Tors-måndag 3-7 september 2026. Hemåt.

Vädret har inte varit som vi hade önskat den här resan. Det har bjudits på en hel del regnskurar och hårda vindar. När vi lämnade Grolloo började det regna så smått och det skulle hålla i sig hela dagen. Inte så mycket att välja på utan vi körde på mot Tyskland. Det rullade på bra och vi kom längre än planerat. Efter ett par inköp på Edeka och Aldi för att klara de närmaste dagarnas matintag och tankning av diesel för att klara dyrare Danmark kom vi fram till färjan i Wischhafen. Kön var inte så lång från det hållet och efter bara någon halvtimme fick vi köra ombord. Lugnt på "havet Elbe" och snart kunde vi rulla av i Glückstadt. 

Möra och trötta stannade vi till för att övernatta på torget i Wilster. En stor gräsplan har avsatts för husbilar och cirkusar. Det fanns gott om plats även för oss som kom sent. Vi var inte jättepigga på att laga mat utan kollade vad staden hade att erbjuda. Tripadvisor visade att det fanns flera Dönerkebab i staden med skyhöga betyg. Vi gick till den näsrmaste. Där var full rulle och många som väntade på att få sin mat. Vi fick beställt vår mat och tog med tillbaka till Plåt-Tina. Det visade sig att portionerna var gigantiska och räckte även till lunch dagen efter! 

Regnet öste ner på morgonen och vi fortsatte mot Danmark. 

Prognosen för kvällen och natten spådde regn och hårda vindar. Trots den varningen valde vi att övernatta ute vid Højer Sluise i kanten på Vadehavet. Jodå, det både blåste och regnade hela natten. Det lilla lä som vallen mot havet gav räckte inte för att få Plåt-Tina att inte gunga. På morgonen fylldes parkeringen av motorcykelburna gubbar i olika åldrar. Alla hade jordgubbsmössor! 🍓

Vädret blev aningen bättre och vi fortsatte över Lillebæltbron från Jylland över till Fyn. Det finns två broar, invigda 1935 respektive 1970. Den gamla används numera endast för lokal trafik och den nyare för genomfartstrafik. 

I Odense stannade vi till för att se staden en stund. Det skulle visa sig att delar av stan var avstängd, det hade nog varit något jippo under helgen som nu höll på att plockas ner. Vi loggade några cacher och fortsatte vidare.

Storebæltsbron mellan Fyn och Sjælland är ett imponerande bygge som invigdes 1988. Bron består av en hängbro, en väg- och järnvägsbro som lågbro och en järnvägstunnel. Det sammanlagda bron är Europas näst längsta bro med sina 13,4 kilometer. Hängbron är 6790 meter lång med en spännvidd på 1624 meter.

I Fjenneslev stannade vi till för att logga bland annat en virtuell cache (ta en bild på dig själv och kyrkan) för att beundra kyrkan med två torn. Det var ytterst märkvärdigt enligt beskrivningen. Kvällen och natten tillbringades utanför Lund. På morgonen styrde vi hemåt. 

🚐💨🌻

Lör-onsdag 29 augusti-2 september 2026. Tillbaka till brottsplatsen.

Vi håller oss kvar i Nederländerna. Vädret har fortsatt att vara ostadigt. Varmt men blåsigt som rackarn och med skurar till och från. Det har inte lockat oss att plocka ner cyklarna för någon längre cykeltur. 

I stället har vi ägnat dagarna åt att logga väl utvalda cacher utmed vår väg. Och vägen har stundtals varit krokig. När vi ändå är ute kan vi ju försöka logga cacher i kommuner där vi inte har varit tidigare. En detalj som har slagit oss är att många väljer att placera sina cacher hemma på tomten. Det kan vara en enkel historia under en sten eller buske. Men det kan även vara riktigt konstfärdiga saker som möter oss.

Vi hamnade på parkeringen till en frukt- och grönskasodlare som hade gårdsförsäljning. En nederländsk geocachare hade fått tillåtelse att lägga ut en cache där. Vi förstod inte hur det skulle gå till att komma in i gömman och instruktionen var än mer förvillande. Ägarinnan till gårdshandeln försökte hjälpa till så gott hon kunde och letade till och med efter telefonnummer till cacheägaren. Det lyckades inte. Men vi fick köpt oss en halvliter med nederländska jodgubbar. De smakade inte så mycket, men vad gör det när man få äta färska jordgubbar i slutet av augusti.

Nederländerna är väl mest kända för sina väderkvarnar och enorma tulpanodlingar om våren. Men vi ser hur det odlas överallt, både på friland och i växthus. Och för at inte tala om alla fruktodlingar! Här såg vi dignande äppleträd.

Geocacher kan se olika ut. Att lägga en loggbok i en använd brandsläckare kanske inte är det allra smartaste.

I Nederländerna är det sedan 2020 helt förbjudet att fricampa, om det inte är på område som är reserverat för just husbilar. Det innebär att vi har fått krypa till korset och ta in på camping eller ställplats varje natt. Norr om Breda hittade vi en camping lite senare än vänligt. Vi sladdade in på parkering strax innan sju och upptäckte att det även fanns en restaurang på campingen. Hurra! Trötta som vi var och inte jättepigga på att laga mat själv tog det inte många sekunder att bestämma att middagen skulle intas där. En snabb dusch och tre minuter senare satt vi till bords. Det var söndag och varenda kotte verkade ha bestämt sig för att äta middag samtidigt. Vi beställde schnitzel och öl, allt smakade himmelskt. C ratade sötpotatispurén...

