Lördag 22 augusti 2015. 50-åring firas.

I eftermiddag är det dags för 50-årsfest. Från Filipstad åkte vi österut via Hällefors och sedan söderut mot Karlskoga.

Detta hus är en tidigare frikyrka med eternit på, lite ovanlig fasadbeklädnad. I dag är det scouterna som har tagit över med en helt annan verksamhet. 

Söder om Hällefors ligger Grythyttan och Carl-Jan Granqvists skapelse Måltidens Hus. Det enormt stora och färgglada skärmtaket och huset kommer från Sveriges paviljong i världsutställningen i Sevilla 1992, det flyttades till Grythyttan från Spanien. Vi ville gärna in i biblioteket som inrymmer enbart kokböcker och annat liknande matnyttigt men det var stängt. Bara butiken och kafét var öppet. Klent med besökare, bara vi och en holländsk husbil på parkeringen. Holländarn hade gjort en "fulparkering". Det noterade vi minsann och parkerade själva ordningsamt svenskt :) 

Trädgården hos födelsedagsbarnet var dagen till ära förstärkt med ett partytält och fint dukat. 

Gästerna droppar in och minglar i det strålande vädret. Sangrian rann lätt ner i de flesta struparna. 

Var är glasets ägare??

C med sin favoritfaster. 

Glaskonst 

Smarrigaste hallontårtan i hela Värmland. Bakad av kusin U. 

Det förtjusande värdparet. 

Festen pågick långt in på kvällen. Vi hade ju vår bostad nära till hands och kunde knoppa in i Plåt-Tina när det var dags. På hemvägen dagen efter festen och god frukost åkte vi genom den lilla Lekebergs kommun. Här har vi Kvistbro kyrka. 

Fredag 21 augusti 2015. Snackade med Nils.

Efter en god natts sömn i Råbäcks Hamn var vi pigga och fortsatte norr ut mot Värmland. Vi siktade in oss på Filipstad, en ort vi inte sett för mycket av. Vi gjorde några stopp på vägen bl a i silvergruvorna strax norr om Nykroppa.

Filipstads största sevärdhet är John Ericssons mausoleum. Han var universalgeni och uppfann propellern och stridsskeppet monitoren. Det besegrade sydstaternas skepp vid slaget på Hampton Roads under amerikanska inbördeskriget.

Det är ett antal (läs: många) år sedan som C fotograferades uppe på kanonen första/förra gången. Ett deja vu var på sin plats när vi ändå var här. 

Gunde Johansson står staty och inte långt därifrån...

... sitter Nils Ferlin ovh filosoferar på sin bronsbänk. 

Asphyttebron som en gång ledde trafiken till både Karlstad och Kristinehamn. Bron byggdes 1747 och flera vårfloder skadade den. Sista ombyggnaden var 1785 då den fick sitt nuvarande utseende.

Filipstads norra station, klart vi kikade på den!

Så småningom slog vi läger på Munkebergs camping. Från gårdagens räkor och bubbel blev det ett steg ner till köttbullar och öl. Tack till A och S-E som numera gjort stekningen mycket lättare. Vindskyddet är toppen!

Så länge solen skiner och sommaren håller ut så här länge smakar även köttbullar smaskens. 

Torsdag 20 augusti 2015. Mot Värmland och 50-årskalas.

På lördag stundar 50-årskalas i Karlskoga, Värmland. Vi tar tillfället i akt och åker långsamt norrut med start torsdag kväll. Första övernattning i Råbäcks Hamn på Kinnekulle. En favorit som vi inte tröttnar på. Förra gången vi var här var i början av juni. Samma dag vi åkte hem försvann tonårsflickan Lisa som senare hittades mördad. Kinnekulle blir sig aldrig riktigt likt efter det. 

C hade laddat bilen med det nödvändiga, räkor och bubbel (och lite annat), så det var bara att kasta sig in i Plåt-Tina och åka när K kom hem från jobbet. 

