. Den lättade allt eftersom och under ett tag såg den nästan oändlig ut. Sommarvärmen är nu tillbaka på riktigt och vi hoppas den står sig ett tag.
Lagom till att vi och Plåt-Tina lämnade bron kom den fram het ur dimmorna. Inte svårt att förstå att den har blivit ett populärt landmärke att besöka.
Y:et i Timrå är ett konstverk av Bernt Lindström invigt 1995. Som kuriosa väger endast färgen 3 ton. Kanske lite modest för att vara Lindström...
I Fagervik, Timrå, gjorde vi en promenad i resterna av en sulfitfabrik. Massafabriken lades ned 1975 och marken var starkt förorenad. Efter sanering återstår nu ett nytt landskap som är ett blivande rekreationsområde. Informativa skyltar visar processerna och livet på fabriken. Kranföraren är en gammal bild från tavlorna.
Selånger är starten på S:t Olavsleden, en pilgrimsvandring på 58 mil till Trondheim. Det finns ett center att ladda upp eller landa i. Selånger har även en kyrkoruin och en fungerande kyrka.
Vi fortsatte förbi Sundsvall till Svartvik strax söder därom för att fylla på gasol och promenera i industrilandskapet där. Mycket är rivet och marksanerat men det finns en hel del att se. Vi hittade en Adventure Lab-cache i området som vi gick. Alldeles innan vi var klara blev vi överraskade av en ordentlig åskskur som varade en bra stund. Efter det kunde vi fortsätta igen. Rundan slutade vid Svartviks kyrka.
Spruthus, en tidig brandstation i Harmånger.
En hamn för Plåt-Tina blev det när solen dalade. Söderhamn. En liten trevlig ort där grävskoporna missat många fina miljöer.
Ställplatsen i stan ligger i gästhamnen med en alldeles makalös utsikt över vattnet.
Pride-bocken i Söderhamn.
Kyrka Ulrika Eleonora i Söderhamn är väldigt vacker på utsidan. Vi kom dit alldeles för sent på kvällen för att den skulle vara öppen för allmänheten.
Den nedlagda järnvägsstationen ligger kvar och inhyser numera någon annan verksamhet än att sälja biljetter och vinka av tåg.
Ett spår och ett perrongtak är allt som återstår. En linjeomläggning av Ostkustbanan har gjort att ett nytt resecentrum byggts i de västra delarna av staden.
Rådhuset i Söderhamn.
Järnvägsstationen är flyttad utanför staden. På den tiden när järnvägen gick igenom Söderhamn kom den in till stationen på den här viadukten som är betydligt längre än på bilden. Den järnvägsnördige i vårt lilla sällskap gick i spin när den kom framför våra näsor.
Ån i Söderhamn som heter Söderhamnsån, glittrar fint i kvällsljuset.
Plåt-Tina säger tack och hej då till denna varma augustidag och knoppar in. 🚐💨
Enda en gang har vi sett steder vi også ønsker å besøke. Stedsnavn er notert. Kunsten er stor - bokstavlig talt. Mange flotte stasjoner og perronger. Dere er heldige med å finne stellplasser som er fine. Eller er dere bare vel forberedt?
SvaraRadera