Fredag 4 juli 2025. Sveriges äldsta järnvägsstation.

I Pershyttan stod det två rostiga vagnar. Om man följde spåret tog de en först till Nora och sedan vidare till Ervalla på statsbanan mellan Örebro och Frövi. Nora Bergslags Veteranjärnväg har haft en lite svajig verksamhet de senaste åren men kör nu regelbundet sträckan Nora-Järle. Vi kom till Järle lagom innan tåget skulle avgå mot Nora och fick se och lukta på atmosfären. Vi tittade runt i miljön och fick oss lite fika i stationsträdgården innan vi fortsatte på småvägar till Örebro.

Järle stationshus lär vara landets äldsta och byggdes två år före banan öppnade, det vill säga 1854. Att öppningen av banan dröjde berodde på att bron över Järleån rasade innan järnvägsöppningen. Först sedan en provisorisk bro tagits i bruk kom stationen till användning.

Efter ett kort stopp i Örebro tog vi oss till kanten av Rynningevikens naturreservat för att få lite fika i oss. Från fågeltornet syntes inte ett enda fjäderfä.

Vi fortsatte sedan mot Stora Mellösa. Undervägs sågs en grålletraktor med kärra som gasat loss lite extra mycket. Halva blomlasset har kasat av. Kul reklam för plantskolan där.

Nattläger vid sjön Sottern och dess vik Kilsmofjärden vid Solberga badplats. Vid omklädningsrummet letade vi efter en geocache och stötte på en liten vettskrämd fågel. Ensam i bot, kan det vara en gök?

🚐💨🌻

Torsdag 3 juli 2025. Domkyrka och knäckebröd.

Morgonen gav oss regn som utlovat. Det smattrade ordentligt på tak och sidor. En ordentlig blåst höll oss inomhus i Plåt-Tinas trygga famn. Så småningom rullade vi iväg från Grums med siktet inställt på Karlstads domkyrka.

Väl där gjorde vi det som skulle göras. Ett foto vid en minnessten. Som den minnesgode bloggläsaren vet  ska vi besöka samtliga domkyrkor för att få logga en virtuell cache i Uppsala. Nu har vi klarat av alla 15 från Luleå till Lund så när som på en. Storkyrkan i Stockholm. Och den verkar vara den svåraste för oss. Åka till Stockholm.... det gör vi ju inte till vardags precis. Annars var Karlstads domkyrka fin att titta på, både från in- och utsida. De små mössen fanns lite här och var.

Vi fortsatte sedan norr ut till Filipstad. Bilden på snacksbutiken är med bara för att visa vårt starka karaktärsdrag att lättvindigt försaka chips. Däremot var vi kulturella och hälsade på två av bygdens stora söner. John Ericsson och Nils Ferlin. K hade ingen hatt som skydd mot blåsten, det hade Nils.

Nattparkering sker i Pershyttan utanför Nora. Ett gruv- och bruksområde med mycken bevarad miljö. Och så bor vi granne med ett par skrotfärdiga gamla järnvägsvagnar. Det gör C glad. Inte att de är skrotfärdiga förstås, men att de står där att beskådas.

Till sist det där med karaktärsdrag. En liten kaka kan vi väl få?

Som en jämförelse i denna dubbelmoral. Albert Engströms prost ”Brännvin förekommer aldrig i mitt hus, men understundom tar jag mig en genever!”

🚐💨🌻

Onsdag 2 juli 2025. Ett Vänervarv.

Det är början på juli och väderprognosen talar om upp emot 30 grader i Alingsås. Vi bestämmer oss för att bli lokala klimatflyktingar och ta oss upp emot Värmland. Detta trots att lite regn varslas i de regionerna. Vi åker på västsidan av Vänern och ämnar göra ett varv runt sjön. För att undvika den dötråkiga E 45 kör vi lite "inomskärs" i de centrala delarna av Dalsland.

Vi tar oss till Bäckefors, inte helt utan anledning. För annars hade vi nog inte haft anledning att besöka orten. Lagom deprimerande när åsynen av gamla skolan dyker upp.

Men nej, orsaken till att vi besöker Bäckefors är deras bryggeri. När vi var i Prag i juni besöktes pivovaren U Fleků. Där startade racet att besöka 50 bryggerier för att kunna logga den virtuella geocachen GCAJFR0 České pivo, České zlato! / Czech beer, Czech gold! Detta blev den tolfte, bara 38 kvar.....