Vid en av alla cacher på tomten kom CO, Cache Owner, ut och vi fick en trevlig pratstund. Han hade jobbat för Tetrapak och varit i Sverige flera gånger. Och så passade han naturligtvis på att logga den spårbara koden på Plåt-Tina.

Natten tillbringades på en bondgård. Under takåsen i ladugården fanns det en serveringslokal med utsikt över kossorna. Vad vi kunde bedöma hade de det bra.

Som vanligt är vi rätt oberäkneliga i planeringen av reserutt. Och det blev ett lappkast när vi styrde ut på Noordoostpolder och landade i Urk. Här mötte vi vännerna A och S-E för första gången sommaren 2010. Den gången stod husbilar mitt ute på det som nu är den tomma parkeringsytan. Servicehuset från då är rivet och ersatt av ett nytt.

Vi cyklade runt i staden och naturligtvis hamnade vi på en hemma-hos-cache. Det gällde att leta i ägg som vaktades av en höna för att komma åt loggboken.

Nästa natt tillbringas även den på en bondgård. Men först tog vi oss en cykeltur i grannskapet. Och geocachade lite på köpet. Här var det enklare att finna gömmorna eftersom det satt en liten plastanka och vaktade vid varje gömma.

🚐💨🌻

Tis-fredag 25-28 augusti 2026. En sensommartur.

Det är ett bra tag sedan vi bloggade senast och det har gått en över en månad senaste inlägget. Orsakerna till det är flera. Den mest signifikanta är nog, ärligt talat, att vi inte riktigt hade ork till att sätta oss ner och författa ett kreativt och intressant inlägg gång på gång. Hur det än är så tar det både tid, kraft och fantasi att sätta ihop något som kan vara värt att ta del av. 

Under tiden har vi varit ute på en del korta turer. De flesta har gått till vårt kära Kinnekulle. Och det har varit både på egen hand men även tillsammans med vänner. K fick feeling och ville lägga ut geocacher vid femton kyrkor på och intill Kinnekulle och C fick en annan feeling och har startat upp en trail men geocacher utmed Kinnekulleleden.

Nu har vi gett oss ut på en sensommartur söderut. Vi ska inte så långt, målet den här gången är Nederländerna. Vi hoppas på gott väder och att vi kan få använda cyklarna. K:s cykel är nyservad och måste förstås testas i fält.

Vi gav oss iväg i tisdags. Det var full rulle genom Göteborg, byte av nästan tom gasoltub till en full i Mellbystrand och tankning av diesel i Malmö, så nära bron som möjligt. Vi vet att det kommer att bli dyrare när vi kommer över till kontinenten.

Vi åkte över Öresundsbron och kom till Köpenhamn. I våras när vi var här senast "glömde" (läs: missade) vi att logga Danmarks äldsta geocache. Den är gömd i september 2000, ett knappt halvår efter att den första cachen någonsin placerades. Det låga numret GC6A vittnar om detta. Det misstaget skulle vi minsann inte göra om. Cachen ligger lite utanför centrum och det var lätt att hitta parkering och gå den sista biten fram. Efter det var det egentligen dags att hitta nattparkering. Men vi gasade på och körde över Store Bælt-bron över till Fyn och landade i Vissenbjerg där vi bott tidigare. 

I Vissenbjerg bor Vissen Per, ett av de stora troll som konstnären Thomas Dambo byggt av återvunnet material. Han och medhjälpare har byggt över 170 troll i 20 länder. Per är i kolossalformat och C nästan försvinner i knävecket.

Lillebæltbroen passeras och resan fortsätter mot Tyskland. Goda björnbär plockas under cachingjakt i Flensburg. Å så skrivs det på bloggen i nattlampans sken...

En nygammal bekantskap i nattläger var Sittensen. Det kom vi inte på förrän vi nära nog svängde in i grannskapet. Hela området runt parkeringen är fullt av historia och hembygdsgårdar. Vi gick runt på förmiddagen innan vi fortsatte resan. Vid brunnen intill hembygdsgården fick C order att titta på skylten för att göra fotot mer intressant. Han tog uppdraget på fullt allvar... 

Vi tråcklade oss fram mot sydväst och nästa nattparkering blev i Schüttorf. En stor grusplan som räckte till många husbilar och vi var inte ensamma. Vi sladdade in ganska sent och spankulerade på gatorna ännu senare på kvällen när det började bli lite behagligare temperatur (det var över 30 grader tidigare på dagen). En del av sightseeingen sparade vi till morgonen efter. En lagom pittoresk stad med lite av stadsmuren bevarad. Där hade man återskapat ett stycke av försvarsgången som löpte på toppen.

Strax passerade vi in i Nederländerna och bebyggelsen ändrade radikalt karaktär. Två olika minibibliotek besöktes för att signera en speciell bok. Vi såg även en öldrickande femtioårjubilars hus. Kompisarna hade verkligen varit kreativa. Ett gulligt ånglok dök upp i en vägkorsning och måste naturligtvis förevigas. Sist en jättelik väggmålning på silona i Lochem. Dagen har bjudit på växlande väder med både duggregn och skyfall med åska. Vi valde därför att logga några nya nederländska kommuner. Efter en del irrande på pyttesmå vägar med gräsgaller som förstärkning på sidorna landade vi framåt kvällen på en lantgårdscamping. Efter gårdagens värmechock var det välkommet med en anständig dusch.

🚐💨🌻