På den fina vägen till Kaunus fick vi bland annat se tornen av två slott. Vi såg faktiskt fler slott, men de låg lite från vägen och då såg vi inte så mycket av dem. Vägen gick också utmed en flod och det var riktigt vacker väg att åka. Floden heter Nemunas.
När vi kom till Vilnius blev vi snabbt varse att det är en stor stad, inte bara en huvudstad. Trafiken var tät och C fick verkligen bekänna färg när litauerna körde om lite väl vårdslöst ibland.
Det vågar vi nog säga generellt om den litauiska trafiken. Den är intensiv och det går fort! Det är också många som inte drar sig för att köra om eller köra förbi andra bilar på ett helt vansinnigt sätt. Vi har dragit efter andan flera gånger de här dagarna.
Vi hade spetsat in oss på att bo på en central camping som ligger vid ett hostel. Det var en prövning att komma dit minsann med mycket enkelriktade gator som gjorde det extra klurigt. Väl framme fick vi det dystra beskedet att det var fullbokat för natten. Jaha, inget att göra, bara bryta ihop och komma igen. Vi bestämde att parkera i alla fall och promenera ner till centrala staden, det var inte många minuter dit. Vi hittade en liten lucka, C briljerade och gjorde årets fickparkering med K som kollade att de andra bilarna inte blev skrapade. Teamwork. Strålande!
Vi leddes till vår destination av GPS-Klara och Google maps på telefonen. Trots att vi kom in på avstängda gator och mot enkelriktat är det numera en barnlek att hitta. Vi minns den tiden när en föråldrad papperskarta skulle följas. Eller en lapp med nerklottrade instruktioner vi fått per telefon. Körde man vilse då var det inte lätt att hitta rätt spår igen.
Allt irrande, körande och parkerande tog sin lilla tid och magarna kurrade ganska omgående. Vi sladdade in på en italiensk restaurang och beställde varsin pizza. Med lokal öl därtill. Det var nog någon form av witbeer, men vi är inte helt säkra. Gott var det i alla fall.
De smakade verkligen himmelskt efter några dagar med enkel campingmat. 26 € för hela kalaset.
Både SMHI och YR hade förutspått lite regn under dagen. Vi gick på SMHI:s linje som hade den mest positiva prognosen. Tyvärr fick både den svenska och den norska vädertjänsten underbetyg i dag då det skulle visa sig att det regnade MYCKET under eftermiddagen.
Den delen av Vilnius där vi åt vår pizza är en konstnärskoloni som kallas för Uzupio.
Området har skämtsamt utropat sin självständighet till en egen republik 1997.
Välkommen till republiken!
Republikens konstitution fanns på (nästan) all världens språk, bland annat svenska.
Det är mycket vi kan hålla med om!
Ängeln i korsningen är en av republikens symboler. Ängeln sägs blåsa liv i stadsdelen.
Sjöjungfrun upphoppad ur åvattnet vid ingången till republiken. Det sägs att den som ger efter för hennes behag blir kvar där för alltid.
2004 var vattenståndet så högt att sjöjungfrun sveptes med i floden Vilnas vattenmassor. Hon kunde dock räddas och kom tillbaka på sin plats efter ett tag.
Rocken på väggen symboliserar historien om soldaten som stod vakt vid just det här huset under Röda arméns invasion den 3 januari 1919. Han gav sin rock åt en medsoldat som skydd mot den bitande kölden. Den snälle soldaten insjuknade själv några dagar senare och dog snart i lunginflammation.
Ett piano som spelat sin sista ragtime.
Ja, vad finns att säga?? Legenden säger i alla fall att den som lägger handen på skulpturens tutte är garanterad en bra dag. C tog det hela på fullaste allvar, haha.
Den litterära gatan i republiken. Skyltarna symboliserar kända författare.
Så småningom hittade vi fram till torget med presidentpalatset och katedralen. Här syns sidan på katedralen.
Vilnius katedral är nog lite annorlunda i sin arkitektur är vad i alla fall vi är vana vid. Den här kyrkan ser mer ut som ett palats än en kyrka, med sina pelare på framsidan.
Insidan är ganska spartansk. Det som är lite utmärkande är de fyrkantiga pelarna, de flesta kyrkor brukar ha runda.
Den litauiska fanan vajar lite ledset i regnet bredvid EU-flaggan.
Ett par våta fötter.
Det ihärdiga regnandet fick oss till slut att ge upp. Det är inte lika kul att gå runt i en stad när regnet öser ner som när solen skiner. Och bilar som kör som galningar ock skvätter ner alla som inte ser upp med var de står.
På vägen tillbaka till bilen slank vi in på ett litet mysigt kafé i republiken. Det smakade fint.
Nu var det så dags att hitta nattläger. På vägen ut från Vilnius stannade vi till vid ett stort Maxima för att stödhandla lite mat. Här står C och suktar över hyllan där man kan köpa kakor i lösvikt till kilopris. Han blev helt utan denna gången.
Fiskarna simmar lugnt, lyckligt ovetandes om att de när som helst kan bli utpekade av en hungrig och fisksugen kund.
Framme på vår camping mitt i skogen utanför Rudiskes. Ödsligt men bra faciliteter. 🚙💨
Det er så flott å få følge med dere på turen, dere opplever og kommer borti så mye spennende. Vær forsiktige og ta vare på hverandre.
SvaraRadera