Det är den första dagen på det nya året 2016. Nyårskvällen var supertrevlig, men nu är det en ny dag och någon direkt sovmorgon var det inte tal om. Vi tackade nej till den erbjudna champagnen till frukost, vi tyckte att vi gott kunde vänta en stund...
Första stopp var den fina lilla staden Stellenbosch, mitt i hjärtat av vindistrikten. Vi var tidigt ute på morgonen så staden hade knappt vaknat.
Stan var full av vita hus och vi fick känslan av en sömnig småstad. Det berodde troligen på att det var tidig nyårsdagsmorgon. I verkligheten är det en universitetsstad med ett aktivt studentliv. Här studerar ca 25000 studenter på landets äldsta universitet. På universitet skapades druvan Pinotage, en korsning av druvorna Cinsault och Pinot Noir, av Abraham Izak Perold redan 1925. Pinotage betraktas som Sydafrikas nationaldruva.
Gatorna i Stellenbosch kantas av ekar. Tanken var att de skulle användas till ekfat för lagring av viner. Det visade sig att ekarna växte alldeles för fort för att fungera som vinlagring. Vinet rann rakt igenom!
Den äldsta gatan i Stellenbosch har ganska breda rännstenar för regnvatten.
Folktomt nyårsdagens morgon.
Vid lunchdags var det dags för vinprovning (igen!) på vingården Neetlingshof mitt i vindistriktet runt Stellenbosch. Det blommade för fullt inne på gårdsplanen.
Vår vinguide häller upp. Efter gårdagens vinprovning och middag med sex olika viner kändes det nästan som att vi började bli aningen mätta på vin... Det var dock bara ölälskaren/vinhataren och tonåringen som helt hoppade över provningen. Vi andra offrade oss, så klart :)
Vin på lagring.
Var vi än har åkt så kantas vägarna av kåkstäder. Här tjuvdrar man el från stolparna till sitt hus.
Det första vi gör när vi kommer till Cape Town är att göra ett försök att komma upp på Table Mountain, eller Taffelberget som vi säger på svenska. Det var klart väder, vilket inte ärsjälvklart. Samtidigt var det nyårsafton, många var lediga, och köerna till linbanan var ruskigt långa. Och varmt var det! De pytsade ut vattenånga över oss när vi stod i kö, det svalkade en aning.
Linbanan gick med bra hastighet, ändå tog det tre minuter upp till toppen.
Väl uppe på berget visade vår guide ut riktningarna innan vi släpptes iväg på egen hand. Vi löpte på för att hinna både se på utsikten och logga en geogömma. Vi gjorde både och!
Vår guide hade ett armband på sig varje dag under resan. Vad siffrorna betyder? Det är Nelson Mandelas fångnummer när han satt på Robben Island.
Uppe på Taffelberget har man en fantastisk utsikt över Cape Town.
Vi var inte ensamma. Det är ett måste att komma upp på berget om man besöker staden.
I stadsdelen Bo-Kaap är husen målade i grälla färger.
Bra att hålla lite koll på vad som händer nere på gatan?
Dagen därpå var det dags för karneval. Många var klädda i färggranna kostymer.
Nere i centrum, vid strandpromenaden, samlades många helglediga på gräsmattorna.
Trafiksäkerhetstänket har lite kvar innan de når upp till svensk nivå. Att åka på öppna flak är vanligt.
Godahoppsudden, Afrikas sydvästligaste punkt.
Där nere ligger den, udden!
Point of Good Hope.
Boulders nationalpark med glasögonpingviner, den minsta pingvinen. Så söta!
Hej du, hej du!
På vägen tillbaka åt vi lunch i den lilla. Staden Simon's Town.
Waterfront i Cape Town. Det gamla hamnområdet har piffats till och fräschats upp. Nu fullt. Av restauranger, butiker och nöjesattraktioner.
Sista gemensamma kvällen och dags för avskedsmiddag...
...med underhållning.
Flera av artisterna hade fantastiska sångröster. Andra var bättre på skådespeleriet och underhållandet.
Tiden går fort när man har roligt. Plötsligt är det dags att packa för att återgå till det kalla vinter-Sverige. Strax är afrikaresan slut. Nu får vi leva på alla goda minnen av allt vi har fått uppleva de här veckorna. Sydafrika har gett mersmak! Och övriga Afrika. Bye, bye for now, and we hope to see you again!