Solen var redan på väg ner i Kinneviken när vi sladdade in i Råbäcks Hamn. Endast en svensk husbil och två tyska tältare på plats så det fanns utrymme för oss också. 

Snart smäller det!

Nyfångade direkt från Vänern ;)

Lite bubbel sitter fint en torsdagkväll. 

Sverige ÄR fantastiskt, det är bara att erkänna. Och Kinnekulle ligger bra till i tio-i-topplistan. 

Helgen 14-16 augusti 2015. Dalsland.

Under denna helg träffade vi våra norska vänner A och S-E i Håverud. Vi bodde två nätter på idrottsklubbens camping som ligger vid Övre Upperudshöljen alldeles i närheten av den berömda akvedukten.

På kvällen låg sjön blank medan det var full fart i slussbassängen när en av de sista båtarna för dagen slussade.

På lördagen tog vi en fantastiskt fin cykeltur runt sjön och passade på att geocacha. En fika vid Dalslands konstmuseum satt verkligen fint.

Bara glada miner.

Båten fyller verkligen ut kanalen. 

När Dalsland kanal byggdes 1865-68 var den trånga passagen vid forsen Håvreström en svår nöt att knäcka. Universalgeniet Nils Ericson (äldre bror till John) kom på den geniala lösningen att med en akvedukt (vattenbro) ta sig över forsen. Idag är denna landskapets största turistattraktion. 

På söndagen fortsatte vi till Fengersfors, ett nedlagt pappersbruk som nu sjuder av kulturaktiviteter. Sista anhalten blev Bräcke ängar där vi fikade tillsammans. Därefter for A och S-E hem till Norge och vi till Västergötland.

Tisdag 28 juli 2015. Hemma!

Sista morgonen i Danmark for vi från Århus i sakta mak mot Grenå. Vi tittade på landskapet och loggade några geogömmor för att komma i lagom tid till färjan.

Ett litet järnvägsmuseum ligger i Ryomgard rakt väster om Grenå. Ett ånglok stod i stallet och vi gluttade in i fönstren i museidelen. Det är väl bara i Danmark som ett par snapsglas kan samsas med biljettång i en monter.

Grenå bjöd på en del konst och typiskt danska byggnader.

Färjekön i Grenå bestod mest av osvenska bilar med skandinaviensemester i sikte.

Väl hemma möttes vi av svensk sommar.

En kort sammanfattning ger att vi körde 720 mil under 39 dagar genom tio länder, högt räknat. De är Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, England, Wales, Irland, Nordirland och Luxemburg.

Vi geocachade också och fann ungefär 200 gömmor. 

När vi lämnat Danmark dröjde det ända till vi kom till Mosel innan vi såg en svensk bil igen. Både Irland och Storbritannien var glest på husbilar. Det verkar vara på det europeiska fastlandet som husbilar slagit igenom mest. De engelska och irländska vägarna är definitivt smalare än vi är vana vid, det kan ha viss betydelse. 

Campingplatserna i Europa är som regel bra. I Frankrike, Luxemburg, Holland och Belgien får man själv hålla sig med toapapper. Danmark, Tyskland, Irland och Storbritannien är mer generösa och bjuder på det. Om vi pratar renlighet ligger Irland, England, Tyskland och Danmark före Frankrike som i år varit sämst i den ligan. De franska campingarna är oftast kommunala. Men lite skit i hörnens och eget dasspapper kan det kanske vara värt när det är så billigt? Klart billigast, men inte alltid mest prisvärt. 

Tillgången på WiFi är numera god överallt. Irländska campingar bjöd på det annars fick vi ta det på caféer eller rent av snylta på de hotspots vi fann. Bloggandet krävde lite kreativitet ibland.

Vi har upplevt nästan alla väder. Det har blåst och regnat, till och med haglat. Vinden har varit både ljum och hård. Solen har stekt. Temperaturen har legat mellan allt från nästan kylig till görhett. 

Det är relativt billigt att leva i Frankrike, dyrare i Danmark och svindyrt i Storbritannien (inklusive Nordirland).

Och så är bloggandet för denna resa slut...