Ons-torsdag 18-19 oktober. En dygnstur till Halleberg.

Husbilssäsongen lider oundvikligen mot sitt slut för vår del. På onsdagen såg vi att vädret såg ut att bli riktigt fint. Kallt som rackarn, men ganska soligt. Snabbt bestämde vi att packa bilen för en kort tur till Halleberg. Det kunde vara skönt med en promenad runt Hallsjön och försöka logga de Vargsnus-cacher version 2 som var kvar där uppe. 

På vägen stannade vi först till hos PR Husbilar i Sollebrunn. Inte för att köpa husbil men vi ville kolla om de hade ett par plasttallrikar i lagom storlek. De vi har nu är för stora för att passa i diskhon i "nya" Plåt-Tina. PR kunde inte hjälpa till, de säljer endast hela serviser. De kunde även erbjuda både nya husbilar och husvagnar, men vi avböjde.

På vägen vidare upptäckte C att det fanns några nya Challenge-cacher strax norr om Koberg utlagda av Tapetsocker. Challenge-cache innebär att en måste ha uppfyllt ett krav innan loggning. Vi såg att vi uppfyllde minst fyra av kraven och svängde in för att få oss en bensträckare. 

Vi gick utmed en grusväg några hundra meter rakt in i terrängen. Samtliga gömmor satt högt upp i träd så den medsläpade teleskopstången kom väl till pass. Mycket lämpligt var det relativt vindstilla så det gick fint att både få ner behållarna och sedan få upp dem på sin plats igen. 

Ett välkommet bifynd! På vår väg hittade vi både gula kantareller och trattkantareller. I brist på påse fick C:s keps agera bärkasse. Bra exempel när geocachingen ger en extra guldkant på tillvaron. 

Det blev ytterligare ett par stopp på vägen innan vi landade på rastplatsen vid Vittene utmed väg 44. Här har vi stått tidigare och funnit att det är lugnt och tryggt. Det låter inte så spännande att stå på en rastplats utmed en hårt trafikerad väg, men här finns en vägslinga som går en bra bit från vägen och tar bort det mesta av vägsuset. Middagen bestod denna kväll av egenimporterade nederländska tortellini toppade med dagens skörd av kantareller som stekts i hemmagjord Bregott. Man tager vad man haver.

Vi vaknade upp efter en god natts sömn. Av tidigare erfarenhet visste vi att mobiltäckningen på berget är usel. Därför såg vi till att ladda hem alla kartor och gömmor på offlinelista så att vi inte blev strandsatta. Första lilla promenaden blev till en utsiktsplats där vi fick se hela Vargön och mer till. I skogen bakom utsikten gjorde vi ett historiskt fynd. En stor ställning som nog var avsedd för någon sorts pyroteknik och visade figuren 2000. Lätt att datera.

Efter ett par timmars vandring över stock och sten satt det fint med kaffe och macka invid Hallsjön. Vi hade även snubblat oss fram över mängder med trädrötter och fått kringgå gedigna surhålor. Här uppe hade vildsvinen bökat runt i jakt på mat, när bli dessa marodörer lika intressanta som älgar för jägarna? 

Kungastenarna är vida berömda. Alla har de varsin kungs signatur inristad. Oscar II, Gustaf V och den nuvarande Carl XVI Gustaf.

En geocache ledde oss till den här platsen som kallas Stenmonumentet. Ett enormt stort område, kanske 50 gånger 50 meter och 2 meter högt, med staplad sten. På en informationsskylt läste vi att det var beredskapsarbetare som sattes att hacka sten under depressionsåren på trettiotalet. Vad den skulle användas till vet man inte riktigt. Nu är det bara en sevärd stenåker. Cachen hittade vi!

Det började skymma och vi fick börja tänka på refrängen. Men innan vi styrde kosan hemåt hann vi med en promenad i Uggledalen till den sista cachen som låg i en vacker ekskog. Vackert, och lite vemodigt, med de fina höstfärgerna. 

🚐💨🌻

Onsdag 11 oktober 2023. På fast svensk mark igen.

Biljetter bokade till morgonfärjan från Frederikshavn hem till Göteborg. Väckarklockan skrällde redan halv sju för att vi inte skulle komma försent. Vi bodde norr om staden och förundrades över att det var så tät trafik norrut. Vart var alla på väg egentligen?

Eftersom vi var så gräsligt tidigt ute och det tog cirka nio minuter till färjeterminalen så kom vi längst fram vid repet. Vi kunde konstatera att det var skralt med bilar som skulle med till Göteborg, mest lastbilar. 

I hamnen såg vi detta fina fartyg ligga vid kaj och vi undrade vad det var för något. Lite efterforskning ger vid handen att det är Edda Nordri, ett fartyg för havsbaserad vindkraft. Fartyget drivs med vätgas och är avsett för nybyggnad och underhåll av vindkraft. Vi såg det mest för att det var så orange och såg så nytt ut.