Vi fick en mycket trevlig pratstund med bryggmästaren. Tyvärr kunde vi inte handla någon av deras öl, de ordentligt löjeväckande reglerna kring gårdsförsäljning har gjort att de inte ens ansökt om tillstånd. Men Systembolaget i Bengtsfors kunde leverera hela sortimentet. Vi handlade en av varje utom odrickbara IPA:s.

Öppet för att handla var det hos Dalslands Vilt i Steneby. Vi fastnade för lite olika charkvaror och Landjägersalamin smakade utmärkt tillsammans med den lokala ölen från Brukskällan.

Ödskölts kyrka fick ett besök och ytterligare en kyrkcache kunde loggas.

Vi nattparkerar vid Grums Ställplats med utsikt över Grumsfjorden, en vik av Vänern. Massor av husbilar, men vi lyckades pricka in den sista lediga platsen. Den var i främsta ledet mot sjön och troligtvis har en husbil kommit på andra tankar och strax före vår ankomst lämnat platsen. Lite längre bort finns en badplats, men inte för oss badkrukor. K har stenkoll på bloggskrivandet.

🚐💨🌻

Söndag 1 juni 2025. Tack Öland för denna gång.

Adjöss till Öland för denna gång. Det har varslats om sämre väder och när vi ändå skulle hemåt startade vi i dag. Söndag verkar oundvikligt innebära köer på Ölandsbron.

Innan vi kom över till fastlandet passade vi på att logga en Earthcache. Titta på något spektakulärt i geologin, svara på några frågor och oftast ta ett foto med sig själv på platsen. Och vips har man lärt sig något nytt. Här var det frågan om erosion i Nunnedalen.

Småland bjuder på stengärdsgårdar i alla dess former. Här är nötkreaturen säkert inhägnade bakom metertjocka murar. Vi såg att några stora stenar låg kvar ute på gärdet hos kossorna. Bonden gav väl antingen upp eller så hade han vad han behövde. 

Vi har kört på varierande stora och små vägar. Vi hann med ett par cacher på köpet. Här plockar K ner en något makaber gömma ur ett träd.

Natten tillbringas på parkeringen till naturreservatet Dumme Mosse väster om Jönköping. Det dröjde ända till kvällen innan oväder med åska och skyfall drabbade oss. Skönt att inte bo i tält.

🚐💨🌻

Lördag 31 maj 2025. Långe Jan och nerlagda kalkbrott.

Vid frukostbordet: höger eller vänster? Alltså mot norr eller söder? Ja, åt vilket håll ska näsan peka när vi kommer fram till Resmo och måste svänga. Det blev vänster och därmed ner till den södra udden.

Det var trafikstockning på vägen från Kungsgården ner till udden. Vägen går genom betesmarker med fritt strövande nötboskap och får. En husbilschaufför blev skraj och vill inte mucka med den stora bruna tjuren när kreaturen parkerade sig på vägen. Det löste sig, ingen bucklig plåt, och vi kom ner till en smått kaotisk parkeringssituation. Det var nåt extra fågeljippo med påföljande stora besökarskaror.

Några fåglar såg vi inte på nära håll förutom i Naturrummet. Där fick vi lära oss en hel del om fåglarnas beteenden. Flytten fram och tillbaka mellan kontinenterna är särskilt fascinerande. K fick även tag på en bok om Ölands orkidéer. Vi har sett flera olika arter men det finns fortfarande många nya att upptäcka.

På väg norrut igen stannade vi vid en gårdsbutik för att handla lite grönt. Här läggs ingen liten kalksten för att hålla sedlarna i schack. Klart det ska vara en fågel. Den här arten tror vi är en sedelväppling. Nästan lika unik som balkansångaren.

Vi tog en gåtur till sjöarna i Degerhamns stenbrott. En virtuell geogömma lockade där. Kalkbrytningen upphörde för sex år sedan och nu ligger det inklämt mellan två naturreservat som en liten oas.

Nästa gåtur blev till Träby borg. Den är säregen såtillvida att det är tre ringar av stenmurar som är sammanbyggda. Det mesta är raserat och sten har hämtats här under århundradena. Men ändå sevärt.

Döm om vår förvåning när vi närmade oss Möckelmossen. Endast en husbil på parkeringen. Naturligtvis svängde vi in och knep en plats. Sedan fylldes det på. Nu nattar vi bland fyra andra plåtisar efter att ha promenerat ut till sjön som givit parkering och faciliteter sitt namn.

🚐💨🌻