Måndag 28 mars 2015. Hemfärd.

Sista dagen i Budapest. Vi tog sovmorgon, långfrukost och sen utcheckning. 

Vi tog en promenad genom staden till Europas största synagoga. Eftersom ingen av oss hade varit inne i en var vi lite nyfikna. Men det såg ut nästan som vilken kyrka som helst. En fotoutställning om verksamheten visade att det är en totalt manlig verksamhet att utöva denna religion. Vid ingången fick alla besökande män en kippa i papper att ha på huvudet. C var måttligt imponerad. 

Lite fika och sedan till parlamentet för rundtur. Vi fick lång näsa där ety dagens biljetter var slutsålda.

Det var bara att knalla så sakta mot hotellet. Vi tog några geogömmor på vägen. Här var det en enkel, bara gå in och fråga efter lådan. När det är öppet vill säga. Här var det stängt trots att nog skulle vara öppet om vi förstod skyltningen rätt.

Till slut några kvällsbilder. Fasadbelysningen av offentliga byggnader hade man satsat stort på. Det är verkligen snyggt att se dom spegla sig i Donau.

 

Sist men inte minst viktigast. Det här är ju en husbilsblogg, och då måste det finnas lite husbil också. Vi såg ett par stycken susa förbi, och hittade en parkerad uppe i Budaområdet som fick smygfotas eftersom den var befolkad. 

Sammanfattningsvis kan vi varmt rekommendera ett besök i stan. Människorna är vänliga och det känns tryggt överallt i de centrala delarna. Det är gott om trevliga och billiga kaféer och restauranger. Stan är behändig i storlek. Kul att promenera runt. När man blir trött på det går det både bussar, spårvagnar och metro överallt. Tunnelbanan går så ofta så ingen behöver springa för att hinna. Efter en eller två minuter kommer ju nästa. Vi var här senast för 25 år sen, det ska inte dröja så länge till nästa gång. Men då hoppas vi att de har slopat en nolla på sina sedlar! 

Söndag 27 mars 2016. Statyer hela dan.

Tiden i Budapest drar mot slutet och i dag är sista heldagen här innan vi far hemåt. 

Ungern har, till skillnad mot många andra länder, bevarat sina statyer från kommunisttiden i stället för att skrota dem. Statyerna har samlats i en statypark i Budapests utkanter. Den här kämpen är tio meter hög (och då menar vi inte C som hukar under knät...).

Karl Marx och Engels. Den senare fick stå lite bakom eftersom han var yngre...

En totalt 25 meter hög staty av Stalin revs av folket under upproret den 23 oktober 1956 och den forne ledaren tvingades bokstavligen ner på knä, endast stövlarna blev kvar. 

Den gamla östtyska trotjänaren Trabant, den lilla bilen gjord av plast! Lite trångt för långa svenska knän, men C är nöjd att få prova på i alla fall. 

Lantlig idyll i staden utkanter. Och här gick det spårväg! Så småningom blev det mer urbaniserat.

Spårvagnen tog oss långsamt tillbaka till centrum. Dags för fika och varför inte passa på att göra det på anrika hotell Gellert. Vi trodde det skulle vara smockfullt av turister, men nädå, lugna gatan. Macka med chips ;) fick det bli. 

Mätta och belåtna började vi knata uppför backarna till Citadellet. Det märktes att det var söndag och ledig dag för många. 

Toppen kröns av ett kontroversiellt befrielsemonument. Syftet med monumentet har ändrats flera gånger. Sedan 1989 hedrar det alla ungrare som har offrat livet för att bygga Ungerns välstånd. 

Utsikten från Citadellet är magnifik. Härifrån kunde vi tydligt konstatera att Budapest inte fallit i den moderna bostadsbyggarfällan. Här finns faktiskt inga skyskrapor som förstör utsikten!

Biskop Gellert stoppades i en tunna och skickades utför berget för att han försökte omvända invånarna till kristendomen. Man ångrade sig visst, sedan 1904 står skyddshelgonet Gellert staty här. Han är lite luggsliten, skulle behöva putsas upp en aning.

Efter att ha ätit god middag på kvällskvisten tog vi en promenad i hemmakvarteren och passerade detta vackert fasadbelysta konserthus.

Lördag 26 mars 2016. Hjältar och aria.

 

C var ute själv lite på morgonen enär K var lite opasslig. En kyrka passerades och i ett gathörn fanns en relief med oemotståndligt motiv.

K kravlade sig ut ett par timmar och då tog vi Földalattin till Hösök Tere, Hjältarnas torg. 

Alldeles intill ligger det här slottet, som inte används som slott längre utan inrymmer ett museum. Numera är det mest känt för alla sina olika byggnadsstilar. 

Ett ruffigt kvarter som undergick lite uppfräschning...

... eller inte?  Lite underligt att man lägger filminspelning mitt i stan med störande ljud. Fast filmare vet nog vad de gör.

En pytteliten park med vackra hus runt.

Ibland ger främmande språk roliga kombinationer på svenska. Den här förstår bara K och C.

Eftermiddagen avslutades med en rundvandring på operan. När den kunniga och ibland smått ironiska guiden tittade bort provsatt vi den stol som bara kejsaren och Orban får sitta i. Den kungliga logen står oftast tom...

Rundvandringen avslutades med en mini-konsert. En ljuv sopran drog av ett par arior i trapphallen. Akustiken gick inte av för hackor. 

Fredag 25 mars 2016. Hopp i plurret.

Att bada thermalbad hör nästan till vid ett besök i Budapest. Gellert är det mest kända men det finns flera. I morse efter frukost åkte vi några hållplatser med földalattin till Szechenyi Spa. 

Här köper man en dagsbiljett (4700 HUF/160 SEK) och badar så länge man orkar. Utomhusbassängen håller 30 grader på vintern och 34 på sommaren. Färgen på entré- och låsarmbandet avslöjade obarmhärtigt om man är en proffsbadare (årskort) eller amatör (endagsbiljett).  

Inomhus finns det många bassänger och bastu med olika temperaturer, några med svavelos men desta bassänger är utan. Här badar alla! 

(Vi hade ingen egen kamera med in så bilderna är från webben.)

Efter bad och lunch tog vi oss en tur ut på stan igen. Vi hade passerat detta ställe tidigare men trodde att det bara var en bokhandel. En geocachegömma krävde ledtrådar och de stod att finna i detta palats, inne på kafét! Denna hobby leder oss ofta till oväntade pärlor.

I bokhandeln fanns allt man behövde för en god läsestund. 

En annan gömma ledde oss till en mer sorgesam plats. Inne på en bakgård fanns en av få rester kvar av det som avgränsade det judiska ghettot i Budapest under kriget.

Ytterligare en geogömma. Den skulle finnas utanför en liten glassbar. Efter att ha sökt den en stund och misslyckats gick vi in och bad om hjälp. Tjejen hade själv cachat tidigare men visste inte om gömman. Med lite översättning från ungerskan hittade vi den gemensamt. Vi köpte glass och fick en trevlig pratstund.

Vi drack lite sör (öl) medan polisen vaktade oss.

När mörkret föll passerade vi en rest av den gamla stadsmuren.