torsdag 22 augusti 2019

Torsdag 22 augusti 2019. Cykling på Road to Paradise.



I natt var det nog lite kyligt. Redan i går kväll noterade vi att det var stjärnklart och då kan det ju lätt bli kyligt om natten. Vi behövde i alla fall inte ligga och svettas...

Innan vi skulle åka iväg kom det en stor turistbuss och svängde in. Vi hade varit lite olydiga i går och parkerat på bussparkeringen. Det blev att snabbt rangera om Plåt-Tina en liten stund. Den här lille gynnaren höll på att stryka med, men hann rädda sig undan att bli mosad av ett stort framhjul.



K:s hälar mår inte jättebra av skor idag, och inte heller av att gå alltför långt. Vi satsade på att cykla en slinga i den mer norra delen av ön. På vägen dit åkte vi norrut på den östra delen och på köpet fick vi se väldigt många väderkvarnar. Ölänningarna verkar vara rädda om dem, på många ställen står de kvar och de är väldigt väl bibehållna. Man kan ju undra hur det fanns behov av så många väderkvarnar när det begav sig.



I Bredsättra, intill kyrkan, parkerade vi Plåt-Tina. Cyklarna plockades ner. C hade hittat en slinga från Bredsättra ner till fyren på Kapelludden som var lämplig för en cykeltur. CO hade kallat turen för Road to Paradise.



Den obligatoriska cykel-selfien.



Här en smart kviga som inte nöjer sig med gräs utan vill gärna ha det som är lite extra gott. Hon har helt enkelt klättrat upp på muren för att nå lite bättre. Heja på!



Ännu en kvarn på vägen ut till fyren.



Nere vi hamnen var det lämpligt med ett kort fikastopp. Vi satte oss i lä vid en sjöbod. Till buds stod endast varsin kexchoklad, men vi tyckte nog att vi var värda det.



Det syns så klart inte på bilden, men det blåste så in i norden. Cykeln står och svajar i vinden.



Ruinen är resterna av Sankta Britas kapell från 1200-talet. Här fanns då en viktig handelsplats väl synlig för sjöfarten. Kapellet användes troligen mest som varumagasin. Kapellet revs till stora delar under 1500-talet och den ena gaveln rasade samman under en höststorm 1914.





Fyren på Kapelludden. Det är en heidenstammare byggd 1872 på Helsingborgs mekaniska verkstad och fraktad i delar för uppsättning på platsen.



Den här slåttermaskinen har gjort sitt på de öländska strandängarna.



Vi har nu stått två nätter och fricampat vid Möckelmossen. Det går bra att duscha i bilen, men det är trots allt inte detsamma som att duscha med fri tillgång till varmvatten. Vi bestämde oss för att det nu var dags att ta in på en camping för att få varsin långdusch. Valet föll på Sandviks camping en bit ner på södra Öland. Här har vi bott tidigare och varit nöjda. Vi snålade och står på den billigare sidan om de stora stenarna. Vi får gå 50 meter extra till servicehuset på vilket vi sparade en krona per meter. Svenska flaggan vajar stolt över Plåt-Tina i den friska vinden.



I kväll är det lite disigt och vi blir blåsta på den fina solnedgången över Kalmarsund. Men vi får vara nöjda med att solen har lyst på oss hela dagen och vi har inte fått en enda regndroppe i håret. 🚙💨


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar