Lördag 6 juli 2024. Mission completed.

Morgonen i Olshammar var lugn och regnet hade dragit över. Väderprognosen lovade mer regn under dagen så vi beslutade oss för att fortsätta åka hemåt och se var vi hamnade. När vi är på västra sidan om Vättern är vi "i princip" på hemmaplan.

I Forsvik stannade vi till vid slussen enbart för att ta bilder till en geocache. Forsvik är den högsta punkten på Göta kanal. Det tog inte lång stund innan bommarna gick ner för vägen över slussen och vi förstod att det var en stor båt på ingång, mindre båtar går under bron. Jodå, runt kröken kom en båt sakta glidande. Det var tyvärr inte en av kanalbåtarna men en privatbåt av modell större. Av kommunikationen mellan personerna ombord förstod vi att de var finländare, och då förstår vi absolut ingenting av det som sägs. Men vi gissar att de var på väg hem? Vi förstod också att det är en utmaning att slussa med en stor båt, "puttifrånkorvarna" fick dessutom jobba en del innan de kom på plats i slussen. Men allt gick bra och de pilade sedan snabbt vidare in i Bottensjön mot Karlsborg och ut i Vättern.

Intill slussen står denna tingest och vi kollade vad det kan vara. Våra smarta och uppdaterade läsare av den här bloggen ser säkert genast att det är en anordning som kan användas vid till exempel däckbyte på en cykel. Häng upp hela cykeln och använd verktygen. På badsidan hänger sedan cykelpumpen som avslutar hela operationen. Smart och fantastiskt bra här utmed Göta kanal där det passerar många cyklister varje sommar.

Slussandet och tittandet på fin båt tog en bra stund och vi hann bli kaffesugna. Töreboda låg inom kaffeavstånd och vi stannade vid centrala Hembageriet. Lokalen var stor och vi tänkte nog att det skulle vara rätt hög aktivitet en lördag förmiddag. Töreboda är en sömnig stad utan mycket mer att erbjuda än Göta kanal som rinner igenom. En och annan kund kom, men det är synd att påstå att det var lång kö. När vi kom satt ett litet gång med unga kvinnor i ett hörn. Vi slogs av att det var helt tyst kring bordet. Det borde ju vara ett jäkla surrande. Nej, alla satt de med varsin mobil och sa inte ett ord till varandra innan de gick. Är det detta som kallas utveckling? Eller avveckling?

Rakt över gatan ligger Järnmarks fotobutik. C blev genast både nostalgisk över att butiken har överlevt och fortfarande finns kvar. Nåja, nätt och jämnt, det är öppet två timmar i veckan. 

Vi är plötsligt tillbaka i Västergötland och regnmolnen hänger tunga över bondens vidsträckta åkrar. Här stannade vi till för att logga en geogömma som heter Gungan. Ute i en av de enormt stora ekarna hänger faktiskt en gunga. Nu var det inte läge alls att gå ut i den mogna havren.

Slutligen slutet på denna resas domkyrkokavalkad. De sista för denna resa blev Mariestad och Skara. Att Mariestads kyrka kallas domkyrka utan att ha ett stift eller biskop har historiska rötter. Kyrkan var 1580-1646 säte för en superintendent, en sorts enklare biskop. Området omfattade norra Västergötland och Värmland. Karlstads stift övertog senare Värmland med en riktig biskop. Skara domkyrka med sina "bôxer" är välkänd och på torget framför den står Krönikerbrunnen.

I jakten på den kompletta domkyrkosamlingen återstår nu Karlstad, Göteborg, Lund, Kalmar, Växjö, Stockholm och den svåraste, Visby.

Denna resa har tagit oss till Sveriges nordligaste utpost Treriksröset, en sväng in i Finland och neröver Sverige för att ta oss över till Åland några dagar och sedan hem. Under denna tid har vi kört 530 mil vilket är ett högre veckogenomsnitt än andra semesterresor.

Vi har fått se och uppleva många intressanta platser. Förutom Treriksröset hade vi bland annat potatisbacken i Ammarnäs, Stora Sjöfallet och Ishotellet i Jukkasjärvi på önskelistan. Och åter igen fick vi komma i närkontakt med de norrländska blodsugarna, myggen. Behändigt nog har vi haft Mr Mosquito som hållit bilen myggfri under nätterna. Och myggstiftet Mygga utomhus har fungerat riktigt bra.

Det har blivit många kyrkor under vår resa. Geocachingen har tagit oss till de redan nämnda domkyrkorna och många fler landsortskyrkor. Det gör vi dels för att det alltid är trevligt att besöka kyrkor och dels för att C försöker hitta cacher med kyrka, kapell etc i namnet. Nu laddar vi Plåt-Tinas och våra egna batterier för kommande utflykt om bara några dagar.

🚐💨🌻

Fredag 5 juli 2024. Domkyrkojakten fortsätter.