Dags för Plåt-Tina att åka inte i magen på Stena Danica. Ombord kunde vi snabbt konstatera att det var oerhört lite resenärer på båten. Gott om plats överallt. Vi hade spetsat in oss på en rejäl frukostbuffé efter alla veckor med havregrynsgröt. Det var kanske inte en besvikelse men nog var vi lite förvånade över hur magert utbud som bjöds denna frukost. Men mätta blev vi!

Tre timmar senare stävade färjan in under Älvsborgsbron, här fotad genom ett skitigt ventilfönster på Stena Danica. 

Strax före klockan tolv, mitt på dagen, körde vi av färjan i Göteborg. Lika regnigt som det Frederikshavn som vi lämnade några timmar tidigare.

Under tiden som tvättmaskinen går varm här hemma är det dags att sammanfatta resan. Vi har varit ute i fem veckor. Det var sommarvarmt och soligt den 7 september när vi lämnade hemmaplan och nu har vi ett mer höstlikt landskap, precis som det ska vara. Plåt-Tina har rullat genom sex länder förutom vårt eget. Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Luxemburg. Vi har rullat 450 mil på de veckorna, ungefär som vanligt alltså med cirka hundra mil i veckan. Det har varit en riktigt bra resa. Den här gången har vi inte begränsats av att behöva vara hemma ett särskilt datum för att börja jobba igen. En ynnest.

Några lärdomar då? Den här resan har vi varit utrustade med två gasoltuber, en i stål och en komposit. I Plåt-Tina 3.0 är vi helt beroende av gasol för att få värme när det är kallt om nätterna. Svenska gasoltuber har kopplingar som inte fungerar någon annanstans i Europa. Det går att fylla på gasol på några få ställen, men vi var väl medvetna om att vi skulle behöva vara sparsamma för att inte bli helt torra på gasol. Av den anledningen har vi varit EXTREMT sparsamma med gasol. Vi har till och med kokat tevatten på det mobila uteköket när det har varit bra väder. När det började bli kallare om nätterna och vi behövde lite värme om natten har vi stått på platser med elanslutning. Bara för att mata den på Obelink inköpta varmluftsfläkten och isolermattan som höll värmen. Den här sparsamheten ledde så klart till att vi kommer hem med en halvfull gasoltub och en som inte ens är påbörjad. För att komma undan det här dilemmat kommer vi nu att allvarligt fundera på att installera en fast LPG-flaska som kan fyllas på när den börjar sina, särskilt behändigt när vi är ute i Europa. 

Nu går tvättmaskinen dygnet runt och vi njuter av att duscha länge och varmt. Snart nog är vi ute på vägarna igen. Vi ses då!

🚐💨🌻

Tisdag 10 oktober 2023. Irrar förbi några jylländska kyrkor på väg norrut.

Från början hade vi tänkt att ta den, för oss, vanliga färjan från Grenå till Halmstad på hemvägen. Men den är så mördande tråkig. Egentligen bara en lastbilsfärja som även tar vanliga resenärer också. För att få det lite roligare på överfarten ombestämde vi oss till att färja från Fredrikshavn till Göteborg i stället. Det innebar att det blev några fler mil på danska vägar och inte på svenska. Vi försökte som vanligt att hålla oss på de lite undanskymda vägarna.

Dagen bjöd på gråmulet väder med lite regnstänk emellanåt. Det är höstväder och just nu saknar vi inte att husbilslivet kommer att få ett litet uppehåll.

Vi stannade vid veteranbanen Bryrup-Vrads vid den sistnämnda stationen. Det är en del av den 1968 nedlagda Horsens-Bryrup-Silkeborgs Jernbane. Idag var det ingen trafik, säsongen är i princip över men det fanns lite intressanta saker att titta på för en tågnörd. Varför C ser brydd ut är en gåta. Spårvidden är den vanliga för normalspår, 1435 mm, och en sjuekrig löpaxel från ett (ång)lok. Klart som korvspad. Den fina godsvagnen med bromshytt är DSB QGR 35605 byggd av Scandia 1909

En ALC ledde oss till en viktig plats i dansk historia. Wikipedia berättar mer.

Slaget vid Grate hed av Lorenz Frølich

Slaget på Grate hed ägde rum på Grate hed, sydväst om Viborg på Jylland, den 23 oktober 1157, mellan kusinerna Sven Eriksson och Valdemar Knutsson.

Valdemar hade tidigare sårad lyckats fly från blodsgillet i Roskilde. Sven förföljde honom och gick iland i Grenå (vid Djursåns mynning), där han miste sin flotta. Sven fortsatte jakten till Randers och tvingade Valdemar att gå över Gudenån och förstöra bron efter sig.

I slutet av september hade Valdemar samlat tillräckliga styrkor för att våga möta Sven. Den 23 oktober drabbade de båda härarna samman, i en kort men våldsam batalj, på heden. Sven missbedömde placeringen av Valdemars huvudtrupp, upptäckte för sent sitt misstag och tvingades fly ut i träskmarker vid änden av Hauge sjö. Han förlorade där både vapen och rustning, infångades senare och dödades med ett yxhugg av en bonde.

