Återigen helg och en kort veckoslutstur med Plåt-Tina. Vi tänkte geocacha på en trail utanför Halmstad så färden ställdes söderut. Vädret såg lovande ut för lördagen medan för söndag hade det varslats om regn. Som vanligt försöker vi undvika de allra största vägarna och håller oss till de mindre.
På så sätt hamnade vi i Slöinge mellan Falkenberg och Halmstad. Vi visste om att SIA-glass framställs här men hade ingen aning om deras glasscafé.
Följ pilen för det goda!
Trots att glassen i strutarna ser lika ut är det fyra olika smaker. C väntar på att K ska ta bilden så att han kan hugga in.
Träskeden må vara miljövänlig men förhöjer inte smakupplevelsen.
Alla upptänkliga smaker finns. Ett svart streck betyder andrasortering och är otroligt billigt.
Vi fortsatte i det halländska landskapet genom denna allé.
Det gäller att passa sig för länsman i Kvibille.
Så småningom hamnade vi i Kroksjöholm, "centret" för Biskopstorps naturreservat. Vi övernattade på parkeringen utan några grannar.
Entrén till fiskesjön och vandringsslingor.
Ett vedröse. Säkerligen till massa småkryps fromma.
Morgonsolen strålar på Plåt-Tina.
Låglandskor på hög kulle.
Vi fortsatte färden till Simlångsdalen och lastade av cyklarna. Det var här vi startade på vår geocachingtrail. Men efter en halvmil insåg vi att vägen var för backig för att vara njutbar. Men ett litet smakprov fick vi.
Vi fortsatte norr ut mot Falkenberg. I rondellen vid Skrea kyrka finns en cache och den måste naturligtvis hittas. Kan man inte vara diskret i en rondell så gäller det att sticka ut i stället. C har skaffat en lämplig varselväst, uppdraget är ju solklart.
Rondellen utan geologgare.
Plåt-Tina och renfana.
C behåller västen på tills vidare.
Vi tog en cykelrunda vid vindkraftverken i hamnen. Funderade ett tag på att tillbringa natten där, men vi for vidare.
Vi hittade i stället parkeringen till en badsjö i närheten. Vi blev grannar med en tysk och en schweizare, att dom vågar sig hit till det pestsmittade landet.
Det blev tortellini till kvällsmat.
Den här geogömman som C signerar ligger på Smedjeholmen strax norr om Falkenbergs centrum. Ett tragiskt och oprovocerat överfall inträffade i området en vecka tidigare. På väg fram till gömman blev vi stoppade av polis som sökte ledtrådar till utredningen. Vi blev utfrågade men hade inget att tillföra eftersom det var första och troligen sista gången vi färdades på den lilla grusvägen. Vi fick lämna våra kontaktuppgifter till den trevlige polisen. Men det kändes lite Kling och Klang-aktigt att lägga ner så mycket energi på oss. Förmodligen genererar det ett par A4-sidor i utredningspärmen vilket visar på gott utfört arbete.
Bland de sista anhalterna på vägen hem åkte vi ut till Morups Tånge och dess fyr som är knappt 27 meter hög och tändes första gången 1843. Området är betesmark och inhägnat. För att komma in öppnar man en grind och stänger den efter sig. När vi åkte ut var vi tre bilar på rad. Första bilen öppnar grinden och kör ut. Nummer två är en plåtis, kör igenom och ut hoppar en kvinna och stänger grinden fem meter framför oss trots att vi tutar och gestikulerar att hon skall lämna grinden öppen. Vi satt som fågelholkar och tittade på varandra.
På tal om fåglar. En geocache skulle finnas i ett träd vi passerade. Vi hittade den inte men väl en duva som vägrade avslöja hemligheten. 🚐💨