Vi vaknar upp i Harpsund till sol, men med mörka moln hängande i bortre kanten. Eftersom statsministern inte bjöd in oss på morgonkaffe fick vi stå med det själva. Efter det körde vi av kilarna, släppte handbromsen och ställde in färdriktningen mot Linköpings domkyrka. Inte rakaste vägen, det hade ju varit alldeles för enkelt.

Ett stopp blev i Åby. Här skulle finnas ett övergångsställe för änder 🦆 men på platsen fanns till vår besvikelse bara ett ordinärt övergångsställe med en vanlig Herr Gårman. Så tråkigt. Men för att logga gömman behövde en fotografera sig med det nämnda övergångsstället. Då gjorde vi det. 

Färden gick via Norrköping för att handla mat och annat behövligt. Magarna knorrade och eftersom klockan var lunchtid hastade vi iväg till Restaurang Kajsa och fick oss en god lunch. Och eftersom det är fredag bjöds på en liten efterrätt. C fick två och var inte ledsen för det. 

Med mätta magar bar det iväg till dagens huvudmål, Linköpings domkyrka. Det var ett elände att hitta en parkering till Plåt-Tina som inte låg alltför långt ifrån kyrkan. 

Kyrkan är under renovering och har nog varit det ett tag. Senast vi var här, i februari, var kyrkan också inklädd med ställningar och presenningar. Hoppas att det blir bra och fint när det är klart. Kyrkan var öppen så vi gick in och imponerades av framför allt hur man klarade att bygga den här typen av byggnadsverk för flera hundra år sedan. Ljusbäraren är av yngre modell, men mycket vacker.

En annan sorts geocache finns granne med kyrkan, vid slottet. Här ska en fotografera sig själv framför slottet och även skicka ett svar till cachens ägare. Vi fick grönt ljus.

Efter Linköping blev det full fart mot Olshammar via Motala och Askersund. Ett stopp i Aska för en geocache vid kyrkan. Den här gömman är riktigt gammal så det var roligt att få hitta den. Kyrkan är gammal, från 1100-talet, och vi gick in och tittade på målningarna på väggar och tak.

Ett stopp mellan Motala och Askersund för att logga en challenge som vi uppfyllde kraven för. Mycket stenskravel och eländig terräng. En bit därifrån fanns en annan challenge där man skulle ha loggat samtliga gömmor av valfri typ som fanns i ett land. Vi gjorde nog det i Doha när vi loggade Qatars enda virtuella.

Till slut kom vi fram till Olshammar och Aspa båtklubbs gästhamn och ställplats. Bara två lediga bilplatser kvar så vi kände oss nöjda att få lägga till och komma åt duscharna. Vi står i skuggan av kyrkan och Aspa bruk som tillverkar pappersmassa. Bredvid kyrkan ligger Verner von Heidenstams födelsehem. Det har vi besökt tidigare och när regnskurarna duggar tätt är det lätt att låta det besöket bero.

🚐💨🌻

Torsdag 4 juli 2024. Tre domkyrkor.

Reveljen gick igång redan kl 5.30 svensk tid. Det är dags att lämna Åland och vi körde den sista milen från vår nattparkering till terminalen i Berghamn på västraste Eckerö. 

Väl på båten ser vi till att få i oss en grötfrukost med ägg. Gottegrisen C tar risgrynsgröt med hallonsylt medan den lite mer sundare K håller sig till dito havre. Utan sylt. 

Plåt-Tinas framdäck har inte varit fracka. Vi trodde att de skulle hålla resan ut och skiftas mot nya när vi kommit hem. Men vi kände att situationen blivit ohållbar när mönsterdjupet krupit under lagliga mått. Redan på Åland tog vi kontakt med Uppsala Gummiverkstad som beställde hem önskade ringar. Denna gången väljer vi åretruntdäck och får möjligheten att åka på vintern om andan skulle falla på. 

När vi kört av färjan i Grisslehamn var kursen utstakad direkt mot verkstaden. Vi svängde in och trekvart senare hade Tina nya sulor och vi ett magrare bankkonto. En klar skillnad på båda fronter....  💸💵💴💶💷💰💳 

Men vi är så nöjda med att ha fått torrt på fötterna. 

När vi ändå var i Uppsala passade vi på att samla uppgifter till den virtuella geogömman med Sveriges domkyrkor. Vi gick även in i den mäktiga domen och tände ljus för dem som inte längre är med oss.

Från Uppsala är det inte så långt till Västerås. I alla fall om man jämför med de avstånd vi upplevde i norra Norrland. Alltså fick det bli en sväng dit för dess domkyrka.

I Mälardalen ligger domkyrkorna tätt och till Strängnäs var det inte heller något större avstånd. Sagt och gjort, vi for dit. Här har vi inte varit tidigare och imponerades över dess inre storslagenhet. Till det yttre är kyrkan ganska påver.

Vi parkerade på torget som var ganska öde i denna lite sömniga stad.

Klockan hade oförtrutet tickat på och det blev dags att hitta en plats att övernatta på. Vi ville ha lite ståndsmässiga grannar och valet föll på Harpsund. Lyckligtvis är nog ingen dignitär hemma, annars hade väl allt varit avspärrat.

🚐💨🌻