Slaget vid Grate hed avslutade tronstriderna i Danmark under 1140- och 50-talen. Valdemar blev rikets ende kung och kunde lägga grunden till ett starkt danskt östersjövälde som kom att förläna honom tillnamnet "den store".

Sven fick efter döden tillnamnet Grate och ska ha begravts i närheten. Ett kapell lär ha byggts där och den danske diktaren Thor Lange lät 1892 resa ett minneskors på denna plats.

〰️〰️〰️

Vi fortsatte i regnet norrut mot Frederikshavn och har nu slagit läger en bit norr om staden, i bra slagläge för att snabbt skutta upp ur snarkebingarna i morgon bitti och köra i sporrsträck till färjan. 

🚐💨🌻

Måndag 9 oktober 2023. Jylland i höstdis.

Väderlekstjänsten hade lovat ymnigt regn under natten men det blev inte så mycket. Och vi var inte ledsna för det. Däremot kom det duggregn i ottan så det blev sovmorgon vid Nysø utanför Varde. Så småningom gav vi oss in till Varde för att utforska Arnbjerg.

Nysø i grått väder. Här på parkeringen har vi stått flera gånger vid våra danmarksresor. 

Konstverket "Stormflod" skall symbolisera Varde Å och tidigare fästningsanläggningar.

Om inte stormflod så i alla fall högvatten från den intilliggande Vardeån. Gångbanetråget under järnvägsbron var fyllt av vatten och så fanns det en cache här att logga. Som tur var gick det att ta sig torrskodd fram till den.

Minihobbittarnas boningar i leklandet.

Den gubben har vi sett vandra runt i bloggen tidigare.

Varde miniby är världens första historiskt korrekta ministad. Det började 1966 med en gåva av kyrkan i tiondelsskala till staden vid ett hantverksjubileum. Sedan har det växt och ministaden visar Varde 1866. Husen tillverkas av skickliga yrkesarbetare i Minimurernes Værkstad. Där finns en modell av deras eget hus...

Dagen slutade vid "Den genfundne bro" NV om Horsens. Bryrupsbanan som bron ligger på var ursprungligen smalspårig. När den skulle byggas om till normalspår i slutet av tjugotalet fick man problem vid denna bro. Den var för klen för tyngre trafik och beräkningar visade att den inte behövdes för att korsa Guden å. Vidtalade skrotfirmor begärde för mycket för att skrota den. Lösningen blev att kulvertera ån och bygga en bank ovanpå. På så sätt gömdes bron inne i järnvägsbanken. 

Linjen lades ner 1968, mellan april och december 2014 grävdes bron fram igen och restaurerades.

De här bilderna visar hur det såg ut när bron var grustäckt och ån kulverterad. Ingenting avslöjade att det fanns en bro gömd inne i åsen. 

Här somnar vi så gott på parkeringen till bron.

🚐💨🌻

Söndag 8 oktober 2023. Plåt-Tina irrar på södra Jylland.

I dag hade vi inget direkt mål mer än att vi skulle till Ribe för att tömma det sanitära och fylla på färskvatten. Och dessutom logga ett par geogömmor som släpade efter från resan söder ut för en månad sedan. Allt av det blev gjort och vi kunde kryssa i landskapet som vi ville.

Møgeltønder låg stillsamt öde denna höstmorgon när turistbesökarna minskat till en rännil. 

K:s agrara favoritredskap i arbete. En gräsrufsare tar hand om det sista för säsongen.

På väg norrut stannade vi i Sønder Sejerslev för en ALC. Ett stopp var vid Højkro som har anor tillbaks till 1100-talet. Nuvarande byggnader är från mitten av 1600-talet. Så som det ser ut nu är det svårt att förstå att kroen var öppen fram till för inte så länge sedan. Kanske femton år, förfall går fort när det sätter in. Men kroen är fredat kulturminne och det är en hel del uppståndelse över att inget händer.

Vi körde ner till kanten av Vadehavet vid Husum-Ballum för att fika. I fonden ses Rømø.

I Ribe var det ingen trängsel vid husbilsparkeringen. Annat var det när vi åkte ner. Då var alla platser upptagna och många husbilar cirkulerade i jakt på en ledig ruta.

Det har skramlat på taket emellanåt sen vi lämnade ställplatsen under valnötsträden i Wintrich i Moseldalen. Idag kom det en valnöt nerfarande vid en inbromsning. Det är cirka hundra mil sedan vi lämnade ställplatsen första oktober.

Ett snabbt besök i Esbjerg för att handla lite mat. Samtidigt fick vi se lite olika boende för duvor och människor.

Ett par ekollon på taket! Upp å rensa genom takluckan.

Något av danskarnas allra bästa fick vi njuta av idag. Føtex fick bestå med dagens kvällsmat. Danska smørrebrød är svåra att motstå. Skål K!

🚐💨🌻